.

.

tisdag 28 juni 2011

Pandaögon och upprepningar


När man redigera manus i solen med solglasögon på sig så är risken stor att det slutar med stora pandaögon, fast omvänt. För mig slutade det med två stora vita ringar runt ögonen. Det är sådana smällar man får ta.

Redigeringen är färdig och ska nu in i dokumentet på datorn. Upprepningarna var fler än önskat men många är nu kapade. Det är säkert fler som ska bort men just nu får det räcka. Känslorna är blandade. Räcker det? Är det tillräckligt bra. Det är så lätt att tvivel smyger sig in i sinnet. Man har levt med texten så länge att man inte kan se på den objektivt. Därför ska den få ligga orörd över sommaren. Sedan ska jag läsa den igen. Jag längtar redan. Men först ska jag njuta av en skön och avkopplande sommar.

8 kommentarer:

  1. Vacker som en panda är du nu då:-) Hur går det med halsen då? Jag brukar ha ett vitt parti där.

    Har du kollat de där upprepningsorden i Words sökfunktion? Jag blev lite tagen när jag gjorde det i mitt första manus. Oj vad jag fick ta bort o skriva om sedan.

    Låter förståndigt att låta manuset ligga till sig:-)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Åh, vad det är spännande att få följa ditt arbete med din roman. Tack...

    SvaraRadera
  3. Ebba:
    Jodå, vacker som en panda och strimmor av vitt finns det lite här och där. Annars skulle man ju inte vara mycket till panda :)

    Tack för det fantastiska tipset, jag kollar upp orden i morgon.
    Kram!

    Glimraskimra:
    Tack själv, för visat intresse :) Jag tycker att det är jättekul att någon följer min skrivande väg.

    SvaraRadera
  4. Som att gömma en liten skatt. Så spännande att ta fram den och putsa den lite innan den går vidare och blir till en gyllene bok.

    SvaraRadera
  5. Kul med annorlunda look :) Hahaha....

    SvaraRadera
  6. Ann:
    Precis så, i alla fall för mig. Det ska bli spännande att gräva upp den igen efter sommaren.

    Trillingnöten:
    Japp, det gäller att vara lite annorlunda :)

    SvaraRadera
  7. Härligt Anneli! :) Att låta manuset vila ett tag och sedan titta på de med nya ögon är en bra idé.

    Jag tror att man kan redigera hur mycket som helst med risken att redigera sönder och samman hela historien. Det kommer till en punkt då man helt enkelt får bestämma sig att nu räcker det och nu släpper jag detta. Nu får det flyga på egna vingar.

    Jag håller alla tummar och tår och det ska bli så spännande att läsa den när den väl står där på hyllorna i affären. :)

    Ha det gott!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  8. Lotta:
    Tack snälla du!
    Det är nödvändigt att låta den vila en stund för att kunna se på den med nya ögon. Det ska bli riktigt spännande att läsa den igen efter semestern.
    Kramar!

    SvaraRadera