En bild som säger något om det jag läser i mitt manus just nu. Det är en väldigt rörande scen som jag ser framför mig varje gång jag läser den. Jag tycker om att gråta till mitt manus för då vet jag att det berör. Om det berör mig som både skrivit det och läst det otaliga gånger, så måste det väl finnas något av värde i det?!
Nu är jag ännu några sidor närmare slutet på genomläsning och slutredigering. Det fladdrar till lite i magen av känslan. Snart är jag där ännu en gång. Snart ska jag skicka iväg mitt andra manus på egna äventyr.
Dagens redigeringsmusik ger en sinnesstämning som passar perfekt för dagens text. Ellas. De. Det är flera personer som hamnar i en jobbig situation, som kan kännas aningen övermäktig för dem alla.
