Kämpar envist på

trots att det stora vemodet dragit in idag. En grå, grå dag. En våldsam längtan efter sol och värme. Efter att få tillbaka färgerna i världen igen. Efter den sagolika tiden vi hade på på Mallorca.

Dagens grateful.

Dag 14:

Föräldrar och svärföräldrar. Lyckan att få ha dem kvar. Det är lätt att ta för givet tills det är för sent.

Idag fyller min mamma år och jag passar på att tillägna henne dagens 365 grateful lite extra mycket.
Grattis mamma! ♥

Läsandet fortsätter även om det går trögt just nu. Jag känner mig inte alls så energisk och full av kraft som jag skulle önska. Men framåt måste det gå. Och det gör det. Ord som får lämna plats för andra och det slutade med cirka 100 nya, förhoppningsvis magiska ord.

Idag behöver jag verkligen lite skrivinspiration. Det handlar om hur mycket av oss själva vi har med i våra berättelser. Det här är hur spännande som helst. Tanken på att det vi ljuger ihop säger otroligt mycket om vilka vi är. Jag måste nog hålla med. Som tur väl är, eller kanske förhoppningsvis, kan läsaren oftast inte förstå vad det är man berättar om sig själv. Om man har dolt det tillräckligt väl. : D För trots allt vet man det knappt själv ibland.

För mig känns det som helg

idag!

Mina kära svärföräldrar har passerat oss på vägen från Uppsala till Lund och har ätit middag med oss ikväll. Sådant gör att vardagen byts ut mot en härlig helgkänsla. De kommer tillbaka på lördag och då stannar de till måndag. Vad lite som behövs för att vardagsmönstret ska brytas.

Däremot har jag inte hunnit redigera något idag. Det är synd för jag har många tankar runt det. Fast i morgon är en annan vardag. Jag hann i alla fall ta min dagliga promenad och under den så såg jag en flyttbil till vilken de bar ut möbler. Det triggade igång fantasin till en helt ny berättelse. En väldigt spännande idé som också innehåller min allra första manliga huvudkaraktär. Jag tror att han heter John, precis som min morfar. Det innebär att det är en viktigt berättelse att berätta, eftersom min morfar betydde väldigt mycket för mig.

Det jobbiga är bara att man lämnas med en härlig känsla av kreativitet som spritter inuti, samtidigt som man blir så frustrerad. Hur ska jag hinna skriva ner alla fantastiska berättelser som dyker upp i mitt sinne. En dag i taget, en berättelse i sänder. Så får det bli. Det får vara gott nog.

Kanske får den nya berättelsen heta "Han bor inte här längre". Vem vet?
 

Strandsatta

Tänk vad lätt livet vänds upp och ner. Ett utbrott ur en vulkan påverkar hela världen och man inser hur sårbara vi faktiskt är. Vi som inte behövt resa någonstans blev ju lindrigt påverkade den här gången men för många andra har livet blivit riktigt upp och ner den senaste tiden. De har i många fall blivit strandsatta på någon plats i världen utan att veta hur de ska klara av att stanna där på obestämd tid. Många är arga men vem kan man vara arg på. Ingen människa styr över naturen. Flygbolagen som ofta har det tufft ekonomiskt gör nog så gott de kan för att klara en helt oförutsedd händelse. Oavsett så kan man inte annat än att känna sig liten inför naturens enorma krafter.

Svärföräldrarna skulle kommit hit med flyg men fick istället åka hit med bil och det gick ju bra det också. Tiden tillsammans har gått fort och i morgon är det dags för hemfärd igen. Efter en härlig promenad bland ett hav av vitsippor blev vi bjudna på restaurang på stan och åt supergod mat. Yngsta sonen på snart fyra år flörtade vilt med den kvinnliga personalen. Vad månde bliva av denna yngling? Vi har haft en riktigt trevlig helg som vi nu får leva på tills semestern då vi träffas igen.

Städa, städa

Städa, städa varje fredag och så varje helg.......... eller i allafall så ofta som möjligt. Idag har det städats och fejats in i varje vrå. Svärföräldrarna har kommit för att hälsa på den här helgen. Nej, de är inte jobbiga och krävande alls, tvärtom men man vill ju faktiskt göra ett gott intryck : ) Det är inte så ofta vi ses eftersom vi bor ganska långt ifrån varandra så det är jättekul att få ha dem här några dagar. Jag tycker att jag har haft jättetur med svärföräldrar, de är alltid bredvid oss och stöttar utan att lägga sig i vad vi än hittar på. Och vi har hunnit hitta på en del under åren. De har nog hunnit vänja sig vid alla våra konstiga påhitt.

Ikväll blir det pizza och så måste vi se Talang och Så ska det låta. Båda är lika viktiga så ett får spelas in och sedan tittas på senare under kvällen. Barnen ska visa farmor och farfar Singstar så ingen vet var kvällen kan sluta.