En ungersk liten prinsessa

har flyttat hem till oss.

Bilderna kommer från hennes uppfödare Marietta på Stefillas. Vägen till just den här lilla flickan har varit lång och snårig. Det är nästan ett år sedan vi började leta efter en chinchillaperser, en hona. Vi har tittat på alla svenska uppfödare och ingen har haft en sådan flicka eller så har de sålts innan man de har hunnit födas. Dessutom har många väldigt platt nos, vilket chinchillapersern egentligen inte ska ha. Så letandet har pågått. Tills vi hittade denna fantastiska uppfödare i Ungern. Maken tyckte vi var helt galna, man kan väl inte köpa en katt från Ungern! Jo, det kan man absolut. Därmed inte sagt att det har varit lätt. Kommunikation är något som fungerar väldigt olika i olika länder, har jag fått lära mig. Så frustrerad jag varit många gånger för att jag inte fått svar på mina mail på väldigt lång tid.

Denna lilla ljuvliga dam föddes den 31 maj och redan efter 5 veckor var vi helt säkra på att det var henne och bara henne vi ville ha. Dottern och jag har varit mest aktiva och vi visste direkt. Sedan var det bara att vänta. Jag betalade en reservationsavgift i början av augusti, men maken och jag bestämde oss för att hålla det hemligt ett tag. Överraskningar är så roliga. Dottern frågade och frågade. Jag hade sagt att hon måste övertala maken, som skulle spela tveksam till att köpa katt. Jag sa också att det var så svårt att få något svar på mailen, vilket faktiskt var helt sant. Just den här uppfödaren är en sådan som verkligen älskar sina katter och också åker land och rike runt för att lämna sina kattungar till deras nya ägare. Bara för att få se var de ska bo under sina fortsatta liv och med vilka. Den 7 september var det tänkt att just vår lilla Nancy McPhee skulle komma till oss. Jag försökte få både konfirmation på att betalningen kommit fram och att de skulle komma den 7:de, men jag fick inget svar. Svensk som jag är och uppvuxen med Sverker Olofsson, började jag misströsta och undra om vi blivit lurade. Dels var det ju en del pengar, men det värsta var hur mycket dottern hade förälskat sig i denna lilla katt redan. Jag visste hur ledsen hon skulle bli. Fast inget talade för det då uppfödaren var väldigt aktiv och känd i kattkretsar. Till slut fick jag svar, två dagar innan hon skulle komma. Hon hade haft fullt upp med att resa runt och lämna kattungar, hon hade 11 stycken hemma just då, dessutom hade hon legat sjuk i hög feber. Oj vad jag blev glad. Maken och jag förberedde barnen på ett hemligt besök och de började gissa. Och gissa!

Nu var det dags att förbereda ankomst. Alla saker som jag köpt måste fram men fortfarande gömmas. Så några timmar innan hon skulle komma fick jag ett sms. De hade missat flyget pga en svår olycka på vägen till flygplatsen. Hon försökte komma med nästa plan som var fullt och hittade inget under helgen. Sedan väntade vi igen. Tiden känns lång när man väntar. Och jag började tvivla ännu en gång. Hon föreslog ett kortare besök en veckodag eftersom hon skulle på kattutställning helgen efter. På måndag kväll fick vi veta att hon skulle komma dagen efter. Så tisdag morgon fick vi ta fram alla saker efter att barnen gått till skolan. Mitt på dagen hämtade vi så äntligen Nancy och hennes uppfödare Marietta på stationen. Väl hemma kom barnen hem en efter en. När dottern kom innanför dörren så trodde hon inte att det var sant. Hon började gråta av glädje. Sedan pratade vi allihop längre än vi egentligen hade tid med. Det känns som om vi har känt Marietta länge. Hon är en sådan varm och trevlig kvinna. När hon till slut måste skiljas från sin bebis Nancy, hon har inga barn hennes katter är hennes barn, så började hon också gråta. Men jag visste att hon kände att hennes lilla prinsessa skulle få ett bra hem hos oss. Nancy verkar trivas alldeles utmärkt och verkar så trygg att man kan knappt tro att hon kom till oss för bara drygt ett dygn sedan. Precis så som jag hoppades att det skulle bli när man väljer uppfödare med omsorg. Och så gick det till när vår ungerska lilla prinsessa kom till oss.