Att bara vara

I dag blir det nog ingenting skrivet. Jag har varit på stan med min äldste son, som skulle klippa sig. Det är alltid lika mysigt att vara på tu man hand med något av barnen. Efter klippningen fick han köpa ett mycket efterlängtat PS3 spel. Vi ska på födelsedagsfest idag vilket innebär inslagning av present och att ta fram kläder till barnen. Sedan är det ju förberedelserna inför vårt besök. De kommer lagom tills vi kommer tillbaka från födelsedagsfesten. Sängkläder och rum ska fixas. Det ska städas och fejas. Jag såg en skylt där det stod ungefär så här: "Förra veckan var det städat här, synd att du inte kom då!". En sådan skulle jag vilja ha. Fast maken skulle inte klara av det. Han vill ha städat. Han är också den som städar mest. Jag plockar och han städar. Det fungerar bra faktiskt. För det mesta i alla fall. Igår var vi på tippen och slängde en massa skräp som vi rensat. En hel släpkärra blev det. Trots att det är superjobbigt och tråkigt att rensa så uppskattar jag ljuset och rymden som det skapar. Det känns mer avkopplande för varje måste som man bockar av. Man kommer närmare själslig harmoni. Jag känner mig harmonisk idag. Vi har jobbat mycket under veckan som gått så nu kan vi ta det lugnt och njuta av allt det som vi redan har gjort.

I morgon hoppas jag att jag kan få lite skrivtid. Mellan 12 och 16 ska gästerna iväg och spela golf. Man vill liksom bara skriva när man är inne i berättelsen. Om det går några dagar så glider man ur sitt flow och det tar emot att sätta sig och skriva igen. Fast så sätter man sig och så tar det inte många minuter innan man är mitt inne i den igen. Det är lite magiskt faktiskt!

Över 30 000 ord

I dag har jag skrivit på romanen igen och det går bra. Nu har jag kommit över 30 000 ord. 30 382 för att vara exakt. Framåt och uppåt precis som det ska vara. Nu ska jag fira! I morgon får vi gäster som ska stanna till tisdag. De ska golfa en del så jag hoppas kunna skriva lite ändå. 30 382 ord, det är faktiskt inte illa!

Super-Charlie

 I går läste jag om att Camilla Läckberg har skrivit en barnbok. Super-Charlie. I går hade hon releasefest. I dag skulle jag kila in och handla ett par saker på Maxi och där fanns den till specialpris. Ett köp var nödvändigt. Jag gillar verkligen framsidan. Den verkar både rolig och gullig. Jag tror att mina barn kommer att gilla den.

Bilden är lånad från Camilla Läckbergs blogg.

Det är fredag, då kör vi!

Jag gjorde det

Jag har läst om Novelltävlingen som Desirée satt igång. Temat är: att kämpa för sin dröm. Jag har inte skrivit noveller förut. Hade väl inte direkt tänkt skriva någon nu heller. Jag skriver för fullt på min andra roman. Däremot skrev jag ett inlägg i ämnet för ett tag sedan. Malin tyckte att jag skulle utveckla mina tankar i 1000 ord och skicka in till tävlingen. Varför inte tänkte jag och skrev de 1000 orden på 1 timme och 20 minuter igår. Det här ämnet ligger mig varmt om hjärtat så orden var lätta att hitta. Nu ska jag redigera och sedan skicka in. Wow! Jag är stolt över mig själv. Tack Malin, för kicken i baken :)

Bilderna är lånade från nätet.

Betydelsen av ett slut

En berättelse kan berättas på så många olika sätt. Ta Rödluvan till exempel. Den sagan är väldigt otäck och mycket tveksam som saga för barn överhuvudtaget, tycker jag. Trots det så har den ett lyckligt slut för alla utom för vargen. Den skulle kunna vara lika kort som den är i bilden ovan. Kort, grym och med ett slut där vargen är den som överlever. Att ha lyckliga slut är nog det som är vanligast. Ibland känns det som om en berättelse behöver ha ett olyckligt, eller i alla fall ett öppet slut. Ett slut som inte är självklart. Där man får utforma sitt eget slut. Tänk vad många tänkbara slut en sådan berättelse kan ha. Beroende på vem som skapar det. Alla gillar inte sådana slut. Det är många som vill ha säcken ihopknuten på sista sidan i boken. Jag tillhör oftast den gruppen. Att läsa är ju underhållning. Kanske känns det bäst om det inte framkallar allt för många jobbiga känslor som lämnas öppna när boken är slut. Kanske är flykten in i böckernas värld ett sätt att skapa ro i ett stressat liv. Man vill leva andra liv. I tryggheten av sitt eget hem. Då kanske man behöver känna att allt blir bra till slut. Att allt ordnar sig och att alla liv och berättelser bär på ett obevekligt hopp om ett lyckligt slut.

En ung författare

Att skriva kan man göra i vilken ålder som helst. Det gäller bara att ha något att säga. Den här killen kan lära många killar och män hur man ska behandla en tjej/kvinna. Gullig är han också. Det kommer att gå bra för honom på alla plan.

Själv har jag kämpat vidare med min ständigt pågående strykhög. Ibland minskar den men så växer den helt plötsligt igen. Jag har också hunnit skriva lite. Oh what a joy. 1 896 ord fick jag ner. Jag har nu skrivit 28 961 ord allt som allt. Det går framåt.

Till sista andetaget

Jag har läst Till sista andetaget av Anne Swärd. För mig blev det en oväntad positiv läsupplevelse. Anne Swärd har en alldeles speciell ton när hon skriver. Språket pendlar mellan rått och lite smutsigt till poetiskt svävande. Den handlar om familjens påverkan på det liv som vi till slut får som vuxna. Den handlar om kärlek och vänskap. Om att försöka hitta sin egen plats i allt det som känns ogripbart när man är ung. Man får följa hvudkaraktären Lo´s resa både inom henne själv och ute i världen. Hon är ett osedvanlig omhuldat barn som kämpar med att förstå livet. Både i sin stora familj och utanför. Det är en bok där man blir insnärjd bland magiska ord. Ord som kräver eftertanke. Det är en sådan bok som man inte vill ska ta slut. Det gör den tyvärr, men jag har inte läst Anne Swärds två föregående böcker, så jag ser mycket fram emot att få läsa dem snart.

Believe

Vi kämpar, vi skriver, vi ändrar, vi misströstar, vi hoppas, vi får refuseringar, vi vacklar, vi skriver mer, vi hoppas igen, vi lever i skrivruset, vi får fler refuseringar, vi faller, vi lyfter, vi landar mjukt bland orden, vi tror!

En dag kan vara mycket närmare än vi tror!

Always believe!

Vårblommor en måndag

Dagens powerwalk blev fylld av naturens blomsterprakt som långsamt men säkert håller på att ta över allt det gråa omkring oss. Det tycker jag är en utmärkt idé.

Äntligen den tiden på året

Vi har efter år av dåliga, billiga grillar äntligen köpt en riktig grill. Det blev en stor maffig Weber grill. I går invigdes den och vi år lunch utomhus för första gången i år. Vilken underbar känsla. Efter det var vi på middag hos vänner och det var fantastiskt roligt att träffas igen. Det är så härligt med goda vänner.

I dag var mina föräldrar här och vi grillade igen. Barnen har sprungit ut och in som de gör under vår och sommarperioden. De är som kalvar som just släppts på grönbete. Nu sitter de trötta med lungorna fyllda av frisk luft och ser på film. Vilken härlig tid vi har framför oss nu. Ljuvligt!

Grannens träd blommar för fullt och gräset börjar bli grönt. Nu börjar det om igen. Äntligen! Tiden när man lever utomhus. Utan tunga jobbiga kläder. När man ser grannarna krypa fram ur sina hus igen. Blommor och träd håller på att explodera av livslust. Solen skiner och man får lust att sjunga. Ett härligt vårskrik kanske vore på sin plats. Fast det kanske inte uppskattas av grannarna. Jag ser verkligen fram emot alla färger som håller på att ta plats i naturen igen efter en lång och kall vinter.

Bild 1 och 2 är lånade från nätet.

Kärleken till havet

Jag växte upp i Blekinge skärgård. Hela sommaren tillbringade vi på stranden. Min pappa älskar att fiska så vi var ofta ute med båten i skärgården. Vi tillbringade en oändlig mängd timmar vid och i havet. Så en sommar var vi och hälsade på släktingar i deras sommarstuga vid havet någonstans på väskusten. Jag minns inte var. Vi skulle gå och bada. Så framför mig breder havet ut sig som en majestätiskt oändlighet. Jag minns att vi hade en stor uppblåsbar delfin med oss. Jag minns känslan. Lycka! Jag hade aldrig upplevt havet så här. Utan slut. Bara hav hur långt som helst. Från den dagen har jag älskat havet. Trots att jag växt upp vid havet så hade jag aldrig upplevt det så här. Oändligt!