Lova

Jag har läst Lova av Eva Ludvigsen. Eva som jag fick möjlighet att träffa och prata med under Susanne Bolls releasefest. Vi hade bland annat ett mycket intressant samtal om skrivande.

Boken beskrivs så här:
Att något gått snett i Lovas liv står klart när hon hoppar av en buss mitt ute i Australiens ödemark. Hon vet inte var hon är eller vad hon ska ta sig till. För att skingra tankarna tar hon jobb på en fårfarm. Medan hon gör allt hon kan för att dölja sin rädsla för både kossor, spindlar och prat om Sverige blir traktens veterinär, Chris, förälskad i den mystiska svenskan från Uppsala. Tillsammans med vännerna på Undurraga Farm hittar Lova tillbaka till sig själv och den hon vill vara. Men finns det även plats för kärlek i hennes liv? Och kan den stora kärleken verkligen övervinna allt?

Det här är en lättsam relationsroman om att hitta tillbaka till sig själv efter en traumatisk upplevelse. Det är också en berättelse om att utmana sig själv och leva långt bort ifrån allt man är van vid och kanske till och med låta kärleken ta plats i livet ännu en gång. I den här boken fick jag uppleva Australien och särskilt landets landsbygd, trots att jag aldrig varit där. Det har Eva Ludvigsen inte heller varit och jag är imponerad över hennes sätt att skriva om något hon själv aldrig upplevt. Det är modigt. Detta är en kärleksroman med en varm feelgoodkänsla.

Boken börjar så här:
"Ursäkta, kan jag få kliva av?"
Lova stod i mittgången av bussen med sin gröna ryggsäck slängd över axeln. Luften var mättad av svett, damm och kinamat.