11-11-11

som jag bara är tvungen att ta upp. 11-11-11, things are really going to start get crazy. Nu kan mystiska saker hända!

Här skriver man om apocalypsen 11-11-11. Nu stundar galna tider säger de, vilka de nu är? Själv tror jag att det är början på något nytt. Något bättre, något mycket bättre! Om man inte tror på det, så vad är det för mening med någonting? Nej, från och med nu kan allt bara bli bättre. Allt kommer att kulminera i Mayaindianernas tidräkning den 12-12-21. Är det slutet eller är det starten på den nya, mycket, mycket bättre tiden? Jag tror på det nya och det goda! Flum, flum, hej och hå, men så måste det bli :D

Snacka om att jag skulle vilja ha en sjuhelvetes fest 12-12-21! Någon som är med?

Tills vidare tänker jag skåla med er alla i kväll. 11-11-11 klockan 11:11. Vad säger ni, är ni på?



Till det behöver vi lite riktig partymusik!!!! Nu ska jag mysa med barnen tills 11:11 för då ska jag skåla med er! Och ja, jag vet att den tiden har har passerat med råge och att vi överlevde, so far! Men hur kul är det att skåla 11:11 på förmiddagen?!! 23:11 blir 11:11 om man vill riktigt mycket, så det är den tiden som gäller i min värld! :D

Dags för fredagsdans

I morse när jag vaknade hade jag inte, INTE lust att åka någonstans i helgen. Precis så som det kan kännas ibland. Jag vill vara hemma och mysa med barnen istället. Nu känns det lite bättre, även om jag ser fram emot att vara hemma igen ...

Därför laddar jag den här fredagen med lite nya moves. Nu är det fredag!

Lite om ingenting

och ändå något.

Jag är så löjligt nöjd över min färgkoordination på mitt scrappade födelsedagskort och födelsedagspresenten. Ibland bara händer det :)

Bilder på scrappade kort blir ju onekligen lite platta. Det här är gjort med en upphöjd gratulationshälsning, namnet är tygbokstäver och diabildsramen är i plast och ligger uppe på pappret med text, blommorna är också de en upphöjd bukett. Känslan är verkligen svår att fånga på bild.

När jag gjorde födelsedagskorten så rotade jag runt bland alla prylar som jag har. Det var länge sedan nu som jag scrappade något (bokskrivandet har kommit lite emellan), förutom när jag gör födelsedagskort. Då hittade jag de här som jag måste ha gjort för många år sedan. Jag hade helt glömt bort dem. Små minibokmärken. Lite kul! Dessutom blev jag påmind om att börja göra julkorten i tid. Jag sitter annars alltid i sista minuten och knåpar och knepar.

Det har inte blivit tid för en enda sekund med mitt manus idag. Trist, men livet pågår verkligen för fullt nu. Vi har köpt julklappar som ska med till Uppsala. Jag har varit på utvecklingssamtal och skickat två födelsedagsmail. Det tog lite tid eftersom jag vill att även födelsedagsmail ska vara personliga. Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska ha på mig på festen, men det brukar vara så. Ofta bestämmer jag mig inte förrän när jag ska klä på mig inför festen. Jag får väl ta med mig flera alternativ :)

Så var det det där med chokladpuddingen som jag läste om hos Maria Engelwinge och som öppnade upp härliga minnen. Jag och mina allra bästa kompisar, som jag växte upp med och som jag blev vuxen tillsammans med, åt ofta chokladpudding tillsammans. En nyårsafton åt vi mat med våra föräldrar och sedan samlades vi tjejer hos mig och åt chokladpudding. Vi var 6 tjejer som alltid var tillsammans. Så mycket att en del i skolan faktiskt retade sig på vår närhet. Jag kan förstå att det skapade avundsjuka för vi var alltid vänner och bråkade verkligen aldrig och hade alltid så roligt tillsammans. Den här nyårsaftonen var vi fyra 14-åringar som satt i mitt rum i källaren i vårt hus utanför Karlskrona. På golvet hade jag en nålfiltsheltäckningsmatta. På väggarna hade jag planscher av olika slag. Jag vet inte hur jag vågade bo därnere i källaren helt själv, men det gjorde jag. Jag hade förstås min goa golden retriever som sällskap. Tillbaka till kvällen. Vi hade gjort en stor skål chokladpudding med grädde till. Vi åt och pratade och skrattade, så som bara vi kunde göra, tills vi fick ont i magen.Till slut slickade en av tjejerna skålarna, precis så som hon brukade göra eftersom hon alltid orkade äta mest. Efter det skulle vi gå ut och driva omkring lite i området. Fortfarande fnittrande och skrattande. Som vanligt en fantastisk kväll tillsammans med de bästaste vännerna. Dagen efter fick våra föräldrar höra hur fulla vi hade varit. Fast det enda vi var höga på var chokladpudding. Våra föräldrar försökte att tala om hur det var, men jag tror inte att någon trodde på dem. Snacka om jante och tråkig småstadsmentalitet, det gick alltså inte att vara glad utan sprit. Och så kan det gå när inte haspen är på :) Själv drack jag ju dessutom inte alkohol överhuvudtaget innan jag fyllde 20, precis så som jag hade bestämt med mig själv :D 

För ett tag sedan gjorde jag chokladpudding till barnen och kände starka nostalgikänslor. Det gick inte hem alls, smaken föll inte alls i god jord. Barnen är vana vid smaken av chokladmousse, som jag numera också föredrar själv.

Förberedelser

På lördag ska maken och jag på 50-årsfest i Uppsala. Vi gör en snabbutryckning och stannar borta i en natt, jag tycker att det är supersvårt att lämna barnen hemma. Så bara är det, jag trivs bäst när vi alla är tillsammans. Det fungerar självklart inte hela livet, men för nu så vill jag helst ha det så. Fest blir det i alla fall. Vi ska dessutom hinna träffa både makens föräldrar och min syster med familj. Effektivitet är av största vikt vid sådana här tillfällen. 120 mil i bil, 36 timmars intensivt varande och sedan hemma igen hos mina älskade telingar :)

Därför innehåller mina dagar den här veckan diverse förberedelser inför detta äventyr. Jag har scrappat ett födelsedagskort, ska slå in presenten, försöka hitta festkläder som jag gillar, sortera barnkläder som ska vidare till systerns barn, köpa farsdagspresent och julklappar som vi ska passa på att ta med oss och förbereda för barnvakterna hemma hos oss.

Men jag har redigerat lite också, inte så mycket som jag önskat att jag skulle hunnit, men ändå något. 15 nya ord är inte många men de har i alla fall inte minskat :) Det känns fortfarande som jag gillar berättelsen. För det mesta i alla fall :)

Dagens skrivmusik gillar jag mycket och soundet känns helt rätt för just det här manuset. Sökandet är en röd tråd, eller två.

Tiden som är nu

är den vi ska försöka leva i. Hösten kan vara oändligt vacker och med rätt musik till allt det ljuvliga, får även själen en stunds ro. Sedan kan vi ta tag i livet igen och göra det allra bästa av idag.

Hjärtat i halsgropen

och tillbaka igen.

Hjärtat hoppade högt upp i halsgropen då jag såg ett mail ifrån ett bokförlag i min mailbox i dag. Jag hann tänka att det var den snabbaste refuseringen hittills. Det var bara ett mail som bekräftade mottagandet av mitt manus. Vilken tur, en sådan snabb refusering känns inte riktigt bra i det här läget.

Men sedan hoppade hjärtat tillbaka på sin rätta plats igen och dessutom blev det lite extra varmt. Den vanliga posten bar med sig en fin present från gulliga och så duktiga Maria Engelwinge.

Ett egenhändigt scrappat bokmärke. Hon har fastnat i det sköna scrapbookträsket, där jag själv befann mig i många år. Nu får det dela plats med min nya passion, skrivandet. Tack snälla du, du gjorde min dag så mycket ljusare!

Idag har jag fortsatt lägga in mina ändringar i mitt andra manus. Just idag tillkom dessutom ungefär 300 ord. Det känns bra, tror jag, kanske, precis så ambivalent som det kan vara just i den här fasen :) Dessutom dök den här låten upp hemma hos min huvudkaraktär, som ännu inte har fått sitt riktiga namn.

Och vidare

Det är måndag och höstlovet är slut. Jag var lite matt idag efter att ha levt så intensivt med barnen i en vecka,  så därför tog det lite tid att komma igång i morse. Nu har jag i alla fall börjat lägga in min redigering i mitt andra manus. Jag håller också på att hitta rätt namn för min huvudkaraktär. Det finns sidor där man söker random, efter olika namn. Perfekt! Det dyker upp namn som man inte hört på flera år och namn som man aldrig hört. Ännu har jag inte hittat helt rätt, så jag söker vidare efter det namn som passar perfekt för min tjej.

Nu börjar det kännas overkligt att jag faktiskt har skickat iväg mitt första manus. Förra gången räknade jag veckor och kunde inte släppa telefonen ens för ett ögonblick. Den här gången glömmer jag bort att vänta. Nu vet jag ju dessutom hur lång tid det kan ta att få svar. Det känns skönt att slippa tänka på det hela tiden och att jag istället kan koncentrera mig på mitt andra manus igen. Det blev ingen lång vila när det gäller alla tankar man har runt berättelsen. Var den behöver styrkas, om den lyckas beröra och om den håller överhuvudtaget. Nu är jag redan inne i alla de där tankarna igen. Fast jag gillar det, det håller hjärnan i trim.

Liebster blog

Hjärtat blir lika varmt varje gång någon ger mig en fin blogg award. Som jag har sagt många gånger förut och kommer att säga många gånger i framtiden, jag älskar min dator, mina underbara vänner bor ju i den. 

Jag har fått den här fina awarden av duktiga Kim M Kimselius.

Och av fantastiska Life is like a box of chocolates med motiveringen:
Anneli som är så otroligt driven vad gäller sitt skrivande och har precis avslutat ett andra manus som hon filar på nu. Fantastiskt inspirerande och får mig att vilja skriva ännu mer!

Tack för den fina awarden!

När man har fått den här utmärkelsen är det tänkt att man ska göra det här:
1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personen som gav dig awarden och länka till bloggen.
3. Välj ut fem personer/bloggar som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

Alla behöver vi lite uppmuntran då och då och vi behöver definitivt stötta varandra på vår väg igenom livet. Jag skickar awarden vidare till fem av mina stora inspirationskällor här i bloggvärlden:

Valadonastories för att hennes inlägg alltid utmanar tanken på ett positivt sätt. Hon är en stor inspirationskälla.
Joannas universum för att hon så stenhårt vågar följa sin dröm. Ett föredöme för oss alla.
Min plats i solen för att hon är en fantastisk inspirationskälla och visar underbara bilder som man kan förvilla sig bort i.
The Writeful blog för att vi delar kampen om en utgiven bok. Att ha en sådan härlig inspirerande följeslagare på vägen är guld värt.

Morran och omvärlden är ännu en stark och modig kvinna som inspirerar mycket. En som inte bara definierat sin dröm utan också realiserat den. 

Sköna söndag

Igår var det fullt upp. En solig härlig lördag gjorde att vi ville ta en skön promenad. Det var varmt och skönt och avkopplande. Sedan var det dags för matlagning då vi skulle ha gäster på kvällen. Det blev en fantastiskt härlig kväll med mycket prat och faktiskt lite dans trots att våra gäster bara bestod i en vuxen och två barn. Det är en speciell känsla att ha vänner som man kan ta sig en sväng om med i alla lägen då musiken blir för lockande :D

Creme Ninon med ostgratinerade grisini  till förrätt. Gorgonsolaspäckad fläskfilé med ugnspotatis och min egen spicy rödvinsås. Och så testade jag en helt ny efterrätt. Kladdkaka med vit chokladmousse och hallon uppe på. Den blev väldigt god men mycket mäktig.

Idag har vi gått på en uppfriskande promenad och sedan bjöd vi min mamma, pappa och syster på resterna av kakan.

Nu är det definitivt slut på lovet och i morgon börjar verkligheten igen. Men det är inte så långt till vinterlovet :)

Ingen skrivtid i dag. I morgon vet jag att det finns tid för det igen. Det känns också härligt. In bland orden igen. Då får jag simma in i bokstäverna och lägga in mina ändringar i mitt andra manus. Jag ska leva lite med den nya titeln, ändra huvudkaraktärens namn och jobba mer med början. Den måste styrkas och byggas upp, så att den blir starkare. Nu ska jag ge barnen mat och sedan ska vi ha en skön kväll i soffan.

För att tjuvstarta skrivveckan så visar jag Creative Writing Masterclass del 4: Setting.



Kakbilden är lånad från nätet.

Vilken härlig dag

Igår jobbade jag med mitt manus hela dagen, så jag lovade barnen att vara med dem hela dagen idag istället. Nu är ju snart höstlovet slut så det gäller att passa på. Vi har varit på Tropikariet och sett på djur. Slemmiga djur, läbbiga djur, färggranna djur och gulliga djur. Väldigt kul, särskilt som småkillarna inte minns att vi har varit där förut. Idag fick vi klappa en stor orm också. Alla vågade! Sedan åt vi på Mc Donalds på vägen hem. Nu ska vi ha myskväll med film och Idol. Jag gillar höstlov, man kan mysa med barnen i en hel vecka.

Nemo och hans kompisar.

Krokodilerna rörde inte en min.

Lemurerna gosade.

Men det är fredag och det är dags att skaka rumpa. Upp och hoppa, så sätter vi igång helgen!

Färdigläst och ny titel

Nu har jag läst igenom hela mitt manus. Vilken resa det är. Så mycket som händer och jag blir lite tagen av att jag faktiskt har skrivit det. Jag har hittat en ny titel också. Den kom till mig i morse. Fast den fanns redan. Jag hade använt den i ett annat manus som nu får en annan titel. Den här passar bättre i det här manuset. Tjoho vad jag är glad! När jag sökte på Libris så finns det ingen sådan titel. Jag släppte taget om den titel som varit så självklar så länge och hittade en ny. 

A wise person is able to let go.

To let go is actually to receive,

to receive boundless happiness.

Så är det :)

Mitt manus är svagast i början. Precis så som det var i mitt första manus. Kanske är det sådan som jag är. När jag en gång i min ungdom tävlade i löpning 60 meter så var det likadant.Starten gick nästan aldrig lysande men sedan eldade jag på för allt vad jag var värd. Och vann oftast. Hoppas att det stämmer fortfarande :D Jag jobbar vidare och förstärker min början.

Jag avslutar med Creative writing masterclass del 3: Plot.

Dagar i närhet

är de bästa dagarna.

Idag har jag inte jobbat med mitt manus alls. Jag har varit med familjen på det stora shoppingcentret. Där shoppade vi loss allihop. Själv köpte jag en glittertopp. Småkillarna behövde nya vapen :) en Star Wars laserpistol och ett riddarsvärd med sköld. Stora killen köpte en tidning om dataspel. Dottern två linnen och två par örhängen. Maken shoppade loss på Claes Olsson.

Vi delade upp oss en stund då maken gick med två killar och jag tog lillkillen och dottern. Efter en stund ringer maken och säger att nästyngstingen är borta, han försvinner alltid och är en ständig källa till oro när vi är ute bland folk. Det är bara som han är, han går i sina egna tankar och så plötsligen är han någon annanstans än där vi andra är. Med hjärtat i halsgropen går jag mot den plats där de sist var. Tittar runtomkring mig på vägen. Han är ingenstans. I mitt huvud händer alla hemska saker man kan tänka sig. När jag kommer fram har de precis hittat honom. Han är såklart ledsen och rädd. På något sätt hade han fått för sig att han hade blivit kvarlämnad i butiken och försökte att hitta mathavet, dit han visste att vi skulle gå. Där var vi ju inte så han gick som tur väl var tillbaka igen. Tur att han hittade tillbaka i den villervalla av affärer som ett shoppingcenter är och när det dessutom är renoverat och dubbelt så stort som förra gången han var där. En fruktansvärt lättad mamma kramar en pojke och tackar alla lyckliga stjärnor för att han finns i hennes famn igen.

Sedan gick vi lättade och åt vi lunch. Det finns många olika restauranger och alla ville ha olika typer av mat, så det tog en stund att få ihop. Men det blev en härlig eftermiddag. Till slut.

Sedan hämtade jag ett paket.

Japp, det var böcker som jag hade beställt. Det känns som att Tranströmer bör stå i min bokhylla. Då kan jag ta fram den om jag behöver inspiration. Paulo Coelhos kalender blir perfekt att ha nästa år. Det kan bli mycket som behöver skrivas ner i den då ;)

Nu ska jag fortsätta dagen med kvällsmys. Film och popcorn såklart! Krama barn och sitta nära.