Manusidéer

är helt underbara när de plötsligt kommer till en. En del blir verklighet och en del hamnar bara på idé stadiet. Under mitt träningspass i dag fick jag tid att utveckla en mycket intressant och spännande idé som jag fick till ett manus för några dagar sedan. Idén kom till mig under en intervju på tv med en politiker. Och tanken kom i formen av, tänk om. . .

Jag behöver verkligen inte någon ny manusidé som jag inte kan låta bli att börja skriva just nu. Jag behöver få iväg mitt första manus på sitt äventyr, jag behöver börja redigera mitt andra manus och jag behöver ta hand om allt här hemma som förfallit under mitt intensiva manusläsande. Och ändå. . . det bokstavligen kliar i fingrarna att få börja skriva ner det som finns i mitt huvud. Det är en berättelse som kräver att jag tömmer hjärnan på en hel del fakta och börjar om från början. Det är en berättelse som om den skulle bli skriven, utgiven och såld innebär att jag nog skulle få försvara idén en hel del. Den innebär att alla måste tömma hjärnan och börja om för att förstå tanken. Ämnet ligger mig mycket varmt om hjärtat och det är en mycket bra början på en bra berättelse.

Nåja, jag hoppas att den blir skriven och det är ju faktiskt upp till mig. Tills dess, ännu några skrivtips. Den här gången från författaren Howard Jacobson. Han prata bland mycket annat om att skriva om det vi känner till, men att vi faktiskt vet väldigt mycket mer än vi tror. Det är också det man upplever så många gånger när man inte har en aning om varifrån allt kommer som man skriver om. Allt det som till synes kommer ifrån ingenstans. Förmodligen är det något av allt det som vi vet, drömmer om, önskar, är rädda för eller har sett som åskådare. Det är en oändligt spännande och fullkomligt magisk värld, den som man får uppleva som författare.