.

.

fredag 10 september 2010

Lusläst

A man reading a paper through a magnifying glass

Nu har jag läs igenom manus på papper två gånger. Det konstiga är att det blev lika många anteckningar i kanten andra gången. Trots det tycker jag att det känns bra. Att läsa två gånger kändes rätt. Det var en tanke jag hade om att det fanns för mycket känslouttryck som kunde bli för kletiga som gjorde att jag läste en andra gång. Nu ska alla ändringar in i datorn. Sedan hoppas jag att jag kommer att känna mig nöjd. Kan man känna sig helt nöjd? Jag brukar vara ganska petig men någon gång måste man ju ge upp och försöka vara nöjd. Finns det inte alltid något som går att ändra? Det är svårt att ha någon referens. Det finns ju ingen annan bok som man har läst 58 gånger. Finns det någon bok som skulle kännas intressant att läsa så många gånger? Jag vet att jag måste skiljas från den snart annars kommer jag att fortsätta att ändra i den till vansinne :D

5 kommentarer:

  1. Oj... wow! Vad kul, och spännande. Och lite svårt samtidigt.
    Undrar om jag någonsin kommer att komma dit.... Jag kan knappt komma igång ens...

    SvaraRadera
  2. Stort och smått:
    Jag kan bara hålla med, det känns helt otroligt att ha kommit så här långt. Nu är det bara resten kvar :D

    Rätt vad det är så släpper det. Bara skriv och skriv. Jag skrev grunden till mitt manus ganska snabbt, sedan låg det i ett halvår innan jag fortsatte. Det är en berg- och dalbana att skriva. Ibland blir det ingenting och så plötsligt forsar det ur.
    Lycka till!

    SvaraRadera
  3. Tror det finns en känsla att man aldrig blir nöjd. Ibland petar man för mycket. Som jag när jag målar en tavla. Den var bättre innan jag började kludda mer o mer. Fast jag är säker på att ditt manus nu är perfekt. Det bästa är att låta någon annan läsa o redigera. Ha en skön lördag! Kram Anna

    SvaraRadera
  4. Vad duktig du är Anneli! Och jag förstår att det är svårt att skiljas ifrån den. Den är väl nästan som ett barn för dig kan jag tänka?

    SvaraRadera
  5. Anna:
    Det är svårt att bli nöjd men det finns nog inget som är fullkomligt perfekt.
    Ha en härlig söndag!
    Kram!

    Jenny:
    Tackar! Det är egentligen inte så mycket att det är svårt att skiljas från den som att man ju fler gånger man läser den börjar tvivla på om det håller. Den betyder mycket för mig eftersom det är min första färdiga bok, beviset på att jag verkligen lyckades hålla i ända in i mål :)

    SvaraRadera