Inte den bästa dagen ever

tyvärr, på grund av saker som jag inte kan göra något åt just nu, men gärna skulle vilja.

Nåja, det man inte kan göra något åt får man väl lägga åt sidan tills vidare, hur jobbigt det än känns.

Så nu kör vi vidare, full fart framåt. Jag har kommit igenom fyrtio sidor av att lägga in redigeringen av manus nummer två i dokumentet. Det finns lite ny dialog, som jag hoppas fungerar trots att mina tankar har vandrat en del. Och så fortsätter jag att njuta av det strålande vädret, det är något att glädjas mycket åt.

Skrivinspiration behövs alltid. I dag handlar det om att levandegöra sina karaktär. Intressant och väldigt viktigt. Jag måste nog säga att det som sägs fungerar väldigt bra i båda mina manus. De förändras en hel del under berättelsens gång.

Vilken ljuvlig tid

det är just nu. Idag var det så varmt att jag blev helt svettig på ryggen när jag hämtade småkillarna i skolan, trots att jag bara hade en täckväst på mig. Helt underbart. Snart ser det ut så här i vårt magnoliaträd.

Det ser jag väldigt mycket fram emot.

Redigeringen av manus nummer två fortsätter, om än inte i den takt jag önskade idag. Fast jag är glad om det bara går framåt. Sedan har jag den nya berättelsen i bakhuvudet som börjar pocka på att få komma ut, jag vill så förtvivlat gärna börja med den, men jag måste avsluta de två jag håller på med redan. Även manus nummer två ska få en snabb redigering innan det ska få ge sig iväg på äventyr igen. Det är mycket nu och jag älskar det.

Skrivinspirationen idag handlar om slutet på berättelsen. Här är ett tips värt att tänka på och något som jag själv aldrig funderat över. Snabba kapitel och korta meningar ju närmare slutet man kommer. Fast det kanske fungerar bäst i en spänningsroman.

Det går framåt i ett härligt flow

med både vårkänslorna och mitt manus.

Jag jobbar på med att lägga in de ändringar jag gjort när jag läst igenom manus nummer två. Det är så roligt och jag önskar att dagen hade fler timmar så att jag fick fortsätta. Men det går inte för nu ska vi fira att äldsta sonen har kommit in på den gymnasielinje han valt i första hand. Det känns så skönt och vi kan alla andas ut.

Idag blir det inspiration genom skrivmusik. Den kommer från mitt sountrack för manus nummer två. Andetag med Patrik Isaksson.

Äntligen

har vårkänslorna kommit på riktigt. Idag har vi städat altanen och så åt vi lunch där.  Vi tog en promenad och det riktigt spritter i kroppen av känslan som finns runt omkring oss nu.

Prinsessan Stella var utomhus i koppel för allra första gången, jag tror det blev en känsla av skräckblandad förtjusning för henne.

Dessutom har jag läst igenom hela manus nummer två och i morgon ska jag lägga in ändringarna som jag gjort. Det känns riktigt härligt. Varje steg framåt är en framgång värd att fira. Så det tänker jag göra.

Här utspelar sig slutscenen i mitt andra manus. Hur och varför hoppas jag att ni snart får veta! : )

Dagens skrivinspiration handlar om att ge liv åt sina karaktärer. Det är ett mycket spännande och viktigt ämne.

En stillsam lördag

då våren och värmen vägrar komma trots att jag bor i Skåne och det är mitten av april. Jag längtar efter det här och att kunna sitta ute och jobba igen.

Men jobbat har jag gjort mest hela dagen faktiskt, det gäller att ta igen missad tid nu så fort det går. Jag har läst så mycket som 150 sidor i manus nummer två och känner mig mer än nöjd. Det finns fortfarande en del små ändringar att göra, men det känns bra. Mycket bra.

Nu blir det sen middag, vi kör gärna spansk tid på helgerna hemma hos oss. Kan man inte vara på Mallorca där man så ofta längtar efter att få vara, så får man ta Mallorca hem till oss : )

Idag handlar skrivinspirationen om snabba tips att komma ihåg när man skriver. Att gestalta kommer självklart högt upp på den listan. Och så de sammanfattade viktiga orden att komma ihåg. Läsa, redigera och konflikt. Det känns som bra ord att minnas.

Äntligen

har jag kommit gång med att läsa manus nummer två ännu en gång. Jag är så lycklig att jag svävar en aning.

Fortfarande hittar jag småfel och måste undra om det någonsin kommer att vara helt felfritt. Men just nu gör det mig ingenting jag är bara lycklig över att vara igång igen. Och så tycker jag väldigt mycket om berättelsen, jag gillar fortfarande att läsa den. Det känns bra.

Utom hus börjar det spira sådär som det gör precis när allt börjar om och man blir så lycklig över varje litet tecken på liv.

Fast på ett lite suddigt sätt eftersom jag bara hade mobilen med mig ute idag. Men ni förstår vad jag menar, den där känslan när man försöker förstå hur allt kommer att se ut om bara ett litet tag till, det som knappt går att föreställa sig efter alla månader av allt det gråa och mörka. Jag ser mycket fram emot den tiden just nu. Och värmen, för hu vad kallt det är fortfarande.

Då så, det är fredag och dags att dansa. En härlig lyckodans får det bli hemma hos mig. Inte en regndans utan en värmedans. Nu kör vi igång en riktigt härlig helg!

Rosengädda nästa!

Jag har läst Rosengädda nästa! av Emma Hamberg.

"Bror är en trettonårig frankofil som har oändligt många skivor med Serge Gainsbourg men inte en endaste vän. Brors föräldrar bråkar sammanbitet om nätterna. Det viskas om skilsmässa. Familjen är det enda han har, och den måste räddas! Bror iscensätter ett seglarläger som han sedan låtsas åka på. En hel månad ger han sina föräldrar, då de kan hitta tillbaka till varandra. Men frågan är vart Bror egentligen ska ta vägen den där månaden?

Tessan är en tjugonioårig kvinna som sitter fast i en dålig relation, andras skeva förväntningar av henne och sin nedlåtande mamma. Hon läser kokböcker som andra läser romaner, men ägnar sina dagar åt att servera pulvermos i en korvkiosk istället för att laga fantastiska rätter åt finsmakare. Hon vill något mer med sitt liv. Men hur ska det gå till?

Jane är en unik kvinna, en sextioårig exentrisk dam som hjälper små djur i nöd, men även lämnar dörren på glänt åt människor som kan behöva henne. Tack vare Janes magiska fingrar möts Tessan och Bror i hennes lilla hus mitt i stan.

Tillsammans ger de sig iväg till Rosengädda, en resa som kommer att förändra deras liv för evigt.

Rosengädda nästa! är en berättelse om vänskap över alla gränser, om kärlek, mat och om hur någons värsta mardröm faktiskt kan vara den perfekta lösningen för någon annan. Det är den första delen i en serie om Rosengädda och människorna som bor där."

Det här är den första boken av Emma Hamberg som jag läser och jag gillar den väldigt mycket. Det är en lite udda feelgoodhistoria om människor som känner sig lite utanför, som är lite annorlunda, vad det nu innebär. Vem har någonsin sagt att de har känt sig och känner sig innanför, helt vanliga och precis som alla andra? Ingen jag känner i alla fall. Men berättelsen är annorlunda och följer inte många andra böckers ramar, vilket jag gillar. Vi får träffa en samling brokiga människor som hjälper varandra under en kort tid i livet. Hjälparen blir hjälpt och den som behöver hjälp blir hjälpare på ett både varmt och spännande sätt.

Boken börjar såhär:
"Bror hör dem genom väggen. Varje kväll. Det börjar tyst, ja, det kan nästan låta lite trevligt, som om de bara pratade med varandra om vilken film de ska se ikväll."

Den nya berättelsen

har fått ta form i en kort synopsis idag. Det var vad jag lyckades åstadkomma vad  gäller skrivande denna dag. Men det är jag mer än nöjd med. Under mitt träningspass blev berättelsen klarare och nu kan jag knappt vänta tills jag får skriva den.

Annars har snurrandet i huvud  nästan stannat upp helt, då jag bestämt mig för i vilken ordning alla bitarna ska komma. Det gör det lättare att leva med. Att inse sina begränsningar är inte lätt men nödvändigt.

Idag har nästyngstingen haft en kompis här så tiden för genomläsning av manus nummer två fick vänta ännu lite till. Däremot kunde jag alltså få ihop ett mycket intressant synopsis för manus nummer tre och det är inte illa det heller. Jag är nöjd med det lilla av manustid jag kan få just nu eftersom min saknad av det började göra mig smått galen.

Skrivtips behövs för att göra själen lite lycklig i väntan på mer skrivtid för mig själv. Idag handlar det om just det, att hitta den dyrbara tiden för att skriva. Jag gillar verkligen det där med att bara gå förbi allt som inte ska göras på arbetstid, tvätt, städning och undanplockning, men där har jag lite att jobba med. För det är trots allt så att även om man jobbar hemma så måste man ta sig den arbetstid man annars skulle använda om man jobbade någon annanstans. Så lätt och ändå så svårt.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Jag har läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. 

Den beskrivs såhär:

" Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på ett äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.

Pompa och ståt vänta, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyvunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet - den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.

Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?

Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen."

Hundraåringen var en av de böcker som jag hade väldigt höga förväntningar på och därför drog mig för att läsa. Faktum är att jag av någon anledning trodde att jag inte skulle gilla den så mycket som andra verkade göra. Jag hade fel, jag älskar den. Det är en helt fantastisk historia med en fantasi som jag önskar att jag själv hade. Jag är dessutom väldigt förtjust i när man leker med händelser i historien och här görs det på ett helt sagolikt sätt. Hundraåringen är en helt underbar bok helt enkelt. Nu ser jag otroligt mycket fram emot att se filmen.

Boken börjar såhär:
"Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivningen om sitt beslut. Men Allan Karlsson hade aldrig grubblat för länge kring saker och ting."

Upp och ner

och hit och dit går tankarna fortfarande. Och jag önskar att jag kunde få ett slut och ro igen. För livet har förändrats och jag måste hitta nya vägar, det är inte alltid så lätt. Och under alla omständigheter är det oändligt tidskrävande.

Jag saknar tiden då jag bara behövde att umgås med mina barn och fundera på mina manus. Det var alldeles nyss och det var strålande tider. Nu har manuset fått vila ännu en dag och det börjar kännas jobbigt i själen. Under min träning dök det dessutom upp en alldeles ny berättelse. Fyra karaktärer och en historia att berätta. Nu saknar jag bara tiden. Två manus väntar på att jobbas vidare på redan. Och så är det allt det andra.

I morgon måste jag bryta ner allt i ännu mindre bitar, för just nu känns det inte som om jag kommer någonstans med någonting. Det som kändes solklart igår känns fyllt av frågor utan svar idag. Fast man vet inte alltid hur det är med det förrän efteråt.

När jag skulle hämta barnen i skolan idag så var det kallt och jag undrade var min syrénlila lite tunnare scarf kunde ha hamnat under vintern, då jag insåg att det inte var min scarf alls som jag tänkte på utan den tillhör min huvudkaraktär i manus nummer två. Vilken lustig känsla det var att upptäcka hur otroligt nära man är sina huvudkaraktärer. Jag behöver verkligen få komma tillbaka till mina manus igen.

Så idag behöver jag lite härliga tankar om skrivandet även om de får mig att längta ännu mer efter orden.

Ännu en sådan dag

då livet tar andra vägar än ordens.

Min tid har istället gått till de fem människorna som är de absolut viktigaste i mitt liv. Och så har jag så smått börjat träna igen efter en lång sjukdomstid, det kändes helt fantastiskt.  Orden finns inom mig hela tiden så det känns som en stor tröst. Under träningen kom det en tanke angående ett av de manus som jag har påbörjat, musiken och den bok jag läser just nu har skapat de funderingarna. Det är spännande hur hjärnan arbetar utan att jag egentligen försöker.

Det är rörigt hemma efter mitt kreativa arbete förra veckan och huvudet snurrar oavbrutet av tankar runt framtiden på så många plan. Jag önskar att det kunde stillas ner en efter en så att jag får lite ro igen. Ibland är det mycket som händer i livet och man måste liksom bryta ner det i små bitar för att det inte ska kännas oöverstigligt.

Idag lyssnar jag på skrivtips om att hitta sin kreativitet. Release your creativity - Find your Muse!

Kroppsligen hemma

mentalt, not so much. Tråkigt nog får jag väl säga eftersom jag sett fram emot att vara hemma igen och att komma igång med genomläsningen av mitt manus. Det gick inte alls som jag tänkt mig, en helg med så mycket på gång är så otroligt rolig och trevlig på alla sätt och vis, men aningen tröttande.

En härlig 50-årsuppvaktning på morgonen, sedan åka bil i drygt 60 mil, sova en stund, iväg på ett underbart vackert dop, sedan umgås en liten stund med svärföräldrar, sova, upp och åka drygt 60 mil i bil tillbaka hem igen. Kanske är det lika bra att jag fick vila idag för att återfå mina krafter till i morgon.

Men sedan är det allt det där andra som fullkomligt fyller upp mitt huvud. Det har jag försökt skapa lite reda i under dagen. Man kan inte jobba med någonting med en sådan oreda i huvudet.

Nu ska jag äta lite kycklingsallad, slötitta på tv, sedan sova och låta alla tankar vila ännu en stund.

Dagens musik från mitt soundtrack för manus nummer två. Meditativa toner för mitt eget bästa tillsammans med vackra och mycket tänkvärda ord från Kahlil Gibran. Closer Away med Ryan Farish.