Söndag med Titanic

Igår hade vi gäster hemma hos oss. Det blev en spontanträff som slutade ganska tidigt på grund av en fotbollsmatch i dag. Men när gästerna hade gått vid midnatt så började vi dansa hemma hos oss. Det var tur att det inte var vi som skulle spela fotboll. Wow, det var härligt!

Nästyngstingen gjorde en fin morgonmacka i morse, fast jag vet inte varför bilden har vridit på sig. Han är kreativ min lille kille : )

Så har vi sett filmen Titanic idag, jag och de äldsta två barnen. Det kändes som en bra dag att göra det på för i natt är det 100 år sedan hon gick under. Äldsta sonen är väldigt intresserad av Titanic så han läser och ser allt han kommer åt om det. Under vår söndagspromenad, när småkillarna spelade basket, så blev det mycket pratat om Titanic. Det är kul att barnen intresserar sig för historiska händelser.



Nu är det tyvärr dags att avsluta helgen. Imorgon är det måndag igen, men det är härligt det också.

Party i da house

Det har varit fullt upp under dagen och kvällen. Sov gott och be careful out there! : )

Sådär

nu är jag färdig med grämandet och dikeskrypandet för den här gången och tack allihop för ert härliga uppmuntrande peppande och tack Lovable för din hand : ) Så länge min familj  och jag är friska och mår bra så finns det inget som kan knäcka oss. Jag är inte en sådan som ligger kvar. Nu kör vi igen!

Idag kom ju våren tillbaka och min promenad blev härlig och fylld av nya tankar och idéer. Jag har inte skrivit något idag, men det pågår en otrolig aktivitet i mitt huvud just nu. Snart ska det få ta plats i mina dokument. Det poppar helt galet och snart måste allt få komma ut.

Det finns ingen härligare eller mer hoppfull tid än nu. Allt det bruna och det gråa ska bytas ut mot alla tänkbara färger igen. De gröna gör gott i själen.

Och blommorna sedan, de är som godis för själen. Jag blir lycklig när jag är utomhus. Allt är möjligt nu, hur skulle det kunna vara något annat när naturen i sig själv är ett mirakel.

Och så är det fredag. Det är väldigt skönt för det är inte helt lätt att komma in i vardagslunken efter ett långt lov. Ikväll blir det som vanligt mys och så måste vi såklart se hur det går i Let´s Dance. Men först ska vi dansa själva. Att dansa är ljuv musik är för själen. Det blev mycket själ idag. Kanske för att den mår så bra. Trots allt. Så Let´s Dance!

En refusering och så ner i diket en liten stund

där jag inte tänker stanna.

Vi har efter det tunga beskedet i november försökt med alla medel att ta oss vidare och jobbar på det varje dag. Det går för det mesta bra men ibland faller vi och alla tvivel griper tag i oss igen. Kommer det verkligen att gå? Vi lyckades hitta en möjlig väg igenom, men den har fortfarande inte fullkomligt öppnat sig och kanske kommer den aldrig att göra det heller. Vi har nog börjat förbereda oss på det värsta igen, trots att det verkade så oändligt hoppfullt en stund. Fast det är inte alls likt mig, jag tror alltid på att det bästa kommer att hända. Tror på att tro. Fast just nu känns det lite som att livet har svikit mig ganska ordentligt. För det kom en refusering också såklart. Den här var från det sista förlaget jag har skickat mitt barnmanus till. Ibland känns det faktiskt som om det finns ett osynligt lock ovanför mig som jag bara inte kan ta mig igenom. Ett som tvingar mig kvar härnere och trycker ner mig varje gång som jag är på väg igenom. Det var inte så här det skulle se ut nu. Den bilden är en helt annan. Nu när jag har läst och gått igenom mina skrivna ord under dagarna i november (och länkat till mina inlägg då) så vet jag att det faktiskt bara beror på oss själva hur det kommer att gå. För vi är starka. Tillsammans är vi ostoppbara. När en dörr stängs öppnar vi bara en ny. Det finns oändligt många nya spännande dörrar längs vår väg genom livet.

Så jag avslutar detta inlägg med den musik som på hög volym tog mig igenom förra gången. Med en älskad familj och fantastisk musik går det att ta sig hur långt som helst. Och så DJ Tiesto förstås : )

Nya böcker och nya bokidéer

Vi har fått hem två nya böcker. Solbarnet och Månguden av Monika Häägg. Det är framför allt dottern som ska läsa dem men även jag och sonen måste också få läsa. Det ska bli väldigt spännande!

I morse drömde jag om något som jag bestämde mig för att omvandla till en bok. En ungdomsbok tror jag att det kommer att bli. Det var en väldigt tydlig dröm som var lite annorlunda kan man väl lugnt säga. Om man skulle drömtyda den så vet jag faktiskt inta alls vad man skulle få för förklaring. Fast jag undrar lite om inte det kan vara så att om man skriver, så är fantasin i full gång även på nätterna och därför blir kanske drömmarna skapade därefter. Under min promenad fick den utvecklas lite i mitt huvud och en löpsedel hjälpte mig ta berättelsen till den plats där den i huvudsak ska utspela sig. Den här har nog en liten känsla av science fiction blandat med historia. Jag berättade för dottern om den nya idén och hon tyckte att det lät väldigt spännande. Det är bra för jag tror att hon kommer att tillhöra målgruppen.

Livet kommer emellan

mig och mitt skrivande. Men det är faktiskt precis som det ska vara.

Jag var lite trött efter helgen så jag sov länge. Det var vad jag behövde. Sedan tog jag en promenad för första gången sedan jag fick ont i ryggen. Det var så härligt, så det var precis vad jag behövde. Sedan var det dags för lunch, jag behövde definitivt äta just då.

Sedan skulle jag med lillkillen till bvc för den allra sista gången. Det kändes lite vemodigt. Jag tackade vår sköterska för de här åren och hon sa att det kanske kunde komma ett barn till. Själv sa jag att hur mycket jag än skulle kunna tänka mig det, så har den tiden passerat med råge nu. Hon hade uppenbarligen inte tittat i journalen på hur gammal jag faktiskt är. I siffror. Och jag måste såklart vara stolt över att hon trodde att jag var så ung fortfarande. Efter sommaren ska lillkillen börja i förskoleklass och hamnar då hos skolhälsovården istället. Den sista följs snart åt av den första och jag måste reflektera över alla första och sista av olika saker vi upplever under en livstid. Det är många, många och det känns väldigt hoppfullt och fint på något sätt.

Och tiden går fort och jag hann inte göra så mycket mer, för alla barnen är hemma och livet har fortfarande inte riktigt kommit i fas efter påsklovet. Men det kommer fler dagar. Det känns hoppfullt och helt underbart.

Påsken

har varit mysig och härlig på västkusten. Kroppen svek mig dock lite, då jag fick fruktansvärt ont i ryggen redan första kvällen. Jag har aldrig ont i ryggen så det blev en liten chock. Kanske satt jag snett i bilen på vägen dit. Oavsett så blev jag ganska så handikappad och kunde inte vara med och dra allt ris som skulle eldas. Jag fick vila en hel del eftersom jag nästan inte sov alls de första två nätterna. Fast inget ont som inte för något gott med sig, jag hann läsa en hel del istället.

Sedan började det hagla och snöa också. Fast det gjorde inget för då kunde vi mysa inomhus vid den varma öppna spisen.

Påsklunchen var så god och trevlig och vi var 26 personer som var på plats den här gången. Vilken otrolig lycka det är att ha något så fint att vara en del av.

Så åkte vi mot hemmet på söndag morgon igen. Fast på vägen gjorde vi ett stopp hos min syster, som jag nu känt i 6 år. Hos henne finns det väldigt många djur. 3 hästar, 2 hundar, 3 katter och en hamster. Vi tog en skön promenad, den första efter min bråkande rygg. Våren är inget annat än ett mirakel.

Dottern fick rida för första gången på en stor häst. Det var riktigt spännande eftersom hästen var busig och fylld av lust att få röra på sig. Men min syster är så duktig med hästar och särskilt sina hästar, att jag aldrig var orolig : )

Nisse fick vara med på ett hörn också. Han spann så att det ekade i stallet.

Nu är vi hemma igen och vardagen kommer att återgå till sin vanliga lunk imorgon. För mig är det en underbar måndag som den här veckan är en tisdag. Jag är fylld av nya tankar inför skrivandet och det kliar i fingrarna inför att få börja skriva igen. Den nya boken som jag läser nu har hjälpt mig att se en ny väg i mitt eget skrivande och redigerande. Plötsligt känns det som om jag har hittat det som saknas i mitt andra manus. Det är så enkelt när man äntligen ser det.

I går kom vi hem sent och efter att ha lagt trötta barn så kilade jag upp till datorn för att snabbt kolla mina mail innan jag gick och la mig. Jag lovade mig själv att inte fastna fast jag visste att jag knappt kunde hålla mig tills jag fick kolla min blogg och andra bloggar,  Jag kunde dock inte hålla mig från att snabbtitta lite. Man är väl inte mer än människa : ) När jag gjorde det så sattes den här låten på helt av sig själv. Den låg och väntade under mina sparade sidor, men jag slog inte på den själv. Jag blev ordentligt förvånad och jag förstod först inte alls varifrån musiken kom. Kanske var det ett tecken från ovan. See It All heter den och det är Fink som är artisten. Jag älskar den. Se It All som var den känslan jag fick när jag läste ur den nya boken som heter, Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper.



Nu är hela min släkt tillbaka och vi ska avsluta påsken tillsammans med dem och en god fisksoppa och vitlöksbröd hos oss. Efter det hoppas jag få lite tid för att uppdatera mig här i bloggvärlden efter min sköna påsksemester.

Glad Påsk!

Ha en riktigt skön påsk! Och kom ihåg, don´t drink and fly! : D

Fullt upp och lyckokänsla ända in i hjärtat

Det är lite att pyssla med just nu. Vi åker bort över påsk och då ska det packas och förberedas. Vi ska till västkusten med makens föräldrar och syster med familj, till sommarstället. Eller, det är väl mer en stugby, kan man kanske säga : ) Makens morföräldrar köpte en gård på 50-talet med en enorm tomt. Där har sedan släkten förökat sig med nya hus. Så där träffas det alltid ett gäng människor under helger och på sommaren. Lite speciellt faktiskt. Som flest är vi drygt 50 personer som hör dit. Så det är fullt upp med förberedelser inför det.

Det ger mig ingen tid för att varken skriva eller redigera. Men jag njuter av den enorma egoboost som förra inlägget gav mig. Ni är bara för underbara och snälla. Och jag är:

En andlig person som gillar att resa och frihet är viktig för mig. Det är på pricken rätt.
Klok. Jag tror att både mina år på jorden och mina erfarenheter har gjort mig ganska klok faktiskt.
Något hände  i 20-30-årsåldern som fick mig att tänka " "livet är för kort för att inte". Spooky för det är faktiskt helt rätt.
Gillar godis. Ja, fast mest choklad och salt godis.
Varm och empatisk. Det hoppas jag verkligen, det är väldigt viktiga egenskaper hos en människa.
Funderar över livet, vill utvecklas och följa mina drömmar. Definitivt!
Känslig fast väldigt stark. Jag känner mig precis så. Otroligt känslig vad gäller nära och kära. Enormt stark när det är något som är viktigt för mig.
Bra självförtroende. Känner jag inte att jag har, det kan jag jobba mer på. Självkänslan däremot är grundmurad och fullkomligt stabil.
Bra mamma och fru. En bra mamma tycker jag faktisk att jag är, som fru kan jag säkert bli lite bättre : )
Väldigt kreativ. Det är jag verkligen, kreativiteten har alltid funnits i mitt liv på olika sätt.
Klok, snäll, ödmjuk, ett stort hjärta, smart, uppdaterad och väldigt, väldigt generös. Så fina ord allihop att jag nästan rodnar. Ord som jag är oerhört stolt över att någon förknippar med mig.
Tänkande och reflekterande. Äventyrslysten och spontant "galen" ibland. Ibland har jag tyckt att jag tänker för mycket, men nuförtiden tycker jag om det för det mesta. Utom när jag oroar mig. Det är jobbigt. Äventyrslysten är jag definitivt. Spontant galen vill jag gärna vara ännu mer.
Stora drömmar och stora krav på mig själv och en vilja att utvecklas. Definitivt stora drömmar, det har jag alltid haft. Ibland har jag väldigt höga krav på mig själv och ibland tänker jag att bara njuta av livet är viktigast av allt. Att utvecklas är viktigt och det försöker jag göra hela tiden.
Ett brinnande intresse för litteratur och musik. Absolut!
Öppen och lätt att få kontakt med. Det har blivit bättre med åren, men jag är lite blyg och har lite svårt för kallprat. Däremot älskar jag att diskutera djupare saker.
Ser inte svårigheter vid bekymmer utan möjligheter till förändring. Jag försöker alltid att gå vidare, inte fastna i elände utan jag försöker att hitta nya vägar. Det finns nästan alltid en ny väg att ta.
Öppen för nya tanka, erfarenheter och idéer. Definitivt, det är då jag njuter som mest. Hitta nya, bättre och spännande vägar att gå.
Känslomänniska som har lätt för att känna empati. Det är jag verkligen. Det stod i mitt horoskop en dag att jag ibland knappt kan känna skillnad på om det är min egen eller andras smärta jag känner när jag mår dåligt.
Vill kunna påverka skeenden i livet och tycker inte om när det inte gå. Jag har aldrig tänkt på det, men så rätt, så rätt.
Familjen är guld. Alltid och för evigt. De är mitt liv.
Bra på att uttrycka dig och därmed lätt att lära känna och tycka om. Det gör mig glad.
En varm och omtänksam vän med en famn som rymmer många. Rörande ord som gör mig varm.
Du och maken har en djup och nära relation har stor respekt för varandra. Definitivt, jag kunde inte haft mer tur. Vi har ett ovanligt nära förhållande, där vi både jobbar och lever tillsammans. Och trivs med det : ) Han är min allra bästa vän.
En varm och kärleksfull människa med lite jävlar anamma i sig som säger, äsch vad är det värsta som kan hända? Absolut, vad är det värsta som kan hända? Egentligen!

Vad kan man säga. Så många fina ord som får hjärtat att bli varmt och tårarna att komma. Vem behöver någon annans bekräftelse. Någonsin. Här i min bloggväld finns universums mest underbara människor. Jag är så glad att jag får vara en del av den. Nu har jag fått en sådan boost och kraft att jag kan ta mig ann hela världen. Inget kommer att kunna stoppa mig. Med hjälp av det här kan jag ta mig hur långt som helst.

Vem är jag

enligt ert sätt att se på det? Jag gör en Joanna och testar hur ni ser på mig.

Jag har varit hos tandläkaren med min infekterade tand, som jag inte vill rotfylla eftersom alla rotfyllnadsmaterial är giftiga (det skrev jag om här) och tandläkaren vill inte dra ut. Hon säger att om man drar ut så skapar man nya problem. Hon hade dessutom ingen aning om att fyllnaden är giftig, vilket jag tycker känns väldigt konstigt, när jag som lekman kan läsa om det på nätet. Usch vilka beslut man måste ta utan att ha tillräckligt stor kunskap. Brygga går inte, för då måste de borra i en frisk tand. Det enda alternativet är metallstift i käken, känns inte kul det heller. Så nu ska jag ta det stora beslutet helt själv.

Därför behöver jag lite annat att tänka på idag. Det andra får jag tänka på en annan dag. Lite sund procrastinering kanske gör tankarna klarare. Så vem är jag, tycker ni? Till skillnad från Joanna så bjuder jag inte på någon bild alls. Så här gäller inte en bild säger mer än tusen ord. Här är det bara jag, utifrån min skrivande värld här på bloggen. Det är så spännande! Kanske kommer jag att få veta något om mig som jag inte ens vet själv : )

Redigerat lite

Jag kämpade till slut emot procrastineringen som har fyllt den största delen av dagen. Fast det har varit en behaglig dag, så jag klagar inte. Vi har promenerat med de stora barnen samtidigt som småkillarna spelade basket. Det är mysigt, så många trevliga samtal kan pågå utan en massa avbrott. Sedan har vi fikat med mina föräldrar som åker bort över påsk. Jag har gjort ett födelsedagskort under dagen till yngsta systern som föräldrarna skulle ha med sig. Sedan öppnade jag upp mitt andra manus och fortsatte min redigering, som fortfarande skaver lite. Jag kommer säkert att hitta helt rätt väg till slut om jag fortsätter att jobba med det. Det är bara en obestämd känsla som inte riktigt har hittat hem ännu. Men det kommer säkert. Tankarna snurrar lite runt olika vägar man kan ta med just det här manuset. Tankar som är motsägelsefulla och inte har funnit sin nya bana. Tankar som handlar om vad lektören tycker, vad andra tycker och vad jag själv tycker. Det som till slut ska landa i vad som känns rätt för mig. Men jag jobbar på det.

Bokens soundtrack däremot innehåller väldigt mycket bra musik som hjälper mig att hitta den rätta vägen. Den här är klockren för en mycket bestämd del i mitt manus. Dessutom tycker jag att den är så bra.

Anneli är

Idag kör jag en gammal goding. Om man inte har något vettigt att göra eller om man bara sysslar med helt vanlig hederlig procrastinering så kan man alltid sysselsätta sig med detta.

Googla ditt förnamn plus "är" inom citationstecken.
Lista de fem första träffarna!

Här kommer mina:
1. Anneli är så himla bra. (Jo, man tackar . . .)
2. Anneli är kocken. (Man gör ju så gott man kan . . .)
3. Anneli är E-types nya kärlek. (Nej, vi är bara vänner....)
4. Anneli är egentligen väldigt blyg, men hennes inre röst Liket får Anneli att bete sig helt skamlöst. (Tja, vad ska jag säga, man måste ju ha någon att skylla på . . .)
5. Anneli är en handgjord topp i bomull med fin krage med sidenband och lite extra detaljer längst ner. (Jo, så kan man kanske också beskriva mig, men toppen av vad?)

Tänk vad kul man kan ha en helt vanlig söndag : )