.

.

onsdag 30 november 2011

Tro, vikt och tankens kraft


Jag läste hos Maria Engelwinge om vikt och vikten av våra tankar. Jag tycker alltid att man ska vara kritisk i sitt tänkande. De flesta så kallade sanningar är påhittade i alla fall. Man ska ifrågasätta och hitta sin egen tro. För mig är det självklart att jag styr en stor del av mitt liv med min tankekraft. Det är självklart eftersom jag har sett att det fungerar. Första gången jag började fundera över mitt utseende och  bantade, var jag 13 år och hade en fullkomligt normal vikt, då startade jag den destruktiva viktcirkeln som fick mig att istället gå upp i vikt. Att aldrig vara nöjd gör inget nytta för varken kropp eller själ och min tid som jojobantare tog fart. Jag tror att jag hade klarat mig mycket bättre både viktmässigt och på andra områden, om mina tankar inte hade börjat fokusera på det omöjliga här.

Jag har också, kanske hänger det helt enkelt ihop, haft dåligt självförtroende under min uppväxt. Av en mängd olika anledningar, så trodde jag aldrig att det jag gjorde hade någon egentligt värde. Uppvuxen som jag är tillsammans med herr Jante och hans vänner. Däremot tror jag att jag faktiskt är född med en extremt stark självkänsla. Inget har kunnat rubba mig i min tro, på vad det än må gälla. Jag vet vem jag är och vad jag står för. Här vänds aldrig någon kappa för någon vind.

Sammanhållet så ledde  min väg i livet mig mot en hel del jobbiga tankar och lätt depression i omgångar. Jag kunde inte för mitt liv hitta den inre och trygga harmonin. Trots att jag hade precis allt man kunde önska sig, så gnagde det i mitt inre av en odefinierbar längtan efter något. Bara att inte veta vad det var, gjorde tillståndet så mycket värre. Man känner sig rätt misslyckad när man inte ens vet varför man är ledsen eller vad man vill och vad man längtar efter. Man får dåligt samvete inför dem som faktiskt ger en så mycket. Här spelade vikten också en väldigt stor roll i mitt liv, för samtidigt som jag saknade och längtade, så var jag så rädd att den giriga längtan efter mer, skulle ta allt ifrån mig. Så övervikten blev det som skulle väga upp för allt det perfekta i mitt liv och skapa en balans. Mina märkliga tankar gjorde mig till ett offer och min tro fick mig att inte våga söka efter den totala lyckan.


Jag var i desperat behov av rejäl  soul seaching, så för några år sedan började jag läsa alla möjliga böcker i ämnet om att hitta tillbaka till kärnan i mig själv. Att hitta den som jag egentligen skulle ha varit, om jag inte följt alla de så kallade sanningar och andras tankar som dykt upp på vägen. Jag fastnade till slut för mediet Carmen Harras böcker. Hon har en andlighet som tilltalar mig och en stark tro på kraften av våra tankar. Jag har läst och lärt av många, däribland Carmen Harra. Jag började snart läsa en bön varje kväll, som hon har ett exempel på i en av sina böcker. Tanken är att visa sin tacksamhet över livet och att bli påmind varje dag om allt det fantastiska som vi har. Den hjälper mig hitta min styrka. Sedan den dagen så har min själ blivit lugn. Det var också då jag började skriva och hittade min stora passion i livet. Det är också anledningen till att jag aldrig kommer att ge upp mitt skivande. Vägen till skrivandet har varit alldeles för lång och ibland smärtsam och lyckan över att ha hittat rätt väg i mitt sökande är för stor för att jag någonsin skulle kunna lämna det bakom mig igen. Det är vad som gör mig lycklig och harmonisk. Jag tar tag i det jag vill själv och litar på min egen förmåga.

Bönen ser ut såhär:
Be om uppmärksamhet för de tecken som visar vägen till kunskap.
Be om kunskap som hjälper dig att upptäcka signalerna.
Be om visdom och självinsikt.
Be i tacksamhet över livets mirakel.
Be om beskydd från negativa krafter, både yttreoch inre.
Be för din hälsa och ditt välbefinnande.
Be för dina närståendes hälsa och välbefinnande.
Be om sinnesro.
Be om allt som gör livet rikt.
Be om välgång för dina vänner och tacka för deras vänskap och generositet.
Be för dem som har det svårt.
Be om andlig utveckling.
Be för de döda.
Be om förmåga att lyssna till Guds röst och att rätta dig efter hans vishet.
Be att du ska bli en bättre människa.
Be om förlåtelse för de negativa gärningar och ord du gjort dig skyldig till under dagen.
Be för fred på jorden.
Be för en bättre värld.

Här kommer också min religiösa tro in. Där har jag också hittat min väg. Religion gör så mycket illa i världen, så min tro finns bara i det goda och det som bejakar livet. Jag backar långt ifrån det som vill ge pekpinnar och regler att följa. I min tro är det viktigaste att söka lycka och harmoni på det sätt som passar varje individ. Men jag tror på en högre makt, jag har varit med om för mycket som visar på den, att det skulle vara vansinne för mig att förneka den. Hur den ser ut däremot är också helt min egen tanke. För mig finns den inte i någon kyrka. Den finns i mig och runt mig hela tiden. En andlighet och ett enormt lugn.

Min dotter som är elva år är en riktig tvivlare. Hon tror inte alls på något högre väsen. Inte än i alla fall. Vi diskuterar det ibland, hon och jag. Jag är stolt över att hon redan tänker själv. Det ger mig hopp om att hon ska slippa en del av de fällor som jag själv ramlade i. Men hon har tid än. Tid att uppleva och lära sig nya saker. Hon har tid att hitta sin egen väg.

Och jag har äntligen hittat min och är så tacksam och lycklig över det! Allt för många människor lever hela sina liv utan att hitta sin väg. Den som ger lycka men framför allt inre harmoni. Jag känner att när jag äntligen  tog kontroll över mina tankar, så kunde jag hitta tillbaka till mig själv igen.

Sedan är det de där karaktärerna i berättelserna som tar sina egna vägar titt som tätt. Jag måste ju ta upp dem, eftersom jag tycker att det är så spännande. Jag tror att våra tankar och allt som vi gör i livet gömmer sig långt  inne i vårt medvetande, för att, när tillfälle ges, kunna ta sig fram på olika sätt. Alltså tror jag att vi omedvetet använder vår tankes kraft i allt vi gör. Även om vi inte alltid vet om det.

Hoppas att ni orkat läsa ända hit. Det var nog mitt längsta inlägg hittills. Jag tänker avsluta med Bibeln på en minut för oss som inte har tid att läsa bibeln utan mycket hellre läser något annat.

tisdag 29 november 2011

Måste försöka behålla

glädjen!

Jag har vunnit en bok, bland annat, hos Christina Stielli. Underbart! Sådant gör mig glad. Jag ska läsa den för min lillkille som inte ser särskilt mycket fram emot att tappa någon tand. Vilket också var vad jag skrev som anledning till varför jag ville vinna just den här boken. Tack snälla Christina!


Sedan har jag fått ännu en underbar sak i  min brevlåda. En som jag har hunnit längta efter ett tag nu. Nära dig av Joanna Björkqvist. Jag ser mycket fram emot att få läsa den. Tack gulliga, duktiga och modiga Joanna och tack för den fina texten inne i boken till mig.


Idag har jag fortsatt med redigeringen av min andra bok. Nu har jag inte många sidor kvar och det känns härligt! Sedan borde det vara dags för att skicka den till lektör. Jag är rätt så stolt över att jag har skrivit två hela manus färdigt. Det trodde jag ALDRIG att jag skulle lyckas med för några år sedan. Nu har jag gjort det! Nu är det bara resten kvar!!!

Nu är det bara en sak som gäller, The World Or Nothing:

Men va fan


Det är så att man vill kräkas. Och nu måste jag svära för det måste ut. Det gör mig lika förbannad varje gång jag läser om sådana saker. Hur i helvete kan man få för sig att lägga sin 3-åring  i tvättmaskinen och slå på? Hur fan tänker man överhuvudtaget? VAD kan en 3-åring ha gjort överhuvudtaget, för att utsättas för någon typ av straff? Jag kan inte ens hitta ord för min ilska. Och i mitt hjärta gör det fysiskt ont.

Här finns hela artikeln.

Ondska, ren ondska, det finns inget annat sätt att beskriva det på. Jag vet mycket väl att man inte kan besegra ondska med ondska, men jag kan inte ens beskriva vad jag önskar dem. Jag vill inte att de ska får finnas nära ett barn någonsin igen. Jag tänker också avhålla mig från att berätta vad jag vill göra med sådana så kallade människor. Jag kan ha fel, men jag kan inte se någon annan lösning på ett så fruktansvärt problem än att avlägsna dem från allt de kan göra illa. När en människa utövar den värsta sortens maktmissbruk på barn, ja det är faktiskt den enda gången jag kan säga att jag hatar. Jag är inte en godare människa än så.


måndag 28 november 2011

Refusering, jo man tackar

I morse fanns det ännu en refusering i inboxen. Föga förvånad, eftersom det var ett av de stora, skulle jag bocka av dem i listan. Där fanns de inte, jag kollar igen. Nej, de finns inte där. Jag har inte skickat mitt manus till det förlaget. Inte den här gången. Den här refuseringen kom på den versionen av mitt manus som jag skickade förra gången. Så ett år och två månader tog det att få en refusering från det förlaget. Rätt fräckt faktiskt om ni frågar mig. En standardrefusering kan rimligen inte ta så lång tid. Eller, det kan det ju uppenbarligen göra.


Nåja, jag fick en refusering till idag. Yay!! Jag är lite chockerad över hur snabba de är den här gången. Den här gäller den nya versionen, den som jag har skickat nu. Fast lite glad blev jag faktiskt över den. Om det är möjligt? Det står så här:

Det är verkligen en gripande och viktig bok du skrivit! Den passar dock inte in i vår utgivning just nu och vi önskar dig därför stort lycka till på annat håll.

Ett förlag som faktiskt verkar ha läst mitt manus. Härligt! Dessutom väljer jag att tolka det som att jag faktiskt har skrivit något som fungerar. Ännu mer härligt! Så jag fortsätter att hoppas att något förlag faktiskt kan hitta en plats för mitt manus.

Dagen efter

stormen.

Nere vid havet städas det och bortforslas vatten från vägarna. Men idag var solen framme och gjorde så att förödelsen inte kändes riktigt så ödesmättad som den kunde ha gjort.


En strandrestaurang har fått in en hel massa sjögräs in  i sin glasade utedel. Dörrarna hade öppnats av vinden och sedan var det bara för havet att lämna efter sig en del av sin botten.


Av badbryggorna syntes det ingenting mer än räcket.


Den plats som befolkas av en grillande, solande och allmänt njutande massa under våren och sommaren, ligger nu under vatten.


Solstolarna har kunnat erbjuda en kylig tångmassage under natten.


Stenarna längs strandkanten är totalt täckta av tång.


Möjligen skulle en sjöjungfru gilla att bada här.


Vattnet står så högt att det når över kanten och väller in över gatan.



Havet tar och det ger. Tillbaka!


Tänk om man fått den här i huvudet.


Min promenadväg är täckt av höstlöv.


Så återgår vi långsamt till vardagen utan stormvarning och hoppas på en vit jul istället.

söndag 27 november 2011

1:a advent


I dag har vi tänt det första ljuset. Årets adventsljusstakedekoration går i grönt och vintervitt. Alla stjärnor och ljusstakar och Nalle Puh slingor finns nu i våra fönster och de lyser upp en kväll då det inte går att gå ut. Det viner utanför och alla varningar om att inte gå ut känns relevanta. Desto mysigare är det då att vara inne och se på film och njuta av alla nya ljuspunkter i huset.

Nu är snart ännu en helg till ända och vardagen tar vid igen. Jag gillar måndagar, det gör jag för att jag då precis har haft en skön helg med familjen och kan med gott samvete jobba med mitt manus igen, när de är i skolan. Då har jag bara lillkillen hemma och han lever på något sätt med oss och runt oss samtidigt som vi arbetar. Ibland får man göra ett avbrott för att handla i hans butik eller titta på hans teckningar eller kramas en stund. Hur skulle vilka dagar som helst kunna bli bättre än så.

Nu kan jag börja lyssna på julsånger igen. Vi startar lite lätt utan att dra in varken tomtar eller att vi blir för juliga.

lördag 26 november 2011

Tiden som vi har

bör användas på ett sätt som gör dig glad och lycklig. Helger brukar vara lätta att fylla med sådant. Så också denna.

Jag fick tag i en kul t-shirt i Ullared till mig själv. Den kommer att bli perfekt att ha på sig på bokmässan nästa år :)



Jag har skickat mitt manus till ett par nya förlag. De tog emot manus på mail, man måste bara tycka om sådana förlag. De små förlagen känns trevliga på något sätt. Ett av förlagen skriver: Vi återkommer alltid med besked och synpunkter. Det känns väldigt förtröstansfullt med tanke på debatten vi haft om respons från förlagen. Ett annat förlag påpekar att en refusering inte nödvändigtvis beror på kvalitén på arbetet, eftersom ekonomiska ramar och förläggarens tycke och smak ofta avgör vilka böcker som blir publicerade. Var det inte det vi trodde i alla fall. Jag känner mig ganska övertygad om att det gäller för alla förlag. Det gäller "bara" att hitta rätt förläggare med andra ord. Så då hoppas jag helt enkelt på det, att rätt förläggare lägger vantarna på mitt manus.

Dessutom har jag funderat lite på mitt bokomslag. Google och Youtube gör ju så att man helt plötsligt kan hamna på helt osannolika och otroliga vägar. Jag har hittat en fantastisk illustratör som kanske ska få hjälpa mig helt enkelt, i alla fall om jag inte får ordning på photoshoppandet.

Reklam då. Reklam är viktigt när man ska ge ut en bok. Det finns så mycket dålig reklam och minst lika mycket bra. Här kommer en reklamfilm som om inget annat, i alla fall gör mig glad.

fredag 25 november 2011

En refusering att starta helgen med

och det går undan den här gången. Snart räcker det inte att ta fram tequila och salt till citronerna längre. Nej, här kan det behövas förstärkning!



Nu när manuset är 1000 gånger bättre än förra gången när jag skickade in det till förlag, så verkar det ändå mycket lättare att refusera det. Skumt! Ännu en refusering där man framhåller att manuset inte passar in i förlagets begränsade utgivning. Lite måste man ju undra vilken typ av bok som passar. Teoretiskt borde det väl vara en som är tillräckligt bra, oavsett genre. Det är tungt när man inte ens vet om manuset blir läst. Nåja, om man skickar sitt manus till förlag, så får man också snällt finna sig i att vara helt utlämnat till deras godtycklighet. Så man flyter omkring i förlagsvärlden utan att veta hur manuset uppfattas av dem som tar emot det. Någon typ av respons skulle uppskatas enormt mycket. Och man får kämpa hårt för varje refusering man får, med att hålla kvar tron på att manuset faktiskt håller, trots allt. Och jag tror fortfarande. För jag tror inte att förlagen är gudar som har makten och kunskapen att bedöma alla manus på ett totalt felfritt sätt, för om de skulle ha det, så skulle ju alla deras böcker vara bästsäljare och de skulle aldrig missa ett manus som sedan blir en bästsäljare på annat förlag. Därför tror jag inte på att ge upp. Den som alltid  reser sig upp ännu en gång, kan inte misslyckas!


Fast nu finns det viktigare saker att fundera på. Det är fredag och vi behöver dansa. Det är helg och det svänger ju, nu kör vi så det ryker!! :D

torsdag 24 november 2011

Julshopping

och mission accomplished.


Idag tog jag mig i kragen och åkte till Ullared utan familjen. Det kändes som om det var den absolut sista dagen innan julshoppingsvansinnet bryter lös i den lilla byn. I morgon kommer lönen och då börjar det riktiga julshoppingsupploppet där. Därför lämnade jag sonen och dottern i skolan på morgonen och så åkte jag iväg. Det tog emot lite, men jag vet ju hur mycket man får gjort på några timmar, så det var bara att ge sig iväg. Det gick faktiskt bra. Ingen kö och inte galet trångt därinne. Fast jag irrar runt som en bortkommen iller, eftersom det är så stort och de flyttar och ändrar hela tiden. Trots det så är det inte svårt att handla vagnen full :D Det känns så skönt, för nu har jag köpt de flesta julklapparna till barnen. Maken är också klar sedan tidigare. Nu hoppas jag på en skön och njutningsfull december.

Böcker köpte jag såklart till mig själv också. Jag har ingen aning om när jag ska läsa alla böcker som väntar på sin tur, men någon gång ska det i alla fall bli.


Jag känner mig nöjd med väl utfört arbete för dagen. Nu ska det bli exeptionellt skönt att få sätta sig i soffan. Fötterna behöver verkligen vila. Imorgon hoppas jag kunna återgå till datorn och mitt andra manus igen.

onsdag 23 november 2011

Okej, refusering # 2


Surt sa räven, men själv säger jag som Maria Engelwinge. When life gives you lemons - add tequila and salt. Så det är bara att ta fram tequila och salt :D Fast idag kan inget förstöra mitt goda humör. Inte ens en standardrefusering. Kroppkakorna var SÅÅ goda och livet börjar, kanske om vi har tur nu, se lite ljusare ut i horisonten. Dessutom finns det fortfarande flera förlag kvar, som har chansen att upptäcka mitt manus :)



Nejdå, jag skojar bara. Allt är fortfarande möjligt!!! :D Fast jag brukar sjunga den här för maken ibland på skoj, när livet inte riktigt vill som jag vill. Den är så pigg och kul att man inte kan annat än att bli på bättre humör :D

Kroppkakor


Nu ska vi ge oss iväg till min mamma som bjuder på kroppkakor idag. Jag älskar kroppkakor och det var faktiskt min favoriträtt när jag var liten. Det är ju lite pyssel med den rätten, men sedan kan man njuta desto mer. Min mormor gjorde kroppkakor en dag i veckan när hon var ung. Hon hade 9 barn så det blev säkert en och annan kroppkaka gjord hemma hos henne. Hon rev potatisen på ett rivjärn för hand och eftersom jag vet hur mycket tid det tar även med bättre hjälpmedel, så kan jag inte annat än att vara imponerad över hennes hårda arbete. Det var ett bra tag sedan jag åt det nu, så det ska bli riktigt gott.

Bilden är lånad från nätet.

Tävla hos Kim



Nu kan du vinna en bok av otroligt duktiga Kim M Kimselius. Hon lottar ut en av sina böcker där man dessutom kan välja på två. På flykt från andra världskrigets fasa eller På liv och död i andra världskrigets fasa. Kika in hos henne och var med och tävla, det ska jag göra.