.

.
Visar inlägg med etikett barnmisshandel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barnmisshandel. Visa alla inlägg

tisdag 29 november 2011

Men va fan


Det är så att man vill kräkas. Och nu måste jag svära för det måste ut. Det gör mig lika förbannad varje gång jag läser om sådana saker. Hur i helvete kan man få för sig att lägga sin 3-åring  i tvättmaskinen och slå på? Hur fan tänker man överhuvudtaget? VAD kan en 3-åring ha gjort överhuvudtaget, för att utsättas för någon typ av straff? Jag kan inte ens hitta ord för min ilska. Och i mitt hjärta gör det fysiskt ont.

Här finns hela artikeln.

Ondska, ren ondska, det finns inget annat sätt att beskriva det på. Jag vet mycket väl att man inte kan besegra ondska med ondska, men jag kan inte ens beskriva vad jag önskar dem. Jag vill inte att de ska får finnas nära ett barn någonsin igen. Jag tänker också avhålla mig från att berätta vad jag vill göra med sådana så kallade människor. Jag kan ha fel, men jag kan inte se någon annan lösning på ett så fruktansvärt problem än att avlägsna dem från allt de kan göra illa. När en människa utövar den värsta sortens maktmissbruk på barn, ja det är faktiskt den enda gången jag kan säga att jag hatar. Jag är inte en godare människa än så.


lördag 9 oktober 2010

Upprörd och glad

Denna stålande höstdag sitter jag och läser i Aftonbladets nättidning. Jag måste erkänna att jag ibland tvekar över varför jag gör det eftersom världen är fylld av jobbiga saker som händer varje dag. Så idag fylls ögonen ännu en gång av tårar. En pappa misshandlar sin son på ett fullsatt tunnelbanetåg. Varför ska det vara så svårt att, a) förstå att det är förbjudet att slå barn, b) fatta att man inte slår barn oavsett om det är förbjudet eller ej? Hur kan en vuxen karl tycka att det är ok att slå en liten kille på fyra år? Som tur väl är så vänds den här historien till en bra sådan när en kvinna avstyr bråket på ett mycket bestämt sätt. Hurra för godheten, empatin och medmänskligheten. Läs mer här.

Man blir desto gladare av att läsa om killar som Johnny Depp. Vilken kille! Läs mer här.

Idag har jag fått läsa om två äkta hjältar!

tisdag 13 april 2010

Man får ont i hjärtat

Boy (6-9) standing by car outdoors, head in hands

Jag fick texten längre ner på min mail i dag. Det så viktigt att göra allt vi kan för att hjälpa barnen så jag vill hjälpa till på något sätt. Hjälp du också och länka till Uppdrag Barn!

På www.uppdragbarn.se bloggar Childhood sedan ett år tillbaka om vårt arbete för utsatta barn, från kontoret i Stockholm och från våra resor till projekt runt om i världen. Bloggen är ett samarbete med vår Major Partner Vattenfall, som donerar 20 kronor till Childhood varje gång en bloggare länkar sajten. Kommentarer på inlägg ger 2 kronor och länk från en mikroblogg 10 kr..

Mitt namn är Chris, jag är 3 år
Mina ögon är svullna, jag kan inte se.
Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.
Vad kunde annars göra min far så arg?

Jag önskar jag vore bättre,
jag önskar att jag inte vore så ful.
Då kanske min mor
fortfarande ville ha mig..

Jag kan inte göra något rätt,
jag kan inte alls prata.
Annars är jag inlåst,
hela dagen.

När jag vaknar är jag ensam,
huset är mörkt.
Mina föräldrar är inte hemma.
När min mor kommer hem
försöker jag vara snäll.
Då får jag kanske bara en
smäll i kväll.

Jag hörde precis en bil.
Min far är tillbaka från
Charlies Bar.

Jag hör honom svära.
Jag hör mitt namn.
Jag trycker mig mot väggen.
Jag försöker gömma mig från
hans onda ögon.

Jag är så rädd.
Jag börjar gråta.
Han hittar mig gråtande,
han kallar mig fula namn.
Han säger att det är mitt fel
att han plågas på jobb.

Han slår mig
och skriker på mig.
Jag kan smita till slut,
och springer mot dörren.
Han har redan låst den,
och jag börjar storgråta.

Han tar tag i mig och slänger
mig mot den hårda väggen.

Jag faller till golvet
med mina ben som nästan är brutna,

och min far fortsätter kalla mig fula namn.
Jag skriker 'Förlåt'
men det är försent.

Hans ansikte förvrids till
okänslighet.

Värken. Smärtan.
Igen och igen.

Åh snälla Gud, förlåt mig.
Snälla låt det ta slut.

När han äntligen slutar
och går mot dörren
ligger jag där känslolös.
Gråtande på golvet.

Jag heter Chris.
Jag är 3 år.

I natt mördade min far mig.

Du kan hjälpa...
Läser du det här och inte skickar det vidare
ber jag för din själ.

För annars måste du vara en
hjärtlös människa som inte
blir berörd av denna dikt.

Och om du blir berörd,
så gör något ...

Därför ber jag dig, skicka den vidare

SKICKA VIDARE OM DU ÄR EMOT BARNMISSHANDEL !!