Köpenhamn

Vi, 13 personer, åkte till Köpenhamn igår. Vilket väder vi fick. Vilken stämning vi fick uppleva. Helt underbart. Folk sitter fortfarande på uteserveringarna och njuter i höstsolen.

Det blev en lång dag med många härliga intryck. Precis en sådan skön höstdag som man önskar att höstdagar ska vara.

På bron i Nyhavn har man börjat hänga upp kärlekslås. Man ristar in sina namn och sätter sedan fast låset. Sedan är kärleken lika stark som metallen i låsen. Det kan vara par eller familjer eller andra som känner väldigt starkt för varandra. Gulligt tycker jag!

Här var det två större och två mindre lås som satt ihop. Både namn och många hjärtan prydde dem.

Eller så gör man en klassiker och ristar in initialerna till båda namnen med ett hjärta emellan. Jag gillar det. Nästa gång får jag ha med mig egna lås för min familj. Det ska vara många hjärtan på dem.

Nu har alla åkt och huset blir tyst trots att vi faktiskt är 6 stycken som är kvar. Det har varit två intensiva veckor med två täta besök. Nu ska vi återgå till vardagen igen och jag känner mig pirrig och förväntansfull inför kommande vecka. Nu ska jag redigera de allra sista sidorna en sista gång. Den här gången i alla fall. Sedan är det dags för avfärd, för min pappershög där mina ord bor.

Idag dansar vi tillsammans

Oavsett hur världen ser ut, eller kanske just för att världen ser ut som den gör, så behöver vi dansa. Det är fredag och dags att dansa! Gör det med ett öppet, kärleksfullt sinne. För tillsammans kan vi förändra världen!

Tid och kraft

Jag har tappat kraften just nu. En liten stund tänker jag låta mig vara kraftlös och unna mig lite välbehövlig vila.  Svärföräldrarna har varit här i tre dagar och vi har gjort många trevliga saker med dem. De åkte igår och i morgon kommer min halvsyster och halvbror med familjer, 7 stycken,  och de stannar över helgen.  Jag behöver en snabb återhämtning och kraftsamling. Trots att man har det trevligt så blir man trött. Det är nya rutiner, fler människor som ska underhållas. Mer mat att laga. Andra tider att följa. Så jag laddar om så gott jag kan.

Jag har tagit mig efterlängtad tid att läsa ur mitt manus. Samtidigt vill jag vara med barnen. Behöver vara nära dem. Men jag har levt en stund i min berättelse, jag vill avsluta och skicka in nu. Känner mig redo. Så redo man kan vara i alla fall. Jag vet att hur många gånger jag än kommer att läsa det, så kommer jag att ändra på något. Jag måste bestämma mig för att vara nöjd någon gång. Jag tror faktiskt att den stunden har kommit.

Inlägget som kom av sig

Det är väl själva FAN att inte alla barn ska kunna få ha en fin och lycklig barndom, och att få vara ovillkorligt älskade.

När jag skulle göra mitt inlägg som jag längtat efter att göra så råkade jag först läsa på Aftonbladets sida och började gråta. Jag kunde inte sluta. Den ljushåriga lille killen påminner mig om mina högt älskade småkillar. Om all rädsla som följer i spåren som förälder. Om alla barn som far så fruktansvärt illa. Om barn som är utsatta och rädda. Om barn som dör ensamma och övergivna. Därför finns det inget annat inlägg att göra idag, än detta. Nu ska jag gå och krama mina barn.

I väntan på

skrivtid, låter jag mig inspireras av härliga skrivtips.



Att skriva ner allt som berör, på ett eller annat sätt, är en toppenidé. Att alltid ha ett anteckningsblock nära är bra. Själv har jag dessutom en mängd små lappar, som jag skrivit på när jag inte haft blocket i närheten. Det blir väldigt många lappar.

Annars umgås vi med svärföräldrarna och det är mycket trevligt. Barnen träffar dem inte så ofta så det är kul att se dem tillsammans.

Mitt maraton

Jag har aldrig tänkt på det på det sättet och ändå är det så logiskt när man tänker på det. När man skriver sitt manus så är det ett maratonlopp. Den första meningen i ett manus är början på ett långt, långt lopp. Men för läsaren måste det sluta med ett explosivt 100-meters lopp. Jag gillar tanken otroligt mycket, för den visar på vilket otroligt jobb som ligger bakom en roman, som sedan ska läsas under en väldigt kort period av läsaren.



Jag har inte läst "To kill a mockingbird", men jag vill verkligen göra det nu. För ibland känns det som att man måste skriva en historia som har ett galet tempo och som sätter hjärtat i halsgropen på läsaren. Men om man skriver en vardaglig berättelse, om ett liv som inte innehåller mord och ond bråd död, hur hanterar man det då? Själv tycker jag om berättelser som innehåller en liten gnutta magi mitt i vardagen. En berättelse som man bara kan tycka om och som skapar värme i själen. Om det skulle bli en bästsäljare, eller en publicerad roman överhuvudtaget, det vet jag inte, men det finns ju några sådana guldkorn publicerade redan.

Jag har absolut ingen tid att skriva i helgen. Därför måste jag sitta ner en liten, liten stund för att i alla fall få tanka lite skrivkänsla. I morgon kommer svärföräldrarna från Uppsala för att besöka oss i några dagar. Självklart måste huset då vara  tipptopp snyggt och rent ;)

 Idag har vi haft en fullspäckad dag. En övernattningsgäst till äldsta sonen. En kompis till 7-åringen på besök. En dotter som skulle göras iordning för kalas. Ett besök av möjlig spekulant på husbilen, varav ett av barnet  i den familjen kräktes i husbilen och i trädgården. Allt sker liksom samtidigt och blir smått surrealistiskt. Precis så som livet bör vara för en aspirerande författare :)

Ikväll ska vi dock få sitta i utomhus spa hos närmaste grannen. Mitt i all villervalla kom grannen och bjöd oss på ett glas vin i deras utomjordiska spabad. Där finns discoljus och musik och bubbel och jag vet inte vad? Det är kallt ute och det är det som är det häftiga. Jag ser ännu mer fram emot att få sitta där när snön kommer.

Bilden är lånad från Pool Kungen.

Hjälp till att hjälpa

Jag tycker att det är viktigt att ge tillbaka. För jag lever ett liv som är fantastiskt på alla sätt man kan tänka sig. Livet är inte alls rättvist, det är så mycket som hänger på var man föds. Glöm därför inte att hjälpa dem som inte har haft turen att födas där det finns rent vatten, mat och skydd!

Idag är det dessutom fredag. Det gillar vi verkligen, för då är det dags att dansa. Idag kommer även dansen att handla om att hjälpa. Glöm inte att köpa rosa!

Nu kör vi igång helgen med både öppna hjärtan och plånböcker!!

Kort vila

Min vila från mitt första manus blev mycket kort. Jag fick feedback på mitt första manus idag. En feedback som jag är enormt tacksam över. Och som gjorde mig lycklig. Genast var jag tvungen att öppna dokumentet för att fundera vidare. Det är bra. Jag vill verkligen bli färdig med det manuset nu. Jag skrev de första orden i det på Mallorca i februari 2009. Många, många ord har ändrats, tagits bort och lagts till sedan dess. Det här manuset har verkligen fått vara som en fantastisk lärotid och utbildning för mig.

Så vilken feedback fick jag då? Mycket bra. Överlag fungerar berättelsen mycket bra och det verkar som om jag når fram och berör. På riktigt. Det får mina ögon att tåras och kroppen att vilja dansa.  Kanske kommer det alltid att att finnas kvar ett litet MEN. Jag tror faktiskt det. Jag tror att de flesta böcker kan ändras på ett eller annat sätt. En bok ska ju läsas av många människor. Människor som med sina egna unika livserfarenheter kommer att uppfatta orden på olika sätt. Det är ju det som är så spännande. Jag skulle vilja prata med alla mina läsare och få veta hur just de uppfattar min berättelse.

Idag har jag därför tittat lite på en del av mina MEN. Hur de kommer att ändras vet jag inte riktigt än. Men det pågår. En ständig spiral av ord som ska användas och vridas så att de kan säga precis det jag vill.

Idag är känsloläget såhär i mitt manus. Ludovico Einaudi kan på ett unikt sätt ge liv åt ord och känslor:

Uppe i det blå

Special dreams are never hard to find.
Just open your mind.

I mitt horoskop i City idag står det:
Ditt liv rullar nu på i gamla inkörda hjulspår - möjligheter till förändringar härvidlag indikeras dock i tecknet.

Härvidlag hoppas jag att den indikationen stämmer :)

Jag har haft en riktigt bra dag. Först har jag putsat lite på mitt första manus, sedan har jag tittat på mitt andra manus som också är färdig, fast bara i en första version. Nu har jag skrivit ut den och ska läsa den högt för mig själv, som omväxling. Det kändes lite konstigt att läsa ett helt annat manus. En helt annan berättelse. Jag tror att min hjärna behöver vila från mitt första manus en stund, innan jag lägger sista handen vid det och skickar  min berättelse ut i vida världen, helt ensam. Det är så spännande och jag måste ju undra om den kommer att klara av att stå på egna ben.

Tills vidare så hör jag på James Morrison, The person I should have been, som sammanfattar andemeningen i mitt första manus. Den har haft arbetsnamnet Resan.

Magiska lakan

Det måste vara något i lakanen. I förrgår bytte jag till helt nya härliga lakan. Jag älskar nya lakan. De verkar ha fört med sig en enorm aktivitet i hjärnan under mina sovande timmar. I går fick jag ju en lysande idé i mina drömmar. I natt har jag diktat så det stod härliga till. Jag var så nöjd med mina ord att jag ville skriva ner dem, men jag var för trött. Nu har jag glömt dem, det skulle vara kul att läsa dem i vaket tillstånd :) Jag skriver aldrig dikter. Kanske har det varit lite mycket Tranströmer på sista tiden :D

Feeling Good

spelas på ett bröllop, i en ny scen, i mitt manus idag. Jag har tänkt på den ett tag och nu finns den skriven och klar i mitt manus.

Feeling Good med Nina Simone.



I natt hände det saker för mig. 03.34 vaknade jag av en dröm jag hade. Jag hade kommit på en helt ny idé. Den har  med böcker att göra, men jag har inte sett den förut. Snacka om spännande! Jag funderar definitivt vidare på den. Till och med maken tyckte att idén var bra, trots att han försöker att applicera allt vi gör som appar. Han försökte göra det med den här också, men nej, inte denna gången :) Nu måste jag fundera över hur jag ska lösa det praktiska.

Dessutom fick jag en lysande idé till ett nytt manus. Lite spooky, lite övernaturligt. Jag har inte testat det förut, så det skulle vara riktigt spännande. Storyn är klar, det är bara alla vägar genom labyrinten som ska till. Wow, vad mitt liv är spännande just nu!

Rosenaward

Ännu en fantastisk uppmuntran i den cybervärld som jag älskar. Jag har fått en Rosenaward av enormt duktiga och inspirerande  Eva Swedenmark med motiveringen:

Anneli som skriver med så mycket själ och hjärta om sina författardrömmar. 

Tack snälla du!

Frågorna som följer med svarade jag på HÄR.