Tidiga morgnar och jag går inte ihop. Nu är det härliga jullovet slut och de tidiga morgnarna är igång igen. Hur långt är det till sportlovet egentligen? Till råga på det så går det knappt att gå på våra trottoarer och gator. Det är inte långt till skolan men vägen dit är förenad med livsfara. Det är glashalt och plaskblött. Min fråga varje vardagsmorgon är VARFÖR måste skolor och jobb börja så tidigt på morgonen när en dag är så lång. Jag är inte ensam om att ställa den frågan för det har även forskats i ämnet och det finns belägg för att barnen behöver börja skolan senare på morgonen. På Mallorca började barnen i skolan klockan tio på måndagar och klockan nio övriga dagar. Det tycker jag känns som en mycket skönare start.
Men sådant är livet. Jag bestämmer inte över allt så det är bara att gilla läget. Det finns värre saker här i livet att oroa sig för. Nu är vi igång igen så då är det bara att köra på. Jag vill starta upp dagen med lite uppiggande musik med Eliza Doolittle och Pack Up.
Jag bor i ett härligt stort hus i Skåne med min man och våra fyra underbara barn på 16, 13, 9 och 7 år. I den här bloggen har jag tänkt dela med mig av mina tankar och funderingar över livets alla händelser.
Jag älskar att resa och jag har bott utomlands i två omgångar. Jag läser så mycket jag hinner med fyra små älsklingar runt mig. Scrapbooking är ett annat intresse som jag tycker är avkopplande. Att pyssla och få fina fotosidor att växa fram ger en fantastisk tillfredsställelse. Jag gillar snygga kläder och skor. Inredning och vackra saker gör mig glad. Musik är otroligt viktigt i mitt liv. Och sist men inte minst har jag författardrömmar som långsamt håller på att ta form. Detta är jag i mycket komprimerad form.
