Söndagslycka

är att få ta sig tid till att redigera sitt manus. Och det har jag gjort, och det gör mig lycklig.

Det är så spännande det som jag håller på med i mitt manus just nu, att bara tanken på det får mig att le. När jag sitter och jobbar med det så försvinner tiden fortare än det går att uppfatta. Jag sitter uppe halva nätterna för att jag inte kan sluta. För att jag fastnar helt och hållet i det arbetet. Nu kan jag bara hoppas på att det kommer att bli bra. Att det blir så som jag har tänkt mig.

Jag tar tag i tiden och gör det bästa av den jag har. Det är nu eller aldrig! Fast jag behöver väl sova lite mer snart igen, fast jag tänker att jag får tid till det när jag är färdig med manuset för den här gången. Sedan ska min berättelse med allt det nya ut i vida världen igen. Det är så spännande!