Hold on tight to your dreams

Jag försöker desperat få grepp om min nya berättelse. Den haltar ibland. Känns helt klockren i andra bitar. Jag känner att jag måste hitta nya ord. Allt för mycket känns som hämtade ur mitt första manus. Jag vill berätta den här på ett annat sätt. Tankarna snurrar runt händelserna som jag berättar om och hur jag ska berätta dem bäst. Jag läser fortfarande högt för mig själv. Man blir trött i både huvud och hals av att läsa högt länge, så jag gör det i etapper. Precis som i mitt första manus så har jag en tendens att berätta för mycket, där jag kanske istället borde gestalta mer. Men med lite tid och eftertanke så vet jag att jag till slut kommer fram till den berättelse som jag vill berätta.

När jag sökte på min titel så såg jag att den redan finns. Det känns tungt. Den har varit så klockren hela tiden.

Men, men sådant är livet. Jag får fundera vidare på det.
Här är det är bara en sak som alltid gäller. Hold on tight to your dreams!

Gargoylen

Jag har läst boken som jag faktiskt köpte bara för dess utsida. En djupröd framsida med ett brinnande hjärta och kolsvarta kanter. Man måste bara bli nyfiken på en sådan bok. Det visade sig att det är en bästsäljare runt om i världen.

Det visade sig också att det var en fantastisk bok. Väldigt annorlunda och när jag läste de första sidorna blev jag helt tagen.

Första meningen är:
Aningslösa överrumplas av olyckan, ofta med samma kraft som hos kärleken.

Bokens berättare, som har det speciella yrket porrskådespelare, blir mycket svårt brännskadad i en olycka och hamnar på sjukhus. Han blir vanställd och har förlorat allt. Han kommer aldrig mer att kunna återgå till sitt liv som han känner det. När han blir tillräckligt återställd planerar han att ta livet av sig. På sjukhuset träffar han Marianne Engel som visar ett extremt intresse för honom. Hon påstår att de känner varandra och att de varit ett kärlekspar i Tyskland på 1300-talet och att de känt varandra i flera liv sedan dess. Marianne har väntat på att de ska träffas igen. Nu har de äntligen gjort det och hon berättar att han har varit brännskadad förut. Hon tar honom med i en fantastisk berättelse som ska vara deras liv tillsammans. Själv vet han inte vad han ska tro. Är hon en sjuk människa som berättar sagor eller stämmer allt det som hon berättar? Är det verkligen möjligt?

Det är definitivt en mycket annorlunda berättelse som låter tankarna få arbeta en stund. Dessutom innehåller den flera fantastiska berättelser om djup kärlek. Sådan som är starkare än döden.

Det gick ju sådär

att göra allt det som jag borde göra här hemma nu när mitt första manus har lämnat sitt bo. Alla kläder som behöver strykas, städningen och allt annat som kommit efter under tiden då jag levde så intensivt med mitt manus i slutskedet. Nu har jag istället kastat mig djupt in i mitt andra manus istället. I dag har jag läst 100 sidor högt för mig själv. Direkt kastas jag in i den magiska känslan det är att få leva mitt i sin egen berättelse. Jag vet inte hur länge det kommer att hålla. Att ha det rörigt hemma kan göra det rörigt i hjärnan också, så det är bara en tidsfråga innan jag måste ta tag i det. Men jag låtsas som ingenting en stund till. Än så länge har ingen klagat. Snart har jag läst igenom hela manuset och har fått en bättre överblick över vad som måste redigeras. En hel del är det. Början känns lite svag. Dessutom började jag gråta på ett helt oväntat ställe. Däremot gjorde jag det inte där jag borde göra det. What´s that all about? Det kräver att funderas på.

Dessutom är det ju höstlov och jag vill vara tillsammans med barnen och göra roliga saker med dem också. Så lite tid och så mycket att göra :) Men är det inte ett helt fantastiskt liv att ha, när det finns så mycket roliga saker som man vill göra?

Nu tar vi skrivandet vidare, genom att lyssna på tips om karaktärer i del två i den här skrivkursen, som jag tycker är väldigt inspirerande.

Halloween

Ni har väl inte glömt att dekorera ordentligt nu när det är halloween?!!?

Happy Spooky Halloween!!

En ny värld

att leva i, har fått ta plats i mitt liv. Mitt andra manus som är färdigt, men bara i ett första utkast. Jag har börjat läsa det högt för mig själv. Jag känner redan nu att det är en lång väg kvar till ett färdigt resultat. Jag flödesskriver alltid hela berättelsen först, sedan går jag tillbaka och redigerar, rättar till och finslipar. Där är jag nu.

Jag är så lycklig över att få göra precis det här. Tänk att det skulle ta så många år att förstå var min stora passion fanns. Ett långt sökande tog mig hela vägen fram och nu är jag äntligen framme :D

Det är otroligt konstigt och spännande att befinna sig i en helt ny berättelse nu efter att ha levt intensivt med mitt första manus så länge. Jag har fler verktyg med mig nu och jag har lärt mig enormt mycket på vägen. Jag ser fram emot att få fortsätta att gå in i min nya berättelse och att få göra den så bra som det är möjligt.

Vad kan passa bättre nu när jag börjar redigera mitt andra manus, än en skrivkurs i fem avsnitt. Den första tar upp idéer och inspiration.



Nu börjar den stora väntan så det är skönt att ha mycket att göra. En tanke måste jag i alla fall skicka till mitt första manus då och då. Vilket skrivbord är dess tillfälliga hem just nu? Vilka ögon är det som läser mina ord. Kan de få ögon att tåras? Berör vi några hjärtan tillsammans? Det är verkligen en sällsam känsla att veta att någon annan granskar och bedömer min berättelse. Jag hoppas att de behandlar dem väl där de befinner sig just nu :)

Om att lämna något bakom sig

när man måste. När det är dags.

Nu måste jag lämna mitt första manus bakom mig tills det har fått pröva sina vingar. Jag hoppas att det lyckas fånga och beröra på dess väg bland förlagen.

I morgon tänker jag fortsätta med mitt andra manus. I den finns en kändis med, som är en stor inspiration för min huvudkaraktär. Men kan man ha med en verklig person eller måste man hitta på en fiktiv person som har samma uppgift? Finns det några skrivna eller oskrivna regler för det?

Nu lämnar jag mitt manus med den gruppen och den låten som är läskigt nära innehållet i ett kapitel i mitt manus. Lost and fond skulle vara en perfekt titel på min bok, om den hade skrivits på engelska.You found me med The Fray, som jag lyssnade på och som inspirerade och triggade mig enormt mycket när jag började skriva min allra första bok.

Orubbligare kan ingen vara

Med den låten visar jag mitt sätt att se på livet. Ta det aldrig på för stort allvar. Gör det som gör dig lycklig. Var inte rädd för något. Så länge vi har våra nära och kära och vi får vara friska så finns det inget som ska kunna stå i vägen för våra mål och drömmar. Livet är för kort för något annat.

Jag tänker inte fundera över vad som är rätt eller fel vad gäller skickandet till förlag. Jag skickar till alla på en gång. Väntan är lång och jag tänker inte göra den längre än nödvändigt. Förlaget har definitivt övertaget, själva jobbar vi helt och hållet underifrån upp mot ytan där utgivningen hägrar. Så jag gör det på mitt sätt. Full fart framåt :D

Nöjdare kan ingen vara

för idag har jag skickat mitt manus till några förlag som tar emot manus på mail. Det gillar jag. Smidigt och miljövänligt. Nu är en rätt hektisk period över för den här gången. Den där euforin som avslutandet och avskedet av manuset innebär får följa med mig en stund till. Det är fredag och vi ska dansa, själv dansar jag både på skrivbordet och i hela huset. För här ska firas!!!

Sedan ska jag fortsätta jobba på mitt andra manus :D

Gårdagens horoskop i City:
Ett gynnsamt planetariskt inflytande skapar nya möjligheter för dig, men det gäller att du inte tvivlar på dig själv.

Och idag:
Något oförutsett kan ge dig lite extra vind i seglen. Mota bort oönskade inslag i dagsprogrammet.

Det låter väldigt hoppfullt. Jag motar gärna bort oönskade inslag, kan det vara städning och annat tråkigt tro?  Jag ska icke tvivla. Inte än i alla fall. Jag dansar hellre :D

Ok, då kör vi igång helgen!

Jag släppte taget

och önskar mitt manus all lycka på vägen!

Så är då mitt manus ute på egna vägar och måste till slut stå på egna ben. Nu kan jag inte göra mycket mer den här gången, förutom att hålla tummarna så hårt det bara går. Jag petade lite till. Bestämde mig för att följebrevet är bra nog. Skrev ut och skrev ut. Många papper blev det. Det är en sällsam känsla att ta den rejäla varma pappershögen och lägga den i kuvertet och sedan försluta och skicka iväg det.

Först bar jag hem en massa papper där min berättelse skulle ta plats. I rosa påse såklart! :)

Sedan skrev jag ut hela högen och skickade iväg den. Nu firar jag med bubbel. Vad som än händer nu så har jag kommit så här långt. Det tycker jag är värt att fira.

Nu börjar den långa, långa väntan. Men nu är humöret på absolut topp även om fjärilarna i magen gör sig väl påminda. Jag kan nog hålla med om att det inte är målet som gör resan värd. Vägen mot målet är minst lika fantastisk.

Dagens skrivmusik och en spegling av min sinnesstämning just nu.



Första bilden är lånad från nätet.

Jag är ingen

perfektionist, men ganska petig med utseendet på mitt manus. Därför har jag tittat på det idag. I morgon skriver jag ut. Jag har fortfarande en liten fundering angående följebrevet, som måste lösas tills i morgon. Det handlar om den så kallade hooken. Idag blev jag upptagen med besök som gjorde att jag blev försenad med utskriften av manuset. Man ska inte vara sur på besökare :) Men det gör att jag blir tvungen att fortsätta i morgon.

Dagens skrivmusik säger en hel del om hur min huvudkaraktär lever under en stor del av sitt liv.



Idag blev jag dessutom lycklig ägare till det allra första exemplaret av tidningen Skriva. Äntligen en tidning som behandlar viktiga ämnen. Den fick jag inte behålla länge. Dottern la genast beslag på den och jag har själv inte ens hunnit bläddra i den. Den verkar dock bra, dottern undrar redan när nästa nummer kommer :) Jag ska försöka få tillbaka den så att jag också kan få läsa den.

Om att våga släppa taget

Nu är jag igenom redigeringen av mitt första manus! I morgon hoppas jag kunna skriva ut och kanske till och med skicka. Jag undrar bara kort,  om man ska skriva i följebrevet om man skickat in en gång innan och att det man skickar nu, är en redigerad version? Måste också titta en sista gång på följebrevet och försöka att INTE titta mer på manuset. Man kan fastna i det ännu en gång. När man väl börjat titta är det svårt att ta sig ur. Fjärilarna samlar sig och gör sig redo för sin dans som är fylld av glädje och en galen förväntansfull pirrighet. När berättelsen lämnar mitt hem så kan jag inte längre göra mer för den. Inte på länge. Nu är det enda som finns kvar för mig, att våga släppa taget.

Dagens skrivmusik, som säger en hel del om vad för känslor som finns i mitt manus, är en favorit som har hängt med mig ända sedan jag började skriva på den här berättelsen på Mallorca i februari 2009.

Crazy times

eller vad händer egentligen?

Min hjärna verkar ha gått helt i spinn. I dag skulle jag göra färdigt min redigering av mitt första manus som otåligt väntar på avfärd. Men först tog jag en promenad. Under den satte hjärnkarusellen full fart. En ny berättelse tog form. Mord, livslögn, svek och skam. Kan det vara något? Jag försökte sedan sätta mig och redigera först. Det gick inte alls. Jag var tvungen att få ner fröet till min nya berättelse på pränt. Nu ligger det 901 nya ord i ett nytt dokument som sedan får vänta en stund på sin tur. Det är nog så att min hjärna är redo för nya äventyr. Dags att avsluta det som påbörjats.

Dessutom läste jag mitt horoskop i City idag:

Du önskar dig en förändring av något slag i din tillvaro,
men tar du inte själv initiativ till det hela, händer det nog inte så mycket.

Det ska Gudarna veta att det verkar stämma just nu. Jag har en längtan efter något som inte har med skrivandet att göra. Den längtan kommer allt länge ifrån att bli verklighet just nu, av en speciell och ganska oturlig anledning. Kanske är det så att jag måste ta saken i egna händer. På flera plan i mitt liv. Den tanken fick mig att tänka på ett annat projekt som jag har nämnt här förut. En speciell barnbok. Min spinnande hjärna fick jobba på idag och jag söker nu en möjlighet att uppfylla den tanken. Det är spännande! Dessutom hann jag faktiskt titta på redigeringen i ungefär 50 sidor av mitt första manus. Själv känner jag mig lätt manisk. Måste tagga ner en aning och lägga barnen. I morgon taggar jag upp igen :D

Vilan är slut, I´m back!

Dagens skrivmusik är full av kraft: