Hallåvin

och hallå höstlov.

Det är faktiskt skrämmande gott med vin.

Vi har höstlov hemma hos oss vilket innebär att dagarna blir lite annorlunda. Det blir senare kvällar och lite sovmorgon varje dag. Det är så härligt. Jag gillar att ha hela familjen hemma och friheten att göra lite som vi vill. Fast nu har ju mer än halva lovet redan gått. Det är trist.

Jag har hunnit med att stryka supermycket tvätt, vilket innebär att Mount Everest nu bara är ett litet svenskt berg. Det går framåt. Vi har sett på flera filmer. Croodarna till exempel, den var riktigt bra.

Dottern har en kompis som sover över här i två nätter och äldsta killen har haft lanfest i natt med två av sina kompisar. De har spelat datorspel sedan i går kväll vid fem-tiden till fyra-tiden i eftermiddag, nästan ett helt dygn endast med avbrott för mat då och då. Galningar. Fast det är kul att de har roligt och att de har det här hemma hos oss. Vi får se hur länge han kan hålla sig vaken ikväll.

Sedan har jag jobbat en del med manus nummer två. Jag älskar att jobba med mina manus.

Därför gillar jag att höra andra prata om skrivande och här kommer en del nya tankar att ta till sig om just skrivande. Den magiska skrivande världen.

En positiv refusering

hur ska man se på en sådan egentligen?

"The rejection slip the motion picture studio Essanay Film Manufacturing Company (1907-1925) sent screenwriters whose submissions were found wanting. Essanay is best remembered today for its series of Charlie Chaplin films."

Inte en sådan dum idé egentligen. Det är ju verkligen den här lilla förklaringen till en refusering som vi som skickar in våra manus önskar oss.

Jag fick en ännu bättre refusering idag. Det var på manus nummer ett. De skriver så här:
"Utgivningsgruppen har läst och diskuterat ditt manus och du får mycket bra betyg men för närvarande passar den inte in i vår utgivning. Jag önskar dig lycka till och hoppas att se boken utgiven på annat förlag i framtiden. Fortsätta att skriva för du gör det riktigt bra och lycka till!"

Klart man gillar det här förlaget. Klart man blir glad, klart man känner sig stolt över att någon tycker att det man skriver är bra, att det fungerar. Samtidigt är det ännu en refusering. Trist som tusan! Men sådant är livet.

Är det något jag är så är det envis, är det något jag verkligen vill och tror på så ger jag aldrig upp.

Så jag jobbar vidare, nu med manus nummer två. Och det finns faktiskt ett magiskt svar på hemligheten om hur man lyckas. Passion, hårt arbete, bli riktigt bra på något, fokus, driv på, utmana dig själv, betjäna, gör något någon annan vill ha, bra idéer och fortsätt alltid kämpa. 

Så det är bara att stå på!

Annan påföljd

Jag har läst Annan påföljd av Nina Larsdotter. Nina är en vansinnigt duktig förläggare och en fantastisk författare. Hon lyckas fånga verkligheten på ett djupt och ibland mycket smärtsamt sätt. Boken som ges ut på Litet förlag är en liten juvel, både på utsidan och på insidan, precis som förlagets övriga böcker.

Boken beskrivs så här:

"Det var aldrig på hennes initiativ även om han försökt intala sig det alla nätter då det dåliga samvetet hållit sömnen borta. Hon hade velat. Absolut. Men inte förrän han hade försäkrat henne om att det var lugnt: att han inte var tillsammans med Sofia längre.

Han kysste henne intensivare. Ville mer. Kände begär efter något förbjudet. Någon annan.

Philip älskar Sofia. Men på valborg kysser han en annan. Kommer flickvännen någonsin förlåta honom? Vore allt bättre om Mathilda inte fanns?
Charlotte har levt med sin hemlighet i sexton år. En dag står mannen hon bedrog men aldrig slutade att älska framför henne igen. Vad skulle hända om hon vågade berätta sanningen för honom?

Handlingar får konsekvenser. Om handlingen enligt lag är att betrakta som brott är brottspåföljden antingen straff eller annan påföljd. Men det räcker inte med det. Det finns andra påföljder. Vi kan inte alltid förstå vilka förrän det är försent.

ANNAN PÅFÖLJD är en annorlunda spänningsroman, inspirerad av Sturebymordet 2009. Läsarna får följa med huvudpersonerna de sista veckorna fram till det oundvikliga. Till den påföljd ingen kunnat förutse.
ANNAN PÅFÖLJD är en engagerande och tankeväckande berättelse om det som inte får hända. Om hur enkelt det är att såra den man älskar allra mest och hur skört livet är."

Den här boken manar verkligen till eftertanke och jag tycker att alla borde läsa den. Man sugs in i berättelsen som bitvis gör väldigt ont. Jag kan inte låta bli att hoppas att den här berättelsen har ett annat slut och det gör jag ända tills de sista sidorna. Man blir verkligen chockad över att något sådant kan hända här i Sverige. Fast det kanske man inte borde bli, det finns inget ställe i världen som är fredat. Under de allra sämsta förutsättningar kan alltid det mest fruktansvärda hända. Ett antal olyckliga omständigheter kan skapa de värsta konsekvenserna. Som mamma till två tonåringar, en tjej och en kille, skapar boken verkligen en hel massa tankar och ännu mer oro. Finns det något man kan göra för att stoppa den onda cirkeln? Det måste det göra, något annat vore för hemskt att ta till sig.

Boken börjar så här:
"Den lilla stenkyrkan var fullsatt trots att två elever fattades. Sommarlovet var bara en psalm bort men istället för förväntansfullt fnitter i bänkraderna låg tystnaden tung av saknaden."

Guldkanter i livet

oj, vad jag samlar på dem just nu.

Jag fick den stora glädjen att vara med på en releasefest som fyllde mig med en sådan inspiration att den inte verkar ta slut på länge. Anne-Lie Högberg fick uppleva en av höjdpunkterna i livet då hon firade att hennes bok Det kommer aldrig mer vara du äntligen skulle få ta sig ut i världen.

Den var lika härlig att få hålla i sin hand som övriga böcker från Litet förlag har varit. Ännu en liten juvel i bokvärlden.

Och jag fick hänga med inspiration, bokstavligen, i form av de människor som var där.

Efteråt var det dags för ett glas vin och en massa spännande eftersnack. Då var inte kameran med alls. Vem har tid med det?. What happens at the eftersnack, stays in the walls and in the minds hos dem som var där. Typ så kan man väl se på det när man glömmer att fotografera. : D

På vägen hem däremot kom kameran fram. Ett magiskt Stockholm följde mig till mitt hotell.

Dagen efter var det en strålande dag och jag hann med att se lite av Stockholm och även lite shopping.

Och se vad jag råkade strosa förbi för pampig dörr, funderade på att göra ett besök men antog att man borde ha bokat tid i förväg i så fall. 

: D

Så hemma igen hos min familj finns all inspiration kvar och dessutom all kärlek som väntade hemma under mitt lilla äventyr i storstaden. Jag är så tacksam över alla underbara människor jag lärt känna på den skrivande vägen. All inspiration de bär med sig till mig, men också en vänskap som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Jag är verkligen lyckligt lottad. Och oändligt tacksam.

Man skulle kunna tro att jag har glömt vilken dag det är i dag, men icke, för det är hög tid att köra igång helgen. Det gör vi såklart, precis som alltid, med dans. Dance like nobody´s watching!

Snart på väg

i morgon åker jag iväg till Stockholm för att fira födelsen av en bok. Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg.

Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den och alldeles snart får jag göra det.

I övrigt har jag finslipat utseendet på manus nummer ett. Sedan skulle jag skriva ut och vad händer då om inte att färgen är slut. Typiskt! När jag kommer hem är det dags att ta tag i manus nummer två igen. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Sedan ser jag enormt mycket fram efter att få fortsätta skriva på manus nummer tre. Det är verkligen en berättelse som längtar efter att få komma ut nu.

Skrivinspiration är aldrig fel. Lee Child och jag verkar arbeta på samma sätt. Det känns tryggt.  : ) Spännande tips, det med att man ska strunta i tips och påverkan från andra. Samtidigt är ju skrivandet i ständig förändring och man lär sig mycket genom andra. Jag tror på att lyssna varsamt, att ta till sig av andra det som känns rätt för en själv.

En kylig helg

i Uppsala. Och nu hemma igen.

Vi har firat svärmor som fyllde 75 år. Det blev en kall men mycket trevlig dag.

Nu är vi hemma igen och jag förbereder mig för en tur till Stockholm och releasefest. Helt underbart! Jag gillar verkligen mitt liv.

Jag har massor med saker jag vill göra och listan håller på att bli väldigt lång inför fredag då jag är redo för att jobba vidare igen. Det är så spännande!

Lite skrivinspiration på det. Bland annat om att sakna den berättelse man levt med så länge när man skrivit färdigt sitt manus. Hög igenkänning på det.

Äh

nu kör vi igång helgen helt enkelt! Let´s dance!

Och så går dagarna

i ett huj och utan like!

Det är så mycket på gång här hemma så det är verkligen inte klokt. Jag har skickat iväg novellen som jag hoppas kommer med i antologin. Det är så spännande! Vi håller på att förbereda diverse saker inför svärmors 75-årsdag. Jag jobbar vidare med webbshoppen. Vi träffade en vän som vi inte träffat på tre år i går kväll, så trevligt. Jag har redigerat färdigt manus nummer ett ännu en gång. Vi har precis sålt vår gamla bil, vilket vi är mycket glada över eftersom det har tagit väldigt lång tid. Och däremellan pågår vardagslivet. Så. så! Huvudsaken är att man har roligt och det har jag verkligen.

Nu mer skrivinspiration. Vi fortsätter att utveckla karaktärerna. Karaktären är viktigare än berättelsen, det tål att tänkas på.

Det börjar kännas

att hösten har kommit.

Fötterna blir kalla när jag sitter och jobbar så det är dags att sätta på värmen igen. Annars trivs jag som vanligt ypperligt bra med att sitta och jobba med mina berättelser. Och den än så länge lite hemliga webbshoppen. Fast det tar tid allting, så jag hinner inte alls så mycket som jag skulle vilja. Vi får se vad det blir av det. Kanske är jag för optimistisk när jag tror att jag ska hinna med allt.

Jag har inte skickat in novellen till antologin ännu eftersom dottern inte har hunnit läsa den. Men snart är den på väg. Det är så spännande! Jag har däremot jobbat med manus nummer ett och har nu bara tio sidor kvar att redigera.

Dags för lite skrivinspiration igen. Ja, hon är väldigt intensiv, men hon säger en hel del bra saker man kan fundera lite över och kanske till och med använda. : )

Härliga måndag

äntligen. Redan tidigt  på morgonen, egentligen en sovmorgon, började aktiviteten köra på i full fart i huvudet. Det är så mycket jag vill hinna göra.

Jag har skrivit färdigt den novell jag ska skicka in till antologin. Det känns så bra. Maken har läst och gillar. Han tycker att den var mycket fin och tyckte att jag borde bli författare eller något. : D Nu ska dottern säga sitt också. Sedan är det dags att skicka iväg den.

Vädret i eftermiddag har varit fantastisk. Äldsta sonen och jag tog en promenad ner till stan då det var dags att justera tandställningen.

Jag har också hunnit fundera över att starta en webbshop. Det är mycket spännande. Och så har jag redigerat lite i manus nummer ett. En helt perfekt dag allt som allt. Jag är så nöjd.

Lite skrivmusik på det. Consciousness of love med Delerium.

Idag

visar sig hösten från en helt annan sida.

Mer av det gråa, mer regn och lite kallare. Men, men, i morgon är en annan dag! Närmare bestämt måndag, en av mina favoritdagar.

På helgen står allt stilla på något sätt, men på måndagen är allt möjligt igen!



Idag har jag jobbat med min del av en berättelse som förhoppningsvis kommer med i en antologi. Det är superspännande och lite läskigt.

Hösten

som den ser ut i år!

Man bara måste älska den!

Nu helg

japp, det är fredag, igen!

Hemma hos oss är det dags för middag med bästa grannarna. Det är väl inte mycket mer man kan säga om det. Nu kör vi igång en fantastisk helg!

Manus och Munro

blev de viktigaste händelserna idag.

Bild lånad här.

Äntligen får en författare som man kan relatera till Nobelpriset i litteratur. Underbart!

En dag som denna blir skrivandet lite mer allvarligt och viktigt på något sätt. Inte för att man tror sig kunna få Nobelpriset, utan för att orden blir lite mer aktade och förhoppningsvis poetiska en dag som denna, då litteraturens värld har en väldigt viktig och spännande dag. Och jag har redigerat. Och kanske önskat lite att kunna skriva som Alice Munro. Kunna fängsla en hel värld.

Musik, träning och ord

vilken kombination.

Varje vardag tränar jag en timme, samtidigt som jag lyssnar på musik och jag kan inte ens räkna alla de gånger som jag kommit på saker till mina manus under den timmen. Det är som om hjärnan jobbar i overdrive tillsammans med rörelse och musik. Idag kom jag på två nya saker som fick hamna i manus nummer ett. Gestaltning när den är som bäst. Ord som finns i tonerna. Känslor som gömmer sig bland noterna.

En stor del av min lycka

finns bland orden. Det är en euforisk känsla att få dyka ner i berättelsen och skapa liv.

Jag är lyckligt lottad som får hålla på med det jag älskar. Även om själva utgivningen fortfarande dröjer ett tag till.

Det är mycket sorg i mitt första manus och det är sådana delar som jag läst igenom idag. Det där med att jag skriver om mina värsta rädslor var helt uppenbart idag. Något värre kan jag faktiskt inte ens föreställa mig. Det innebär såklart att skrivmusiken är sorglig för att fördjupa känslan ännu mer.

Dagens sorgliga redigeringsmusik är Olafur Arnalds Lost Song. Han gör den absolut vackraste sorgliga musik som finns tycker jag.

Redigeringsmåndag

idag och jag är så lycklig över det.

Funderingar över gestaltningen fortsätter då det är otroligt spännande och viktigt. Därför har jag ännu ett litet klipp som på ett bra sätt beskriver hur man gestaltar och gör texten mer levande. Mycket mer levande!

Kristalläpple

Jag har läst Kristalläpple av finaste Ebba Range. Som jag har längtat efter att få läsa den här färdiga boken. Framsidan är fantastisk och innehållet minst lika bra.

Boken beskrivs så här:
"När Hillevi var sexton år tog hennes tvillingsyster sitt liv. Fyra decennier senare återvänder hon. Till platsen. Till minnena. Hon ligger i marmortrappan och försöker bokstavligen ta sig över tröskeln för att minnas det som egentligen hände – innan och efter – tragedin som hållit henne fängslad så länge.Kristalläpple handlar om sorgen efter en närståendes självmord. Om konsekvensen av brist på adekvat hjälp för den som inte längre orkar. Och för dem som blir kvar."

Kristalläpple tar upp tar upp ett viktigt ämne som inte alls är lätt att varken prata eller läsa om. Och ändå är det så viktigt att våga gå djupare in i det svåra och tunga. Att ta till oss det sorgliga i ett liv som inte orkas levas. Allt tid som försvinner i ett ingenting. Ebba som upplevt precis detta på nära håll skriver sig in i hjärtat. Etsar in känslor om förtvivlad saknad. Berättelsen är kryddad med en kittlande spänning och en önskan om förståelse. Sökande efter ett svar, men också om andra svåra saker och om att följa sin egen väg. Detta är en bok full med poetiska beskrivningar som slutligen bildar en spännande berättelse.

Boken börjar så här:
"Den lilla platsen i min barndoms hyreshus är som en belyst estrad. Solen skiner in genom fönstret som vetter ut mot balkongen på ena sidan och trapphuset på den andra."

Och så går vi vidare

efter en fantastiskt helg med mycket firande, massor av god mat och trevliga samtal med släkt som jag inte har träffat på mycket länge, men som jag har saknat. Så härligt!

I morgon är det måndag igen. Underbart! Jag ser så mycket fram emot att fortsätta jobba med mina manus. Men först ska jag krascha i soffan en stund innan det är dags för sängen.

Jag tänkte ha lite musik hos mig idag, men det är inte lätt att hitta musik som är positiv till måndagar, but I love the blues, så det får bli Stormy monday med Cream.

Livet

inte alltid som man tänkt sig det. Eller snarare, tid, mer tid tack!

Födelsedagsfirandet av systers 50-årsdag fortsätter i morgon, så förberedelserna pågår fortfarande.

Men nu är det fredag och vi ska köra igång en härlig helg! Dance like nobody´s watching! Och så kan vi längta lite till nästa sommar samtidigt.

Valkyriorna

Jag har läst Valkyriorna av Paulo Coelho.

Boken beskrivs så här:
"Varför lyckas vi alltid förstöra det vackraste i tillvaron? Det är frågan som Paulo Coelho ställs inför i den här romanen som handlar om att konfronteras med sitt förflutna. I Valkyriorna ger sig Paulo och hans fru Cristina ut på en fyrtiodagars resa i den otroligt fascinerande och stundtals farliga Mojaveöknen, där möter de Valkyriorna, besynnerliga krigarkvinnor som färdas genom öknen på motorcyklar. En mästerlig blandning av exotiska platser, dramatiska äventyr och utelämnande berättelser vilka Paulo Coelhos böcker är välkända för. Den här verklighetsbaserade berättelsen är både en modern äventyrshistoria och ett tydligt budskap om hur viktigt det är att släppa taget om det förflutna och att våga tro på framtiden."

Jag har läst flera av Coelhos böcker och gillar tankarna om livet och vad vi gör av det, som han ofta använder sig av när han skriver. I den här boken finns många av hans vanliga frågeställningar, rädslor, sökandet och hur man hittar sig själv. Om att följa sina drömmar. Om att våga lita på sig själv.

Även om jag tycker om hans sätt att skriva på och tycker det är spännande med tankar om sökandet, så var inte detta en berättelse som fångade mig riktigt. Det är en spännande berättelse och många tankar att ta med sig, men den stannade inte kvar i tanken när jag läst färdigt den. Jag tycker om när berättelsen stannar kvar länge efter det att man läst färdigt en bok och man får fundera vidare över karaktärerna och deras historia. Så blev det inte med den här boken.

Boken börjar så här:
"Han hade kört i nästan sex timmar. För hundrade gången frågade han kvinnan vid sin sida om de var på rätt väg. För hundrade gången tog hon en titt på kartan. Jo, de var på rätt väg."

Födelsedag och verb

får bli dagens tema!

Idag firar vi min systers 50-årsdag så jag hinner inte mycket annat.

Men under tiden tycker jag vi funderar lite på hur vi använder verb för att elektrifiera vår text. Det är verben som ger liv åt texten.

Min bokmässa 2013

blev precis så underbar som jag hoppats!

Jag kom fram till Göteborg efter en ganska varm och trång bussfärd. Rusade ganska omgående till mässan för inbokat möte med Caroline Säfstrand.

Vi träffades vid fina Litet förlags monter där jag fick två böcker signerade. Annan påföljd av Nina Larsdotter Lööw och Lex Limbo av E L Dezmin. Sedan fikade Caroline Säfstrand och jag och snackade massor. 

Sedan var det dags för att vandra runt lite på mässan innan kvällsminglen började bland montrarna.

 

Josefine Lindén och Anne Liljeroth.

Anne Liljeroth signerade sin bok till mig.

Och så bubbel.

Simona Ahrnstedt signerade sin bok till mig. Susanne Boll har redan signerat sin till mig på henne releasefest.

Lånad bild. Sedan var det dags för mat och en sväng till Park för att kolla in kändisar. Massor av kändisar!

På lördagen tog jag det lugnt på morgonen och fick därför trängas nästan med en gång på mässan. 

Camilla Läckberg.

Lillbabs är svår att fånga på bild.

Petter signerade en bok till äldsta sonen.

Det var trångt.

Lånad bild från kvällen. Maria Montazami tittade förbi. Snabbt byte av kläder och lite skumpa på hotellet.

Åsa Bonelli och Anne-Lie Högberg.

Ebba Range.

Vacker vy från Liseberg på vägen till Park.

Anne-Lie Högberg och Josefine Lindén.

Jag är mer än nöjd med min Bokmässa 2013 och har fortfarande inte riktigt smält alla fantastiska upplevelser. Så många härliga möten, nya bekantskaper och härlig inspiration. Nu ser jag fram emot Bokmässan 2014.