som kanske till slut ändå bara blir tillräckligt bra.
Och kanske är det så det måste vara. Att ha en önskan om att skriva något alldeles fantastiskt är nog bra, men att skriva det man vill och behöver skriva och sedan låta läsaren bedöma hur bra det egentligen är, det är nyckeln till att skriva. För höga krav dödar kreativiteten och hindrar orden från att komma ut. Så jag skriver utan några egentliga tankar om hur bra innehållet egentligen är. Den flödesskrivande fasen är en underbar drog. Redigerandet är roligt och spännande. Att sedan lämna över sitt skötebarn till andra att läsa är fasansfullt. Men nödvändigt. För man skriver och lever helt i sin egen värld i en oändlighet, men under den tiden glömmer man helt bort att man skriver för att någon annan till slut ska läsa vad man skrivit. Att någon ska hålla den färdiga boken i sin hand. Den insikten kan verkligen göra en skräckslagen. På ett skönt pirrigt sätt så klart.
Helgen håller på att ta slut och i morgon hoppas jag kunna fortsätta redigera.
Veckans kulturfråga v.49
12 timmar sedan
Jag håller med om att man måste ha höga ambitioner, men om man tror att det ska gå rätt första gången då är man nog för optimistisk :) Bättre om det blir en glad överraskning!hehe
SvaraRaderaAbsolut, ambitioner måste man ha. Bara de inte är orimligt höga : )
RaderaAbsolut! Självklart vill vi visa vårt bästa när det är dags att visa upp resultatet men att pressa fram de mästerliga meningarna är dödsdömt. Om inte själen och hjärtat finns i texten är kreativiteten och inspirationen borta. Ett mästerverk behöver heller inte ens vara en dröm att uppnå. Det räcker om så bara en hand full människor känner sig berörda och tycker om min berättelse. Då är jag lycklig. Kanske jag kan ha drömmen om att skapa mästerverket den dagen jag har gett ut tio böcker. Då kanske... :).
SvaraRaderaNär själen och hjärtat får bestämma så tror jag att berättelsen blir allra bäst. Man behöver ha ambitioner för precis som det fina citatet säger "Siktar mot stjärnorna och du når trädtopparna. Sikta mot trädtopparna och du stannar på marken." Så det är bara att sikta mot stjärnorna och hoppas att man når en så hög trädtopp som möjligt : )
RaderaSå sant, så sant. Jag gjorde ett minialbum/art journal till mig själv för ett tag sen som var tillägnad operfektionismen. Att försöka göra nåt perfekt dödar verkligen kreativiteten. Och så klart blev det en av de finare saker jag gjort:).
SvaraRaderaHoppas du mår bra kära vän och att du haft en skön sommar.
Massor med kramar!
Åh, vad roligt att höra av dig. Jag mår jättebra och har haft en fantastiskt härlig sommar. Hoppas att allt är bra med dig och att livet lever väl med dig. Vad spännande det låter med ditt minialbum och operfektionismen är något vi borde försöka leva efter mycket mer. För där tror jag att den bästa kreativiteten finns.
RaderaMånga kramar!
Precis vad jag tycker också. Det är otroligt jobbigt att låta någon annan läsa det jag skriver även om jag vet att det är nödvändigt. Det känns som om jag lämnar ut en dela v mig själv och det är lite svårhanterligt tycker jag.
SvaraRaderaLycka till!
Tack snälla du!
RaderaDet är ju det som är att vara författare, att andra ska läsa vad man skrivit : ) Något man ibland glömmer när man sitter och skriver och lever i sitt härliga skrivrus. Kanske blir det lättare och lättare med tiden.
Tack för bra tips som vanlig på din blogg med alla klipp. Trevlig helg och lycka till med manuset och redigeringen.
SvaraRadera