När luften går ur en liten stund

tar man till familjen som stöd. Och så känns allt mycket bättre!

Det blev så många tankar runt både skrivandet och annat att hjärnan gick i spinn ett tag. Redigerandet fick därför vänta och vi tog oss istället en riktigt skön avkopplande helg. Och så har jag rensat, inte ett av mina önskejobb men just nu var det en väldigt skön avkopplande sysselsättning och så fick vi fint i garderoben med lakan som inte har varit en vacker syn tidigare. Det känns riktigt härligt nu när det är gjort. Äntligen! Lite strykning hann jag också med. Jag är så nöjd just nu.

Så avslutar jag dagen med lite inspiration inför morgondagens redigering. The writing spirit.

En råkall men solig lördag

fick vi erfara när vi tog en promenad idag.

Annars händer det inte mycket alls. Snart är det dags för finalen i Melodifestivalen och den ser vi tillsammans med min mamma och pappa efter att vi ätit tacos. En skön lördag helt enkelt!

You know the drill

dags att dansa!
Nu kör vi igång en riktigt härlig helg!

Och livet fortsätter

precis som vanligt egentligen!

Det är det som är det bästa med livet, det kommer alltid en ny och härlig dag. Just nu är våren här och alla färgerna utomhus kommer snart tillbaka. Det är den bästa tiden just nu när allt börjar om och man har allt det härliga framför sig. Man får en hoppfull känsla inombords. Och så har jag världens bästa bloggvänner som peppar, tror på och drar upp igen! Helt underbart!

Ett stort TACK för det! ♥ Det betyder så mycket!

Redigeringen av manus nummer två går utmärkt och jag vill helst inte släppa det alls. Det är en härlig känsla. Men tiden måste delas rättvist och min familj och framför allt mina barn förtjänar inget mindre än en stor del av min tid. Manuset finns kvar och jag hoppas på mycket tid för det i morgon.

Dagens klipp är en samling helt underbara meditativa skrivtips från Jack Kerouac. Jag tycker att vi tar till oss nummer 29 extra mycket, You´re a Genius all the time:

När pick-me-up-djävlar-anamma-musiken har gjort det den ska

så är jag på banan igen.

Ja, för jag har fullkomlig koll på vad som är viktigast i livet eftersom jag redan har fått det som är absolut viktigast för mig. Det finns inget som skulle kunna få ner mig på knä förutom om det skulle hända min familj något, för de är allt för mig. De är mitt liv. Utan dem finns det inget som betyder något. Att ha dem nära och att de får vara friska, det är vad som är viktigt på riktigt . En älskad make och fyra överälskade underbara barn. Hur skulle jag kunna förvänta mig mer än det? Resten är bara bonus.

Men att fortsätta drömma och försöka göra dem alla till verklighet kommer jag att göra lika länge som jag andas. Att följa det som är min passion. Att göra det verkligt. Självklart blir jag arg, ledsen och uppgiven då och då. Men det varar aldrig länge, för jag tänker inte låta det. Dessutom finns det ingen annan väg än framåt och uppåt.

Därför håller jag nu på att lägga in det som jag redigerat på papper i manus nummer två, i dokumentet.

Så länge jag andas, this is what I´m made of.

När drömmar grusas

ännu en gång och lämnar en förvånad och förvirrad vet man inte riktigt åt vilket håll man ska gå i fortsättningen.

Så tills vidare får det bli lite pick-me-up-djävlar-anamma-musik, inte förrän 4. 36 kommer mitt budskap till mig själv. Nu ska jag på utvecklingssamtal.

Och redigerandet fortsatte

efter besök av syster och utvecklingssamtal med nästyngstingen och en promenad med maken under tiden som basketträningen pågick kunde jag äntligen återgå till redigerandet av manus nummer ett. Man tager vad man haver som man säger.

Det går framåt och just nu läser jag igenom det ännu en gång. Jag är faktiskt förvånad över hur mycket jag fortfarande tycker om texten. Jag har uppenbarligen inte kommit till den punkten då jag mår illa av den ännu. Det känns skönt eftersom jag måste igenom den ännu en gång. Omdömet som jag fått den här gången gör mig faktiskt lycklig. Det känns verkligen som om jag är på rätt väg. Som om jag verkligen kan hantera orden på rätt sätt. Vad mer kan man begära som bevis på att man gör rätt i att följa passionen?

Dagens lite roliga filmsnutt handlar om passionen för att skriva och hur vi lever med våra berättelser hela tiden:

Till den skrivande kvinnans försvar

Jag har läst Till den skrivande kvinnans försvar av Jenny Diski.

Boken beskrivs så här:

"Den unga Marie de Gournay läser år 1584 den franske filosofen Michel de Montaignes Essayer - och svimmar av hänförelse! När hon äntligen får träffa honom sticker hon sig själv blodig med en hårnål i ett försök att visa sin hängivenhet.

Montaignes gör denna besynnerliga beundrarinna till sin andliga adoptivdotter. När han dör fyra år senare blir hon hans redaktör och främsta marknadsförare, om än hånad av samtidens manliga intellektuella. Mot allt förnuft bestämmer hon sig för att leva som författare, en skrivande kvinna. Snart har hon gjort sig omöjlig i Paris litterära kretsar. Endast hennes tjänarinna, Jamyn, tycks förstå sig på henne.

Till den skrivande kvinnans försvar handlar om ohjälpligt ojämlika relationer. I mötet mellan mästaren och eleven, matmodern och tjänarinnan, mannen och kvinnan stiger och sjunker längtan efter tillhörighet och bekräftelse, efter kärlek." 

Denna bok sprang jag förbi på biblioteket och jag fastnade såklart för titeln. Här finns verkliga livsöden i en påhittad historia. Marie de Gournay har ett passionerat förhållande till böcker och framför allt Michel de Montaignes Essayer. Passionen blir efter hand allt med uppslukande och gränsar till slut till vansinne. Det är en ganska sorglig historia och den passade inte mig alls. Den känns lång och ganska tråkig under långa delar. Kanske skulle jag uppskattat den mer om jag känt till huvudkaraktärerna och skrifterna som beskrivs i boken.

Jag har trots allt en favoritdel i boken då Marie äntligen ska få träffa Montaigne som hon beundrar över allt annat.

"Man skulle kunna tro att det krävs stort mod att övervinna den rädsla man drabbas av när något man hett har åstundat blir verklighet, när någon vars verk man älskat länge äntligen står utanför så att man bara behöver öppna dörren för att träffa honom. Men när drömmar blir verklighet visar det sig att de aldrig varit drömmar, villfarelser eller rent önsketänkande. Det man har sett är bara sanningar som väntat på den rätta stunden. När en dröm besannas visar det sig ha varit nödvändigt hela tiden. Det är lätt att öppna dörren till salongen."

Väldigt vacker och tänkvärt om drömmar som slår in.

Boken börjar såhär:
"Där ligger hennes matmor i sängen och kippar efter luft som en fisk på torra land. Försöker suga i sig syret i världen med uttorkade läppar, drar in det i ett försök att fylla sina rosslande lungor."

Klippa och klistra

har dagens manusarbete bestått i.

Nu är jag tillbaka i mitt första manus ännu en gång eftersom jag fått ny feedback på den texten. Nu har den legat till sig i tre veckor och är riktigt kul att gå tillbaka till och jobba med igen. Men som alltid kräver det extrem eftertanke när man ändrar i sin text efter feedback, det är ju så viktigt att det fortsätter vara ens egen berättelse och ändringarna måste följa ens egna tankar runt den. Risken är ju annars att man får feedback från flera håll och ändrar och ändrar tills man till slut inte känner igen sin egen berättelse.

Ämnet idag är därför redigering och i det här klippet kan vi säkert få med oss ett och annat användbart tips:

Skriv om det du vet och vårtecken

en helt fantastisk solig och härlig dag.

Krokusen och snödropparna kämpar sig upp i vårsolen. Så underbart!

Så var det då skriv om det du vet igen. Jag tror att det är ett otroligt misstolkat begrepp som kräver lite extra eftertanke och jag tror fortfarande att det är det bästa tipset för att skriva en bra bok. Varför jag tror det ska jag förklara med hjälp av Nathan Englander som beskriver begreppet "write what you know" precis på det sätt som jag tolkar det :
  

För mig handlar det alltid om att omvandla alla de starka känslor man någonsin känt någon gång i livet, för att sedan använda dem i alla typer av berättelser. Självklart ska man inte behöva ha upplevt allt man skriver om, för mig handlar det istället om att använda det jag har upplevt och känt i mitt liv i helt nya påhittade sammanhang i mina manus. Det vill säga alla de fantasivärldar som vi som skriver hittar på, men ändå måste ha en väldigt djup känsla för. Det är vad "write what you know" betyder för mig.

Mental brain freeze

har hemsökt mig sedan sist jag skrev. Ni vet hjärtat som slår i farligt hög takt och hamnar i halsgropen känslan.

Det innebar en orolig natt, då jag enligt maken hade väldigt mycket att säga i sömnen. Jag somnade med den känslan och vaknade med den, så man kan säga att den upptar en väldigt stor del av mitt liv nu. Men just nu håller jag fortfarande på att smälta den, så jag återkommer med mer om det.

Så till skrivandet och vad som gör en utgiven  författare. Så mycket kan jag väl säga att min känsla nu bottnar i just det och jag hittade ett intressant klipp om det. John Hodgeman är en kul kille:

Man ska ju som bekant skriva om det man känner till, men man måste också veta något om sådant som är intressant och man måste veta vad man vet. Logiskt men inte alltid lätt att reda ut. Enligt John Hodgeman så är det visserligen väldigt många som vill skriva och oddsen är emot en, men som tur är så är många av dem sinnessjuka och de flesta av dem är galna. : ) Sedan finns det ett segmentet där de som har en medelhög eller till och med liten talang men är väldigt envisa. Det är det de som statistiskt sett har högst chans att lyckas. Det låter lovande tycker jag eftersom jag är envis som synden! Sedan finns det självklart en liten grupp som har en supertalang och de är inte så lätta att hitta.

Nu vidare, vi ska iväg till goda vänner på fest. Det gillar vi!

Dags att dansa

helt enkelt!  Nu kör vi igång helgen med lite skön kontorsdans!

Men här börjar vi med att fira min pappas födelsedag idag!