.

.

onsdag 21 mars 2012

Nu då, lektörsutlåtandet

vad innehöll det egentligen?


Först en del av det som kräver eftertanke:

"Detta manus består av flera olika, var och en spännande, handlingstrådar eller delar men delarna hänger inte riktigt ihop."

"Du använder ofta (men inte alltid) ett ganska beskrivande berättande för att få fram handlingen."

"Det man slås av när man läser från sidan av hur mycket löpande text det är. All den här löpande texten (utan dialog) skapar också ett ganska kompakt intryck."

Jag har inte alls tänkt på att mina olika handlingstrådar inte hänger ihop. För mig gör de det, men jag ska fundera på hur jag kan väva ihop de olika berättelserna på ett bättre sätt.

Jag måste fortsätta att jobba med gestaltning och få in mer sådant i den här berättelsen. Gestaltningen håller jag fullkomligt med om hur viktig den är.

Dialog är en sak som ständigt dyker upp i olika skepnader för mig. Själv tycker jag inte så mycket om dialog när jag läser, om det inte är viktigt för berättelsen vill säga. Jag kan tidvis tycka att dialog mest är utfyllnad, men det finns självklart bitar i berättelser då dialog är väldigt viktig och nödvändig. Jag jobbar på att hitta rätt väg för mig och lektören tycker att jag är bra på att skriva dialog, vilket gör mig glad eftersom jag tycker att jag gör det ganska dåligt. Kanske inte så dåligt som jag trodde.

Sedan kommer det som får hjärtat att sjunga och hoppet att sprida sig som en löpeld genom hela kroppen.


"Det märks verkligen att du har en passion för att skriva, och att du åstadkommit ett helt bokmanus tyder på stark drivkraft och vilja. Ditt språk flyter väldigt bra och uttrycksfullt och känslostarkt."

"Det känns som en poetisk berättelse berättelse på olika sätt, skriven av en person med stark fantasi och en stark lust att förmedla berättelser."

Det är en liten del av utlåtandet vad gäller mitt skrivande i allmänhet. Sedan finns det en mängd olika frågetecken och funderingar på hur berättelsen kan förbättras. Det kräver verkligen en ordentlig eftertanke, för berättelsen måste fortfarande vara min och den som jag vill berätta. Samtidigt går det alltid att göra allt lite bättre och det är mitt fortsatta mål.

On my way to Wonderland!

28 kommentarer:

  1. Vad skönt ändå att få en opartisk person att ge utlåtande. Det är lätt att bli hemmablind och inte "se" det som kanske bör förbättras...Jag tycker ändå att det var väldigt fina ord som lektören gav dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu försvann kommentarsfältet, så jag får svara hos en annan kommentar istället ...

      Vad betyder det att läsa från sidan? Är jag alltför trött för att förstå?

      Själv gillar jag inte heller dialog. Vare sig att skriva eller att läsa. Något som var väldigt intressant att upptäcka hos mig själv under NaNoWriMo dock, var att när jag inte visste vad jag skulle skirva, utan bara flödesskrev föra tt hålla fingrarna igång, då var det nästan bara dialog som kom ut. Kanske är det där grunden till min o-kärlek till dialog ligger? Att jag ser det som sämre texter för att det är då jag själv får ur mig det?

      Svårt att veta, men det var intressant att upptäcka som sagt.

      Radera
    2. Trillingnöten:
      Det känns bra att någon man inte känner läser och ger respons. Man blir väldigt lätt hemmablind eftersom man läser sin egen text så otroligt många gånger. Jag tycker också att det var positiva ord, det andra är bara sätt att göra berättelsen ännu bättre.

      Hanna:
      Hoppsan då! : )

      Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad det betyder, jag undrade själv, men jag tror att något ord har kommit bort eller blivit fel. Jag ville ändå citera precis som det stod.

      Jag vet ju att du har lite samma inställning till dialog. Det finns fantastisk dialog och det finns väldigt tråkig, men jag tror att man måste hitta sitt eget sätt att hantera dialog på. Inte helt lätt!

      Själv tyckte jag att det var intressant att få veta att jag kan skriva dialog eftersom jag var rädd att den kanske tillhörde den som var tråkig : )

      Radera
  2. Väldigt bra kritik tycker jag (som novis).
    Skönt att få både bra och konstruktiv kritik, så man vet vad man kan förbättra och vad man är bra på! :-)

    Inte "bara" få höra: "Tack för ditt manus, men....."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Jag är jättenöjd. Sedan är kritiken väldigt viktig också, det är ju den man vill få för att kunna förbättra manuset ännu mer.

      Till skillnad från "Tack för ditt manus, men . . ., så får man veta om man är på rätt väg överhuvudtaget. Det känns det som jag är.

      Radera
  3. När du har låtit det vila ett tag och tänkt på vad som blivit sagt är jag säker på att du vet hur du ska förbättra manuset, utan att göra berättelsen till någon annans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tankarna måste få smälta och vila. Samtidigt vill jag så gärna fortsätta att jobba med manuset på en gång, med de nya krafterna och inspirationen som jag fått av utlåtandet : )

      Radera
  4. Så spännande! Och så bra att få så konkreta tips om vad du ska titta på.
    Själv känner jag att jag blir än mer nyfiken och övertygad att dina böcker kommer att falla mig i smaken - är inte heller så överdrivet förtjust i dialog. *kram*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt spännande och inspirerande.

      Vi verkar vara några stycken i alla fall som inte är så väldigt förtjusta i dialog : ) Jag hoppas verkligen att du snart får läsa den.

      Radera
  5. Du har fått lite att tänka på ser jag, men å andra sidan så är det bra saker att jobba med, och man får ju tänka på att det är en utvecklingsprocess som för dig och ditt manus framåt.

    Kram och lycka till med arbetet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Det är en del saker att tänka på, men det är ju meningen med att anlita en lektör : ) Du har helt rätt i att det är en utveckligngsprocess, ett sätt att lära sig mer och att tänka i nya banor.
      Kram!

      Radera
  6. Jag tror att det är väldigt bra att använda sig av en lektör. Ni vet du ju vad du ska fixa (enligt honom/henne). Man är ju ofta blind för sina egna texter eftersom man själv vet vad man vill berätta. Men framgår det? osv. Jag tror att du kommer att fixa detta bra nu när du har ngt att gå efter. Lycka till!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Det är bra att anlita en lektör, men det gäller att man väljer rätt. En som passar ens egen personlighet. Det är lätt att bli hemmablind för sin egen text, man har ju läst den ett oändligt antal gånger. Jag hoppas kunna göra manuset ännu bättre med hjälp av utlåtandet.
      Kram!

      Radera
  7. Jag tycker som en av de ovanstående talarna att det verkade vara ett bra och konstruktivt omdöme som lektören gav dig, och jag förstår samtidigt att det ger lite huvudbry, för man vill ju inte tumma på grundidén. När det gäller dialog kanske du kan dra nytta av den för att gestalta, det är, tycker jag, ett utmärkt sätt att gestalta karaktärer på och eftersom du tydligen är bra på det... :)
    Nu blev jag oerhört nyfiken på att veta mer om vad det är för slags berättelse du skrivit. :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är väldigt nöjd med utlåtandet. Det är en del att tänka på, men bara jag får lite tid på mig att smälta och fundera på hur jag vill redigera det, så kommer det att bli bra. Grundidén kommer att finnas kvar, den tycker lektören är väldigt bra. Det känns bra. Jag ska jobba lite på mer dialog och mer på gestaltning. Sedan måste jag väva lite tror jag. Vi får väl se var det hamnar till slut : )

      Radera
  8. så bra att få så konstruktiv kritik, med den kan du säkert utveckla ditt skrivande ännu mer. Lycka till! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Det känns jättebra, nu hoppas jag kunna förbättre mitt manus ännu mer. Kram!

      Radera
  9. Jag är ju en dialogmänniska, det har jag kommit på under arbetet med Sonjas sista vilja. Det var inte mycket sånt i CK.
    Jag kan nog säga att jag ÄLSKAR dialog numera:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske kommer efter hand. Det ska bli spännande att läsa dina böcker och dess dialog : )

      Radera
  10. Äntligen stillades min nyfikenhet en smula!

    Intressant med trådarna... Det är nog en sak som du bör fundera på, för som läsare kan jag ibland bli irriterad på att jag inte förstår varför det ena eller det andra händer, för det passar inte ihop med resten...

    När det gäller dialoger gillar jag dialog, både att läsa och skriva, och tycker att det är kul att se hur olika personer uttrycker sig och lära känna dem genom hur de pratar. Min svensklärare på gymnasiet höll inte alls med, fast då skrev vi ju bara noveller förstås. Hon tyckte bara de skulle vara med om de var avgörande för berättelsen. Själv blir jag matt av att bara läsa text-text-text... En smaksak helt klart och där tycker jag att DU ska välja.

    De två sista sakerna är ju jättebra - hurra!!!!

    Kram och heja dig med ditt forsatta arbete!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!

      Vad bra! : )

      I det här fallet är det inte trådar man inte förstår, utan trådar som lektören tycker tar för stor plats, att de nästan blir egna berättelser i berättelsen. Det har jag i den första boken också och då tyckte den lektören att det var en av de bästa delarna i den boken, så jag känner mig lite kluven och fundersam vad gäller det.

      Självklart är det en smaksak, men jag kan nog låta berättelsen få lite mer dialog och säkert en hel del mer gestaltning.

      De två sista kan ju knappast bli bättre, så jag är så lycklig för det!

      Kramar!

      Radera
  11. Heja Dig Anneli! Det här kommer att bli kanonbra! Lycka Till! KRAM Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gulliga du! Jag hoppas att det blir så bra som jag kan göra det.
      Kram!

      Radera
  12. Bra ju! Bara att jobba vidare nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är väldigt nöjd! Och jag jobbar vidare : )

      Radera
  13. Vad roligt att du delade mig dig av utlåtandet! Jag ska också satsa på ett sådant. Förlagen får visst sådana när de lägger ut manus på lektör. Har man tur kanske man kan få ett via förlag också. Ett av förlagen öppnade för det sist jag skickade in. Jättevärt att få en erfaren lektörs omdöme. Vad kul att det var så positivt! Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jättekul och det känns som om jag är på rätt väg! Det är väl lite meningen med bloggen, att kunna dela med sig och se hur andra gör och tänker : ) Man kan ju få ett utlåtande via förlag om man kommer så långt, vilket inte är helt lätt förstås : ) Får man hjälp av en lektör som man stämmer med, så är det verkligen ovärderligt. Kram!

      Radera
  14. Vad du är underbar som bjuder så på dig själv och lektörens uttlåtande. Jag kan förstå att du behövde vara ifred med dina tankar, det är alltid omtumlande när någon annan uttalar sig om ens verk.
    Om det är okej går jag direkt på och kommenterar med mina reflexioner?

    Det första jag tänkte på var en hårfläta. Den har så att säga bara tre trådar och de flätas samman utan något större konststycke.
    Kanske är det någon/några tråd/ar för mycket i ditt manus?
    Kanske kan de, om det är flera bli en egen fläta/bok?
    Eftersom jag råkat ut för samma sak är jag så här i efterhand jätteglad och tacksam att jag blev tipsad om att det nog var för många sidovägar på den huvudled jag körde på i mitt 1:a manus.

    Sedan det där som vi får höra om och om igen: "Gestalta".
    Ibland kan det ordet bli ett tomt eko inom en, oh - vad jag vet det. Så vi måste måla bilder med ord. Inte bara göra en ram och sedan berätta att det ska vara en bild där innanför med ett träd som har ljusgröna blad som doftar honungkakor och sedan säga att egentligen så rasslar det på ett specifikt sätt när vinden suger tag om löven också ...
    För att betraktaren/läsaren ska se trädet, känna doften och höra lövens rörelse i blåsten måste man måla dit orden innanför ramen. Gestalta säger de lärde! Inte helt lätt alla gånger när det är enklare att hänga ramen tom på väggen och på avstånd berätta om det tänkta innehållet.
    Krånglar jag till det nu?

    Ett raskt hopp till dialogerna.
    Jag tror att det är lätt att få för sig att de bara ska vara en slags utfyllnad mellan den egentliga berättelsen. Då tänker jag på en film - ja till o med en stumfilm utan textskyltar.
    En film där man endast ser bilder. Eller en dokumentärfilm utan speakerröst. Om man tar det ännu längre kan det vara som att titta i en okänd människas fotoalbum, bara blank yta runt omkring utan informativ text. Som betraktare får man bara en platt endimensionell bild - man lär inte känna dem man ser. Man får ingen kunskap om hur personen på fotot tänkte, kände, var på väg eller mådde just när det togs. Man vet inte heller något om den på andra sidan kameran ... osv. Men med text/dialog får man veta så mycket mer och det gör att man gärna bläddrar/läser framåt i albumet/boken. Man får på köpet ett fördjupat förhållande till personerna/karaktärerna ...

    Vad fint beröm du fick för ditt starka engagemang att driva en text framåt mot att omfatta en hel roman. Målmedveten. Fantasirik. Poetisk. Lustfylld. Och mycket mer.
    Jag håller med och det gör nog alla som läser din blogg: ))

    Lyckokramar till Dig!

    SvaraRadera