Om önskningar som hjälp i skrivandet

berättar Jackson Pearce.

Så är det väl helt enkelt i de flesta böcker. Huvudkaraktären måste ha en önskning, ett mål som tar berättelsen framåt. Just nu ska jag försöka använda just det i ett kapitel på flera karaktärer samtidigt, det ska bli spännande att se hur det går. En tiara kanske inte är fel det heller, alla behöver vi ta fram prinsessan i oss då och då för att skapa något alldeles extra.

Men det får bli i morgon eller möjligen senare i kväll. Dagen har inte bjudit på en enda sekund av skrivtid. Jag sov länge eftersom jag fortfarande inte är riktigt frisk. Sedan var det dags för detta läsårs sista och lillkillens allra första utvecklingssamtal, det var riktigt spännande. Han får idel lovord så ingen kunde vara mer stolt än jag. Efter det gjordes diverse ärenden och tiden flög iväg. Det känns inte bra i själen, så kanske kan jag få en stund innan jag somnar tillsammans med min berättelse. Jag hoppas på det.

Dagens redigeringsmusik i kväll kommer att bli Lena´s Theme från Medal of Honor: Warfighter.

Följ dina drömmar

och följ din passion i livet. Det viktigaste man kan göra för sig själv, är att ge sig tid att följa sina drömmar och mål. Livet är alldeles för kort för något annat!

Detta underbara konstverk, som tycktes som gjort för mig, köpte jag av den superduktiga och inspirerande kvinnan bakom bloggen Livskrafter som har gjort den själv. Bara för att få se se den varje dag, som en påminnelse till mig själv. Att alltid frigöra tid för att följa mina drömmar. Det är det viktigaste och bästa som jag kan göra för mig själv. Att alltid följa mina drömmar, vad någon annan än tycker eller säger. Det är mitt liv, min väg, mina drömmar.

Måste fokusera mera

Myspace Quotes Graphics

Vägen och målet

Jag har kommit fram till att man aldrig kommer fram till. För man blir aldrig färdig.
Så sa Robert Broberg som jag tycker är en mästare på ord.

Precis så tror jag att det är. Oftast är vägen viktigare än målet. För vad händer när man når målet? Det kan kännas på olika sätt men ofta kan det kännas ganska tomt. Särskilt om vägen varit lång och kantad av motgångar. Man kanske har levt på den här vägen länge. För mig är det mycket viktigt att leva precis nu. Följa vägens alla avkrokar. Medgångar och motgångar. Jag vill passa på att lära mig nya saker under vägens gång. Jag vet att det inte alltid är lätt många saker är jobbiga att lära sig. Men kanske nödvändiga för att man till slut ska nå sitt mål och inte minst för att man ska kunna sätta nya mål i sitt liv. Vem vill vara färdig egentligen? Det skulle ju vara för sorgligt. Då skulle det ju inte finnas något kvar att leva för. Visst är det härligt ändå, att man aldrig kommer fram. Det betyder att vi lever och har möjligheten att välja nya vägar hur ofta vi vill. Nya mål och meningar med våra liv ur ett universum full av möjligheter. Målen kan vara underbara men vägen, det är den som är mödan värd.