Det känns inte som

om så mycket har förändrats under det nya året. Ännu!

Trots att strykhögen fick växa, i fall i fall. Jag menar om jorden skulle gått under så fanns det ju roligare saker att göra innan än att stryka. Nu MÅSTE jag verkligen ta mig igenom den, om det fanns något jag borde ha lovat mig själv att göra som nyårslöfte så skulle det varit det. Om jag nu hade trott på nyårslöften förstås, förutom sådana som är positiva och omöjliga att misslyckas med. Nu är det dags att ta sig igenom the never ending hög med stryktvätt. Om jag bara fick se den skinande ytan under en liten, liten stund innan den försvann igen, då skulle jag vara nöjd.

Så här vackert var det definitivt inte hos oss idag. Nej, hela dagen har fyllts upp av regn och moln tunga som min egen strykhög. Och varför, varför bor jag i ett land så grått och trist. Varför gör någon det, det är en fråga som inte tycks ha något svar.

Det som lyser upp dagen är manusarbetet. Just nu upptas den av det där andra som inte är skrivande, men som ska bli. Typ! Det är tidskrävande så jag ser fram emot att komma vidare. Jag har en massa beslut att ta, sådana som verkar oöverkomliga innan de är tagna.

Skrivtips kanske kan vara något en grå dag som denna. Ta bort text, ingen kommer att sakna det fantastiska du tar bort (utom möjligen du) och läs din text högt. Bra tips!

Vem är jag

enligt ert sätt att se på det? Jag gör en Joanna och testar hur ni ser på mig.

Jag har varit hos tandläkaren med min infekterade tand, som jag inte vill rotfylla eftersom alla rotfyllnadsmaterial är giftiga (det skrev jag om här) och tandläkaren vill inte dra ut. Hon säger att om man drar ut så skapar man nya problem. Hon hade dessutom ingen aning om att fyllnaden är giftig, vilket jag tycker känns väldigt konstigt, när jag som lekman kan läsa om det på nätet. Usch vilka beslut man måste ta utan att ha tillräckligt stor kunskap. Brygga går inte, för då måste de borra i en frisk tand. Det enda alternativet är metallstift i käken, känns inte kul det heller. Så nu ska jag ta det stora beslutet helt själv.

Därför behöver jag lite annat att tänka på idag. Det andra får jag tänka på en annan dag. Lite sund procrastinering kanske gör tankarna klarare. Så vem är jag, tycker ni? Till skillnad från Joanna så bjuder jag inte på någon bild alls. Så här gäller inte en bild säger mer än tusen ord. Här är det bara jag, utifrån min skrivande värld här på bloggen. Det är så spännande! Kanske kommer jag att få veta något om mig som jag inte ens vet själv : )