Fotografen

Jag har läst Fotografen av Eva Rydinger. En bok som jag köpte och fick signerad på bokmässan och som jag sett väldigt mycket fram emot att läsa.

Boken beskrivs så här:
"När mamman dör återvänder fotografen Vanja till sin skånska barndomsstad. Bakom sig lämnar hon en man hon kanske älskar och lägger för fyrtiotredje gången en avverkad relation till sin samling. 

Men efter en blöt kväll är katastrofen ett faktum. För första gången har någon fått kännedom om hennes allt mer ohållbara livsstil. 

I denna stund inser Vanja att hon måste göra upp med sitt förflutna, och tar hjälp av de kvinnor som hon fotograferar. Hon zoomar in och ut, en blus glider av, en tatuering blir hel och en skalbagge hittar hem. Men vad händer när kameran slutligen vänds mot Vanja själv?" 

När jag började läsa Fotografen fick jag lite fel uppfattning om Vanja, jag uppfattade henne som svår och tungsint. Men ganska snabbt insåg jag att jag uppfattat fel. Vanja är genuint intresserad av människor och särskilt de som fastnat i sitt liv på olika sätt. Hon hjälper dem, tillsammans med sin kamera, att hitta tillbaka till sig själva.

Jag tycker väldigt mycket om den här berättelsen. Här finns spännande människoöden, känslor, hemligheter och kärlek i en härlig blandning. Jag gillar kvinnokraften i berättelsen. Och berättarspråket. Den är lite magisk faktiskt.

Boken börjar så här:
"Skärpedjupet var bottenlöst och ansiktsmimiken lika stram och konstruerad som en vaxdockas. Vanja sänkte kameran och granskade den unga kvinnan som satt grensle på stolen framför henne, hopsjunken som en trasig ballong."