Om manusarbete i stilla regn

och om att aldrig sluta förundras över vår vackra värld.

Maken vilar, barnen ser på film och själv njuter jag av att titta in på facebook, blogga en stund  men främst av att jobba med mitt första manus. Jag är igenom med att lägga in ändringarna i dokumentet och så har jag pillat lite med utseendet och följebrevet. Jag njuter lika mycket av att jobba med manus som att leva mitt i det paradis jag får befinna mig i ett par dagar till.

Och så var det där med att förundras över vår sagolikt vackra värld. Dagen igår tillbringades på stranden och vi hade det så skönt och roligt att barnen absolut inte ville gå hem och äta lunch. Det gick bra det också och de tog en tallrik kräm innan fördrinken på eftermiddagen.

Igår kväll hade vi pizzafest med släktingar här nere hos oss i hamnen. Kvällen var verkligen drömskt vacker och man blir lika tagen varje gång. Trots allt vackert man har sett och trots att man fått uppleva många underbara solnedgångar.