Meditativa skrivtips

Fantastiska ord från Jack Kerouac.

"The jewel center of interest is the eye within the eye".

"Work from the pithy middle eye out, swimming in language sea."

"Write in recollection and amazement for yourself."

"Struggle to sketch the flow that already exists intakt in mind."

"Be in love with your life."

"Be crazy dumbsaint of the mind. Write what you want, bottomless from bottom of the mind."

"Visionary tics shivering in the chest."

Jag har faktiskt inte läst något av honom än. Men nu måste jag göra det, jag måste bara veta hur han skriver en roman. Han är ju en ikon och jag kan förstå varför, när jag hör och ser hans ord. Jag är förälskad i hans ord.

Sist men inte minst orden som visar det som vi alla borde få känna.

"You´re a Genius all the time."

Nu ska jag fortsätta att skriva en stund. Jag ska skriva och simma i ordens hav. Jag ska skriva orden som finns på botten av mitt bottenlösa inre. Jag ska skriva ur det flow som redan existerar till fullo i mitt sinne.

Fredag, let´s dance!

Japp, det är fredag igen! Idag är jag glad för att det är vår, även om det blåser galet mycket. Jag börjar bli bra från förkylningen. Vi ska snart få nya fönster i huset. Det är städat och fint. Vi ska ha mys med barnen i kväll med en ny film. Och sist men inte minst, det är helg. Allt det gör att jag får lust att dansa!

Motsatsen till writer´s block

Det blir väldigt lite bloggande och mycket skrivande just nu. Men det är nog som det ska. Man måste följa sina ord. Passa på att skriva allt vad man förmår när tillfälle ges. Jag har försummat en massa saker de senaste dagarna men det har inneburit en hel massa ord. Jag försvinner helt in i berättelsen. Så mycket att jag kommer på mig själv med att skriva i jag form, när det är som mest intensivt, fast det inte är den formen jag valt . Jag blir min huvudkaraktär. Det är helt galet och samtidigt helt fantastiskt. Trots att jag skrev så vansinnigt igår, och att jag bara fick ihop två timmar idag också, så blev det 1346 ord idag. Nu ska jag krama barnen godnatt.

Bara hjärtevärmande helt enkelt

Vem är han? Vad tänker han på? Vilken berättelse bär han på?
Hans leende får mig att le och att känna mig varm inombords. I hans ögon finns hela universum.

Wow, what a ride!

I dag fick jag tid att skriva i två timmar. 2597 ord. Var kom de ifrån? Det är som om jag har flera liv inom mig. Liv som bara väntar på att få komma till tals. Historier som bara legat och väntat på att bli berättade. De kan inte komma ut fort nog. Fingrarna far omkring på tangentbordet som oljade blixtar. Det medför en oändlig mängd irriterande stavfel. Som jag måste ändra. Skapar irritation i berättaren. Framåt. Framåt. Nu är jag helt slut. Känner mig helt urlakad. Använd. På ett otroligt bra sätt. Det är som om jag varit drogad och sedan kommit ur ruset. Darrig och varm. Medvetandet återkommer långsamt. Verkligheten tar åter plats. Nu måste jag säga godnatt till barnen. Tur att jag har en sådan förstående man när jag hamnar i en helt annan värld. Och så har jag underbara barn. Nu måste jag pussa på dem en stund.

Shopping med eftertanke

Jag har köpt en klänning på Tradera. Det är en Odd Molly klänning som har funnits i mina tankar sedan den kom. Jag tyckte att den var för dyr då. Nu har jag lyckats göra ett riktigt fynd istället. Jag gillar fynd och så har jag äntligen klänningen hos mig. Precis lagom till sommaren.

Jag tycker om att shoppa och jag gillar fina saker. För mig handlar det mer om rätt perspektiv. Att veta vad som är viktigt i livet när det verkligen gäller. Det är viktigt för mig, i det liv som jag valt att följa, att ge mig själv tillåtelse att köpa saker som gör mig glad. Saker som sätter guldkant på livet. Men det finns inga saker, kläder eller pengar som definierar mig som människa. Det är yta och bara just det. Jag har funderat mycket på det här och efter mycket noga övervägande kommit fram till att om jag lever det liv som jag önskar och gör saker som gör mig lycklig så gör det mig faktiskt till en bättre medmänniska. Jag ser egentligen inte någon konflikt mellan att vilja shoppa och att vara en god människa. Så som jag ser det så är det inte vi som har som ska leva fattigare utan de som är fattiga som ska få mer. Vi ska dela med oss. Det tycker jag är vår plikt som medmänniskor. Människan ha i urminnes tider velat smycka sig så jag tror att vi har det behovet inbygt i oss. Att få känna oss fina. Jag tror inte på att försöka gå emot det utan mer att hålla det på rätt nivå. Se det ur rätt perspektiv.

Återblick

Idag har det varit ganska lugnt hemma hos oss. Dottern har varit hemma från skolan och så har fönsterputsaren varit här. Wow, är det så det ser ut utanför fönstret. Man kan väl säga att det behövdes. Jag har dessutom varit utanför huset för första gången på fem dagar. Det var ljuvligt trots att det har regnat och var ganska kyligt.

Idag petade jag också lite i min första roman. Det blev 500 nya ord i den. Det kändes konstigt att läsa ur den igen. Det började med att jag skulle läsa första kapitlet för att bli påmind om vilka ord jag börjar den med, sedan fortsatte det med en del ändringar och tillägg. Man kan liksom inte låta bli. Jag är säker på att det behöver göras många fler ändringar i den, men jag väntar med det tills jag får lektörens utlåtande. I morgon vill jag fortsätta med roman nummer två. Det är den jag lever i just nu så det är den som jag vill skriva på.

Sanity over Vanity

Jag skrev om vårt ganska osunda sätt att se på oss själva här. Hur vi jagar det omöjliga och hur vi plågar våra kroppar till bristningsgränsen. Det är sorgligt att inte kunna se det magiska i att vi finns överhuvudtaget. Hur mycket glädje vi har av våra kroppar. Hur mycket den gör för oss.

Så mycket tid och pengar som vi lägger på våra utseenden. Tänk vad vi hade kunnat åstadkomma om vi lagt en del av det på något som gör skillnad i världen istället. För att göra jorden till en bättre plats att leva på. Och att utveckla våra inre värden. Jag tror att det är dags för lite "Sanity over Vanity".

Den här hittade jag hos Fighter. Man blir glad. Love your tree!

Lyssnar och ryser

En del författare är sådana mästare på att uttrycka sig. Även muntligt. Jag vet inte om jag skulle kunna beskriva saker så fantastiskt som de här människorna gör, ens om jag fick tänka efter. De beskriver saker som finns i min själ. Saker som är sanna för mig. Om att skriva. Om att vara tvungen att skriva. Om att följa sin dröm och att göra det man älskar.

"När vårt inre lär känna oss efterhand, och förstår att vi älskar att skriva, så ger det oss i tysthet en idé, och ser vad vi gör med den."

Precis så var det när jag började skriva min första roman. Första meningen kom till mig en morgon, helt utan förvarning, och jag satte mig ner och skrev. Jag gjorde något med idén, jag färdigställde den och nu återstår att se om det blir något mer av den.

"I did not sculp the figure, I just released it from the marble."

Så känns det ofta. Att berättelserna lever sitt eget liv och att man bara är verktyget för att det ska få komma ut. Det är den absolut häftigaste känslan med att skriva.

Halv två i natt hade min dotter ont i magen och fick en alvedon och lite moderlig kärlek. Innan jag somnade om fick jag en idé, en tanke som behövde komma in i det kapitel som jag skriver på. Jag ville så gärna gå upp och skriva ner det. Men jag är fortfarande inte frisk och jag var supertrött så jag bestämde mig för att vänta till morgonen. I dag har jag mest glidit omkring i det kapitlet och skrivit ner det som jag kom på i natt. Nu har jag skrivit 300 nya ord och få ge mig för idag. Familjen behöver mig. De är en stor del av den dröm som jag följer. I am living my dream!

Refuseringar, tålamod och envishet

Det är många som tycker att jag tar mina refuseringar och motgångar på ett bra sätt. Vad ska man säga. Shit happens and then you die, brukar jag säga när det känns motigt. Fast det gör jag med glimten i ögat för jag tycker att livet är ett härligt fantastiskt äventyr som jag älskar att vara med på. Men hur gör man då? Jag har lärt mig både den hårda och långa vägen att ha tålamod. Mitt liv har bestått av mycket väntan på saker som jag önskat mig. Jag har stått ut, levt på och kämpat vidare i alla lägen. Vissa saker går bara inte att skynda på. Vissa saker kanske aldrig händer överhuvudtaget. När saker inte alls går åt rätt håll, ja, då är det bara att bryta ihop och gå vidare. Vad finns det annars att göra? Lägga sig ner och ge upp. Aldrig!

Jag är väldigt envis. När jag vill något riktigt mycket, så gör jag allt som överhuvudtaget är möjligt, för att det ska blir så. Att skriva och att bli utgiven är en sådan sak. Det är min passion och det som jag vill göra under resten av mitt liv. Här kommer tålamodet in. Det är något åren och livet har lärt mig. Jag har tränat på det så länge nu att jag behärskar det näst intill perfektion. Jag är övertygad om att jag kommer att bli testad och till och med nedslagen många gånger under vägens gång, men jag kommer att resa mig upp precis så många gånger som det behövs.

Utsvulten på ord och att hitta rätt ton

Jonathan Franzen on Writing

Jag är fortfarande väldigt förkyld och trött. Det är så trist och dessutom var det en fantastisk vårdag idag. Klart man längtar ut. Klart man längtar efter alla intryck som en promenad innebär. Jag sover fortfarande en stund på dagen. När jag gjort det idag så läste jag några kapitel i min bok, Till sista andetaget av Anne Swärd. Jag har under min förkylningstid hittat tonen som är perfekt för mitt andra manus. Det som jag skriver på just nu. Den har jag hittat med hjälp av Anne Swärds bok. De har inget med varandra att göra har inte några egentliga punkter alls som knyter dem samman. På något sätt så har jag hittat hur min ton, i min berättelse bör vara när jag läser hennes bok. Jag har aldrig sammankopplat mitt skrivande med böcker som jag läser. Inte mer än att försöka lära mig hur bra litteratur är skriven. Bra enligt mig, vill säga. Den här boken gör mer. Gör mer utan att det har med handlingen att göra, utan just tonen. Den har hjälpt mig förfina den ton som jag började skriva i. Tack Sofie, för tipset om den här författaren. Att följa ditt tips har hjälpt mig enorm mycket i mitt fortsatta skrivande.

Utsvulten på ord som jag är efter att inte ha skrivit på flera dagar. så har jag i eftermiddag skrivit 1671 ord på två timmar. Jag hade nosat på tonen redan innan, men nu har jag verkligen hittat den. Det känns så rätt. Så perfekt för berättelsen som jag skriver. Nu svävar jag, så mycket man nu kan sväva med ett tungt huvud och trötta leder :D Inuti svävar jag på moln. Jag har knäckt koden. Hittat den rätta förfinade tonen. Nu kan jag knappt vänta på att få fortsätta skriva igen. Det blir inte riktigt än, för nu behöver jag vila och vara med familjen.

Refusering och fredagsdans

Jag fick den tredje refuseringen av barnboken idag. Det är lite som att stå på ostadig mark när refuseringen dyker upp. Man tappar bäringen för en stund. När det dessutom inte är den första så får man kämpa hårt med att hålla alla tvivel på avstånd. Men när jag väl hittat balansen igen, så vet jag att hur vinglig och svår min väg än må vara på väg mot mitt mål, så ska jag gå den. Jag måste gå den, för det finns ingen annan väg som jag vill gå.

"If you Want Something...Go Get it. Period!"



Jag är fortfarande väldigt förkyld och trött men det är fredag och då bör man dansa på något sätt. Det får bli en mer stillsam men väldigt rolig variant denna fredag.

Klicka på texten högst upp för att se hela bilden.