Den nya berättelsen

har fått ta form i en kort synopsis idag. Det var vad jag lyckades åstadkomma vad  gäller skrivande denna dag. Men det är jag mer än nöjd med. Under mitt träningspass blev berättelsen klarare och nu kan jag knappt vänta tills jag får skriva den.

Annars har snurrandet i huvud  nästan stannat upp helt, då jag bestämt mig för i vilken ordning alla bitarna ska komma. Det gör det lättare att leva med. Att inse sina begränsningar är inte lätt men nödvändigt.

Idag har nästyngstingen haft en kompis här så tiden för genomläsning av manus nummer två fick vänta ännu lite till. Däremot kunde jag alltså få ihop ett mycket intressant synopsis för manus nummer tre och det är inte illa det heller. Jag är nöjd med det lilla av manustid jag kan få just nu eftersom min saknad av det började göra mig smått galen.

Skrivtips behövs för att göra själen lite lycklig i väntan på mer skrivtid för mig själv. Idag handlar det om just det, att hitta den dyrbara tiden för att skriva. Jag gillar verkligen det där med att bara gå förbi allt som inte ska göras på arbetstid, tvätt, städning och undanplockning, men där har jag lite att jobba med. För det är trots allt så att även om man jobbar hemma så måste man ta sig den arbetstid man annars skulle använda om man jobbade någon annanstans. Så lätt och ändå så svårt.