Kristalläpple

Jag har läst Kristalläpple av finaste Ebba Range. Som jag har längtat efter att få läsa den här färdiga boken. Framsidan är fantastisk och innehållet minst lika bra.

Boken beskrivs så här:
"När Hillevi var sexton år tog hennes tvillingsyster sitt liv. Fyra decennier senare återvänder hon. Till platsen. Till minnena. Hon ligger i marmortrappan och försöker bokstavligen ta sig över tröskeln för att minnas det som egentligen hände – innan och efter – tragedin som hållit henne fängslad så länge.Kristalläpple handlar om sorgen efter en närståendes självmord. Om konsekvensen av brist på adekvat hjälp för den som inte längre orkar. Och för dem som blir kvar."

Kristalläpple tar upp tar upp ett viktigt ämne som inte alls är lätt att varken prata eller läsa om. Och ändå är det så viktigt att våga gå djupare in i det svåra och tunga. Att ta till oss det sorgliga i ett liv som inte orkas levas. Allt tid som försvinner i ett ingenting. Ebba som upplevt precis detta på nära håll skriver sig in i hjärtat. Etsar in känslor om förtvivlad saknad. Berättelsen är kryddad med en kittlande spänning och en önskan om förståelse. Sökande efter ett svar, men också om andra svåra saker och om att följa sin egen väg. Detta är en bok full med poetiska beskrivningar som slutligen bildar en spännande berättelse.

Boken börjar så här:
"Den lilla platsen i min barndoms hyreshus är som en belyst estrad. Solen skiner in genom fönstret som vetter ut mot balkongen på ena sidan och trapphuset på den andra."