Musiken är oändligt viktig

för mig när jag skriver.

Kanske är det därför det är så lätt att skriva när jag hör på musik. Tonerna talar till mig och ger mig en röst. Sätter ord på känslorna. Utan musik vet jag inte om jag skulle berätta något alls. Det är som om musiken och mitt inre talar till varandra och skapar magi.

Så här låter känslor, i alla fall en del av dem. En del av dem som jag använt mig av idag när jag redigerat mitt andra manus. Kan ni höra dem?

Manustankar

som svävar omkring i det blå, eller kanske snarare i mitt huvud. I dag har jag jobbat med manus nummer två. Jag längtar så otroligt mycket efter att få skicka iväg det på egna äventyr nu. En del säger ju att det är då det är färdigt. : ) Jag hoppas att det stämmer för det är mycket svårare att skicka iväg det här manuset än det första. Kanske för att jag vet så mycket mer nu, på gott och ont. Novisen är borta och har ersatts av en mycket nykter författarwannabe.

Lillkillen har feber igen och har sovit hela eftermiddagen. Stackars älsklingen. Därför får dagens manusarbete avslutas nu och ersättas av sagoläsning.

Dagens redigeringsmusik har varit bland annat denna. Life med Ludovico Einaudi. Bilden på den lilla pojken passar dessutom precis in i mitt andra manus.

Skrivrus

Igår fick jag skriva i ett par timmar igen. Det blev 1253 ord. Det var helt sagolikt. Jag tror att de flesta som skriver känner igen sig i det totala ruset. Hettan i ansiktet. Kroppen som lättar. Fingrarna som dansar på tangentbordet. Orden som leker kurragömma med tankarna. Och lyckan när de hittar varandra.

Den här musiken beskriver så perfekt känslan som jag har när jag skriver. Den är fantastisk om man behöver skapa ett driv i skrivandet. Det är som en hel roman i ett enda musikstycke. Detta är vad som får mina ord att komma till mig som i ett rasande vattenfall. Vad lockar fram era ord?