Höstblues

Jag brukar verkligen gilla hösten så jag vet inte vad det är med mig i år. Man kan ju tänka på hösten på olika sätt. Normalt är det för mig början på något. Något som är nytt, spännande och oprövat. Men i år ser jag mer slutet, allt i naturen som dör och det kalla råa. Och så den där rastlösheten. Livet som lockar till uppbrott och något helt nytt. Jag har inte känt den på över tre år nu, sedan innan vi åkte till Mallorca för att vara där i ett helt år. Nu är den obevekligt tillbaka igen och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den.

Jag har strukit en massa idag. Det har varit en städdag hemma hos oss och det får man väl erkänna att det behövdes. Källaren ser ut som om det gått en tornado igenom den. Fast nu är det bättre. Stryktvättshögen är så hög att vi skulle kunna åka slalomskidor på den. Jag undrar vad som kommer att uppenbara sig längst ner i den.

Men jag har faktiskt också redigerat. Snart, snart är jag igenom så att jag kan gå vidare. Jag har en liten grej som ska in i manuset som kräver lite tid. Men jag tror att det kan bli riktigt bra och annorlunda. Det blir spännande att se hur det kommer att se ut.

Vad händer

när bokskåpet inte går att öppna. Jo, man beställer en onödigt stor mängd nya böcker hos Adlibris. Vad hjärtat vill ha måste det också få ibland och ett låst bokskåp är precis ett sådant tillfälle.

Books are portable magic!

I övrigt hann jag inte med mycket alls idag. Tiden rusar ju iväg som om den hade eld i baken. What´s up with that? Det är så mycket jag vill och behöver göra.

Och våren är verkligen här på riktigt. Det kan tina upp den kallaste kropp och själ. Nu börjar allt om från början igen. Precis som mitt skrivande. Ett nytt manus ska få ta form. Nya karaktärer och nya äventyr ska få liv. Det känns helt underbart!



27:an är tyvärr en av de viktigaste punkterna på min lista just nu. Just do it, säger maken. Snart, säger jag! Snart börjar närma sig nu.

Jag ville verkligen inte

rensa bland mina gamla recept och annat småplock idag . Jag ville bara redigera den lilla tid som blir över mellan hämtningar av barn, egen powerwalk, dusch och matlagning. Men maken som fortfarande är i städtagen tyckte att det var en lysande idé. Han kunde rensa själv tyckte han i och för sig, men när han rensar blir det inget kvar. Man kan ju aldrig veta vilka guldkorn som gömmer sig bland recept och andra sparade saker. Jag sparar ju på inspiration och annat som kan vara bra att ha. Till exempel när man inreder, bakar, lagar mat eller skriver. Så lite sur och irriterad började jag ändå rensa. Det fanns faktiskt ett och annat guldkorn även om 90% åkte i papperskorgen. En artikel ur Privata Affärer som jag var med i när jag var 21 år. Det var min dåvarande arbetsplats, tidningen Bilsport, som presenterades. Lite, a walk on memory lane, får man väl säga. Det gjordes i samma veva som jag träffade maken. Tänk vad annorlunda livet såg ut då.

Sedan hittade jag den här texten som jag hade sparat.

Om jag fick leva ett liv till . . .

Om jag fick leva ett liv till, då skulle jag göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle vilja koppla av mera och vara mjukare, jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan.
Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt. Jag skulle vilja våga ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i flera sjöar.
Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor.
Jag kommer kanske att ha flera verkliga bekymmer men jag skulle ha färre inbillade.

Ni förstår . . . jag är en sådan där människa som lever försiktigt och sunt timme efter timme, dag efter dag.
Oh, visst har jag haft mina fina stunder och om jag fick göra om det skulle jag försöka att ha bara stunder.
En stund efter en annan, istället för att leva så många år i förväg.

Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans utan termometer, varmvattenflaska, regnkappa och fallskärm.
Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan.

Om jag fick leva en gång till skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna.
Jag skulle dansa mera, åka mera karusell och jag skulle plocka fler tusenskönor.
Dikt av Nadine Stair, 85 år, Louiseville, Kentucky.

Översättningen är inte min : ) men man förstår andemeningen i alla fall.

Det är onekligen något att tänka på. Hur vi lever våra liv. Det går så fort och vi har bara ett. Jag vill också leva i stunder. Goda, fina, minnesvärda, hissnande och ljuvliga stunder.

Nu behöver jag

skriva igen. Lite lagom abstinens har smugit sig in i sommarlovslivet.

Förmiddagen tillbringades utomhus med barnen. Grannen kom in och snackade en stund. Det har blivit plågsamt tydligt att både maken och jag har låtit städning och strykning få stå över för annat, alldeles för länge nu. Solen låter oss inte glömma det längre. Eftermiddagen har därför ägnats åt just de sakerna. Nu har mattor piskats, golv dammsugits, alla möjliga och omöjliga vråer har dammats. Kaninburen har fått en riktigt storstädning. Stryktvättberget har fått sig en rejäl omgång. Nu kan vi känna oss nöjda en stund. Och jag hoppas få tid att skriva en stund i morgon. Att inte skriva gör ont. Jag behöver skriva. Jag vill ju ha allt. Vara med barnen och få skriva. Nu när vi har så mycket tid tillsammans är det möjligt. Nu är det möjligt att få allt.

Att bara vara

I dag blir det nog ingenting skrivet. Jag har varit på stan med min äldste son, som skulle klippa sig. Det är alltid lika mysigt att vara på tu man hand med något av barnen. Efter klippningen fick han köpa ett mycket efterlängtat PS3 spel. Vi ska på födelsedagsfest idag vilket innebär inslagning av present och att ta fram kläder till barnen. Sedan är det ju förberedelserna inför vårt besök. De kommer lagom tills vi kommer tillbaka från födelsedagsfesten. Sängkläder och rum ska fixas. Det ska städas och fejas. Jag såg en skylt där det stod ungefär så här: "Förra veckan var det städat här, synd att du inte kom då!". En sådan skulle jag vilja ha. Fast maken skulle inte klara av det. Han vill ha städat. Han är också den som städar mest. Jag plockar och han städar. Det fungerar bra faktiskt. För det mesta i alla fall. Igår var vi på tippen och slängde en massa skräp som vi rensat. En hel släpkärra blev det. Trots att det är superjobbigt och tråkigt att rensa så uppskattar jag ljuset och rymden som det skapar. Det känns mer avkopplande för varje måste som man bockar av. Man kommer närmare själslig harmoni. Jag känner mig harmonisk idag. Vi har jobbat mycket under veckan som gått så nu kan vi ta det lugnt och njuta av allt det som vi redan har gjort.

I morgon hoppas jag att jag kan få lite skrivtid. Mellan 12 och 16 ska gästerna iväg och spela golf. Man vill liksom bara skriva när man är inne i berättelsen. Om det går några dagar så glider man ur sitt flow och det tar emot att sätta sig och skriva igen. Fast så sätter man sig och så tar det inte många minuter innan man är mitt inne i den igen. Det är lite magiskt faktiskt!

De-clutter time

"En dag med flera möjligheter på programmet. Se till att stöka undan ett och annat innan du ägnar dig åt mer intressanta saker."

Så står det i mitt horoskop i City idag. Det är precis mitt dilemma varje dag. Mina promenader den senaste tiden har handlat mer om hur jag ska få mer tid och ro till att skriva än nya idéer till mina berättelser. Som alltid så ger en rask promenad lösningar till många problem som uppstår under livets gång. Jag har kommit fram till att allt det som väntar, städning, strykning och alla grejer som ligger överallt stör min kreativitet. De gör mig handlingsförlamad och ingenting alls blir gjort. Jag behöver skala bort allt clutter och ta bort allt som stör mitt skrivande och allt annat som är roligt. Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i att städa upp här hemma på riktigt, hur tråkigt det än må vara. Jag vill vara clutter-free. Jag vill kunna sitta och skriva utan att behöva tänka på allt annat som behöver göras. Jag vill att tanken ska kunna flyga fritt.

Bilden är lånad här.

Städa, städa

Städa, städa varje fredag och så varje helg.......... eller i allafall så ofta som möjligt. Idag har det städats och fejats in i varje vrå. Svärföräldrarna har kommit för att hälsa på den här helgen. Nej, de är inte jobbiga och krävande alls, tvärtom men man vill ju faktiskt göra ett gott intryck : ) Det är inte så ofta vi ses eftersom vi bor ganska långt ifrån varandra så det är jättekul att få ha dem här några dagar. Jag tycker att jag har haft jättetur med svärföräldrar, de är alltid bredvid oss och stöttar utan att lägga sig i vad vi än hittar på. Och vi har hunnit hitta på en del under åren. De har nog hunnit vänja sig vid alla våra konstiga påhitt.

Ikväll blir det pizza och så måste vi se Talang och Så ska det låta. Båda är lika viktiga så ett får spelas in och sedan tittas på senare under kvällen. Barnen ska visa farmor och farfar Singstar så ingen vet var kvällen kan sluta.