Skapande alltså

det kan verkligen göra en galen.

Egentligen är jag nog alldeles för otålig för att hålla på med det och ändå kan jag inte låta bli. Nu håller jag tummarna för att det inte ska bli total katastrof. Den här gången handlar det inte om skrivandet, för det flyter alltid på i en rasande fart när jag väl sätter mig och skriver eller redigerar. Det här projektet får jag återkomma med eftersom det är en hemlis just nu : )

I morgon på morgonen ska vi uppvakta en 50-åring och så måste jag avsluta mina kreativa projekt innan vi åker iväg till Uppsala på dop. Småkillarna har gjort sina egna Iphones i papper med tillhörande Minecraftapp, så de har också varit kreativa idag. Dessutom ska jag packa. Full fart med andra ord. Jag har lyckats få hem färg till skrivaren så jag pressade in en utskrift mitt i all den röra som finns i mitt arbetsrum just nu. Ett hemma-hos-reportage hos mig just nu skulle vara en katastrof : )

Dagens musik som finns i mitt soundtrack till mitt andra manus är The Whole Story med Sunrise Avenue.

Whoohaa

jag är igenom, men så har jag också jobbat hårt och länge idag. Tiden har delats med något jag jobbar med inför dopet, så jag fick vara riktigt effektiv. Men, wow vilken känsla det är! Mål och drömmar har uppfyllts, både mina och mina karaktärers. Nu ska jag skriva ut på papper igen, fast det får bli imorgon när vi köpt ny svart färg till skrivaren, för det går inte att se vad det står just nu. Och så måste jag peta vidare i följebrevet. Sedan är det dags för avfärd, den allra första för det här manuset. Scary!

Vilken dag jag har haft och jag är nöjd med precis allt jag har gjort. Det känns så bra. Fast nu börjar ju alla tvivel ta plats igen, även om jag försöker mota bort dem. Det är extremt svårt att vara tillräckligt opartisk i sitt tyckande om det man skrivit efter att ha läst igenom det oändligt många gånger. Jag ska titta på lektörens tankar ännu en gång i kväll för att försöka komma till klarhet ännu en gång. Det är en spännande värld att få leva i.

Nu dagens skrivmusik som direkt fick en plats i mitt soundtrack till det här manuset. When you really loved someone med Agneta Fältskog.

Om önskningar som hjälp i skrivandet

berättar Jackson Pearce.

Så är det väl helt enkelt i de flesta böcker. Huvudkaraktären måste ha en önskning, ett mål som tar berättelsen framåt. Just nu ska jag försöka använda just det i ett kapitel på flera karaktärer samtidigt, det ska bli spännande att se hur det går. En tiara kanske inte är fel det heller, alla behöver vi ta fram prinsessan i oss då och då för att skapa något alldeles extra.

Men det får bli i morgon eller möjligen senare i kväll. Dagen har inte bjudit på en enda sekund av skrivtid. Jag sov länge eftersom jag fortfarande inte är riktigt frisk. Sedan var det dags för detta läsårs sista och lillkillens allra första utvecklingssamtal, det var riktigt spännande. Han får idel lovord så ingen kunde vara mer stolt än jag. Efter det gjordes diverse ärenden och tiden flög iväg. Det känns inte bra i själen, så kanske kan jag få en stund innan jag somnar tillsammans med min berättelse. Jag hoppas på det.

Dagens redigeringsmusik i kväll kommer att bli Lena´s Theme från Medal of Honor: Warfighter.

Verklighetsflykt och skrivtidsjakt

har avslutats och påbörjats i den ordningen. Jag är tillbaka i verkligheten igen och har saknat den, det skulle man aldrig kunna tro var möjligt. : )

Hemma igen efter fantastiska dagar på västkusten ser jag enormt mycket fram emot att få fortsätta redigera igen. Jag lyckades faktiskt smita undan på påskdagen en stund och redigerade ganska raskt 20 sidor i manus nummer två. Den berättelsen utspelar sig delvis på den plats där vi tillbringade påsken, så det kändes både rätt och nödvändigt. Vi vandrade runt på de platser där min huvudkaraktär växer upp och lever sitt liv innan hon måste gå vidare. Berättelsen känns så levande när jag är där. Lite påskbonus för mig i år.

Idag hann jag bara redigera 10 sidor, men det är bättre än inget. Nu ska jag försöka hinna allt jag vill hinna i några dagar innan vi åker till Uppsala på dop. Min syster ska döpa sin yngsta teling och jag ska vara gudmor. Det känns fint. Det är en del att ordna med inför det, så jag kan bara hoppas att även orden kommer att få plats.

Idag handlar skrivtipset om att redigera. Redigera som du gör en tårta, fast baklänges.

Bortkopplad, avkopplad och avslappnad

så ser mitt liv ut just nu. På västkusten är det soligt om än fortfarande lite kallt.

Här tänker jag mig alltid att få en massa tid för skrivande, redigering och läsande men istället blir det många barn att umgås med, nästan lika många vuxna att uppdatera sig med, många aktiviteter och mycket mat. Plus en hel massa frisk luft som gör en trött på kvällarna. Och det är riktigt, riktigt skönt!

Nu har jag i alla fall tagit mig lite tid precis innan jag somnar för att önska en Glad Påsk!

Vi får inte glömma att dansa idag. Här har det dansats både på tv och hemma hos oss i verkligheten. Nu kör vi igång en riktigt härlig fortsatt påskhelg.

YAY igen

hur coolt är det inte att det verkar hagla förlagskontrakt just nu! STORT GRATTIS till superduktiga Kati! Idag skålar jag med dig!

SKÅL!!!!

Själv har jag, tills jag läste den stora nyheten, levt ett väldigt vanligt vardagsliv och försökt komma ikapp efter den tunga förkylningen. Vi ska packa inför resan till Västkusten där vi ska umgås med delar av släkten. Och så har vi umgåtts en stund med mina föräldrar och en stor hög våfflor. Men jag fick låna en bild här, eftersom vi slukade dem alla innan kameran kom fram : )

All förlagsyra gör mig bara mer sugen på att jobba, jobba, jobba med mitt manus, så jag lyckades trycka in det i schemat också. Det blev 30 sidor idag också. Ett litet yay på det!

I dagens skrivtips från Lee Child känner jag igen mig väldigt mycket.

Önskningar

i livet ser olika ut beroende på var man befinner sig. När man är sjuk önskar man sig bara en sak, att bli frisk. Nu när jag äntligen är på bättringsvägen kan jag fortsätta önska mig allt det andra.

Jag fick just ett glas rosévin vid min sida så nu firar jag att våren med all säkerhet är på väg hit och att förkylningen med lika stor säkerhet är på väg bort!

Idag mår jag mycket bättre och har redigerat trettio sidor. Det måste bli ett stort YAY på det med tanke på hur sjuk jag har varit. Nu är jag på väg tillbaka igen.

Dagen till ära blir det redigeringsmusik som också är peppmusik. Beautiful life med James Morrison.

Långsamt flyter dagar fram

när man är sjuk.

Jag var tvungen att hoppa över att gå på en 50-årsuppvaktning och maken fick gå ensam. Sådant är trist! Jag såg en film med dottern istället, Letters to Juliet, en helt underbar, sagolikt vacker och romantisk film. Nu vill jag gärna läsa boken för att se hur man beskriver något så överjordiskt vackert i text.

Efter det sov jag en stund, för förkylningen har inte alls gett med sig. Nu har jag dessutom jobbat med redigeringen en stund, jag har bestämt mig för att försöka göra lite varje dag, för att det gör gott i själen. Tio sidor blev det idag. Det känns så bra och är något att glädjas lite extra åt, trots sjukdomseländet.

Dagens redigeringsmusik som också finns med i mitt manus är Stevie Wonder med I Wish.

Förlagsyra

får man väl ändå säga det råder just nu! Underbart! Vilken lycka det är när drömmar slår in! Ett stort grattis finaste Ebba, nu händer det äntligen grejer! Och ännu ett stort grattis till urduktiga Malin som kämpar som få med sina manus. Jag skålar med er denna dag!

Jag fortsätter dock att snörvla och hosta mig fram, även om jag gör det med större glädje just nu. Jag har vilat mycket men också redigerat två kapitel i mitt andra manus. Det gör mig alltid lycklig och lycka tror jag påskyndar tillfrisknandet.

Lillkillen har i sin klass uppträde på fredagar och idag har han uppträtt som en av hans stora idoler Ulrik Munther. En av hans lärare kom fram till maken när han hämtade lilkillen och berättade hur otroligt duktigt han hade porträtterat Ulrik, med gubbkeps och allt, hon sa att alla hade klappat händerna och själv rös hon till och med när hon berättade om det. Yay, jag har en liten musikkille i honom. Han har räknat ut att han kan vara med i melodifestivalen 2019, fast han har räknat lite fel för det är 2023, för då är han 16 år. Och han ska inte bara vara med, han ska vinna också. Precis så självklart som bara en 6-åring kan resonera. Han jobbar på frisyren och önskar sig en gitarr. Tell the world he´s here! Det är driv i den killen! : )



Men nu är det dags att dansa. Nu kör vi igång en fantastisk helg och dessutom ett härligt påsklov!

Så trist

det är att vara sjuk! Men jag försöker vara positiv.

Jag har fått sova ut ordentligt (typ 11 timmar) det är bra, jag har läst ut Hundraåringen som klev ut genom fönstret, jag har sett ikapp inspelade program på tv:n. Efter att ha sett Underbara älskade inser jag såklart dessutom att det finns massor med saker som är mycket, mycket värre än en liten förkylning och så fick jag gråta en liten skvätt.

Till slut kunde jag inte hålla mig ifrån mitt manus utan släpade mig upp för att bara jobba med ett kapitel, bara för känslan av att ha jobbat med det även idag. Det blev nog tre kapitel och det gör mig både nöjd och lycklig. Nu ska jag vila igen för jag tror att vilan gör att man blir frisk snabbare och tron kan försätta berg har jag hört. : )

Men först dagens redigeringsmusik som är gudomligt vacker. Whispers in the dark med Yanni. Enjoy!

Inte det också

förkylning, eländiga förkylning. Redan i morse kände jag att det gjorde ont i halsen under mitt träningspass och jag visste att det var dags igen.

Lillkillens förskoleklass hade vernissage idag och han har varit eld och lågor inför det. Maken och jag gick ditt mitt på dagen och han stod i fönstret och vinkade så glatt. De har gjort så mycket fint som de visade upp och så fick man mot självkostnadspris ett glas dricka och en näve salta pinnar. De visade också en massa fina bilder på allt de gör under dagarna. Jättemysigt!

Så kom jag hem och kände mig inte alls frisk. Jag frös och var tvungen att gå och lägga mig vilket jag gjorde mycket motvilligt då jag sett enormt mycket fram emot att komma hem och jobba med mitt manus. Sedan sov jag i nästan tre timmar med märkliga drömmar. Hemma hos oss hade vi en massa övernattande gäster och jag var just på väg att lägga mig när det ringer på dörren, mitt i natten och jag öppnar. Där står grannen som är upprörd och gärna vill prata, han kommer in och då ringer det på dörren igen, därute står det då en okänd man med en yxa i handen. Han berättar att grannen och han blivit ovänner och att det gått överstyr, nu vill han be om ursäkt. Jag tycker att det är lite skumt men låter honom komma in om han lämnar yxan utanför. Utanför den andra ytterdörren sitter ett gäng av våra övernattande gäster utspridda och snackar och jag undrar varför de gör det mitt i natten, sedan vaknar jag. Outgrundliga äro hjärnans vägar.

Nåja, när jag vaknade så kände jag hur otroligt mycket jag längtade efter att få fortsätta jobba med mitt manus så jag bestämde mig för att bara jobba med ett kapitel. Det har jag gjort nu och det känns så härligt att i alla fall få nosa lite på det i dag. Nu ska jag parkera mig i fåtöljen. I morgon är en annan dag, jag hoppas den är utan förkylning.

Jag kör Jessicas dagliga affirmation som hjälp på vägen. En energi som jag kan behöva just nu.

Redigeringssaknad

fick jag uppleva idag då jag istället ägnat mig åt familjeangelägenheter. Träning, hämtning i skola, läxor och så  var det en teateruppvisning i skolan i kväll. Nästyngstingens klass hade gjort en teater/musikpjäs om rymden. Väldigt trevligt!

Men tänk vad man kan sakna sitt manus när man inte får titta på det en dag. I alla fall när man är mitt uppe i redigeringen. Det är en skön känsla och jag hoppas få tid för det i morgon istället. Jag var uppe alldeles för sent i går så jag har dessutom varit trött, så jag hoppas komma i säng tidigare i kväll. Det är ju så mycket man ska hinna med när barnen har lagt sig. Kvällstiden är så härlig tycker jag, den är bara min. Men den straffar sig nästa morgon tyvärr.

Ikväll ska jag meditera för att förhoppningsvis få bättre resultat när jag redigerar i morgon. You are a writer, guided meditation by Mark David Gerson.