Barn och ord

Sonen som är 6 år har varit hemma från skolan sedan i fredags. Han har varit lite förkyld, hes, feber och hängig. I morse frågade jag honom om han kände sig bättre. Ja, jag är inte trasslig i halsen längre, svarade han. Ganska logiskt egentligen, det kan kännas lite trassligt i halsen när man har ont och är hes.

Efter solsken kommer regn

Det började svullna runt en tand på vägen hem ifrån Karskrona igår. I morse gjorde det riktigt ont. Det är en tand som jag lagade för 1 1/2 år sedan som har varit lite jobbig. För ett år hade jag ont och då slipades den ner en bit för att inte få så mycket tryck på sig. Så är det dags igen. I morse var jag helt svullen och jag kunde inte bita ihop överhuvudtaget utan att det gjorde fruktansvärt ont. Idag var jag hos tandläkaren och han slipade ner ytterligare en bit. Nu syns inget annat problem just nu, men det finns en liten risk att det har kommit bakterier in i roten vilket innebär rotfyllning. DET kan jag vara utan! Nu har värken lättat och jag ber till högre makter att det ska räcka och bli bra nu.

Så lycklig och så trött

Det har varit en helt fantastisk helg. Att få träffa och prata med sina barndomsvänner är verkligen en lisa för själen. Oj, vad vi har snackat. Fördrinken varade i sex timmar!? Jag måste verkligen ge en eloge till maken, som enda mannen där, för att han orkade vara med och lyssna hela tiden. Tänk vad många härliga minnen man kan rota fram ur gömmorna. Det är tillsammans med de här två tjejerna som jag byggde en stabil och hållbar grund till det som är jag. Vi var tillsammans all vår vakna tid (nästan) när vi var mellan 14 och 20 år. Enligt mig de absolut viktigaste åren under ett liv eftersom man präglas och hittar sig själv som blivande vuxen. De var och är de bästa vännerna man kan önska sig, särskilt under en sådan viktig process i livet. Sådana man kan lita på i vått och torrt. Alltid!

Efter allt snack gick vi iväg för att dansa. Det gjorde vi också med besked. Två och en halv timme nonstop dans och då menar jag verkligen nonstop, jag satt inte ner en sekund. Publiken var ung, väldigt ung men vi klarade att dansa skjortan av de flesta där. Sedan var vi nöjda med det och gick tillbaka för lite eftersnack innan vi var tvungna att ta avsked för den här gången.

Idag träffade maken och jag en av tjejerna igen då vi var hembjudna på fika hemma hos dem. Hennes make kunde inte vara med igår så då fick vi chansen att träffa honom också. När vi kom till dem sa min vän att hon vaknat med ett leende på sina läppar. Det säger allt om hur kvällen var och det kan jag lova gällde för oss alla.

Härligt med hotell men tyst

Nu är vi framme och incheckade. Efter lunch och shopping på stan är det nu dags för en kort vila innan resten av gänget kommer på fördrink hos oss. Sedan blir det dans. Det ska bli riktigt kul, jag har inte dansat loss riktigt ordentligt sedan kräftskivan i somras. Det är väldigt tyst här. Jag saknar barnens röster redan.

Så skickades barnboksmanuset iväg idag. Det pirrar i kroppen. Tänk att det äntligen är på väg. Jag ser med stor spänning fram emot hur det ska gå.

Hjärtat slår lite snabbare

Nu ligger mitt barnboksmanus tillsammans med följebrevet i ett stort vitt kuvert. Det ska bara frankeras och sedan skickas hela vägen från Skåne till Stockholm. Hjärtat slår lite snabbare och jag är varm i kroppen. Wow, vilken känsla det är när det är färdigt och allt snart ligger i någon annans händer. Nu kan jag bara vänta och hoppas att de gillar det. Och fortsätta att redigera min första roman förstås. Snart är jag igenom. Att skriva är helt galet tillfredsställande. Allt med det, utom refuseringarna förstås, men även de har sin funktion då och då. Låt refuseringarna ramla in bara. Förr eller senare kommer rätt person att läsa och älska just mitt manus. Under tiden fortsätter jag att skriva och lära mig mer och mer. Bli bättre och bättre på att skriva. Så får det bli och så får det vara!

Fredag och nu ska det dansas

Den här sköna damen får lära mig ett och annat inför lördagen.



I morgon bär det av till Karlskrona då jag ska få en av mina julklappar. Där ska vi träffa två av mina bästa vänner som bor där. Vi ska dansa och shoppa och sova på hotell och äta god mat bara maken och jag och så får vi härlig hotellfrukost. Underbart!

Uthållighet

Tips från en amerikansk Professional Book Editor.



Ge inte upp, det är svårt att bli utgiven även för de bästa författarna. Man måste vara uthållig, envis och fortsätta hoppas på den personen som kommer att älska ditt manus.

Dags för följebrev igen

Det är dags att skriva ett följebrev till mitt barnboksmanus.

Jag fick en massa bra tips här:



Eller kanske inte : D

Jaha

Man hinner bara vädra vårluft och så kommer det snö igen. Kvällstidningarna berättar att "superkylan kommer tillbaka". Jag vet inte jag, jag är skeptisk och väldigt glad att jag har en resa till sol och värme framför mig.

Våren kommer i snitt:
Malmö 22 februari
Göteborg 28 februari
Stockholm 16 mars

Det innebär att det bara är fyra veckor kvar tills våren kommer hit till Skåne. Sedan får vi bara hålla tummarna för att vi ligger mitt på snittet i år.

Beautiful blogger award

Jag fick en jättefin Award från Life is like a box of chocolates i dagarna. Tack, snälla du! Jag blev jätteglad och stolt.

Man ska svara på några frågor så det gör jag här:

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där?
... i ämnet för Eva. För varje dag som går blir proteinfibrerna bakom ...

Vad var det senaste då såg på TV?
Inspelat sista delen på Stjärnorna på slottet.

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Spotify, John Mayer, Who says.

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
I morse när jag gick med dottern till skolan.

Vad har du på dig?
Svarta joggingbyxor och svart sweatshirt (ska ut på min powerwalk snart).

Vilken var den senaste filmen du såg?
Salt med Angelina Jolie.

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Skojar du, väskan är redan packad mentalt :)

Så var det dags för det svåraste, att välja fyra bloggare att skicka den vidare till.
Jag ger denna vackra award vidare till dessa fantastiska bloggare:

My Myself and I för att hon har en sådan härlig tro på sig själv och sin förmåga. Underbart! Och så följs vi åt i kampen om att bli utgiven, fast hon är redan på god väg och kommer snart ut med sin första bok  :)

Skrivarvisioner en ny bloggvän som delar kampen om att bli utgiven med mig. Men framför allt delar vi glädjen i att skriva.

Malin, Costa Brava för att hon har mest energi i hela skrivarvärlden här i cyberspace. Hon för över den på oss andra så att vi också kommer lite längre i vår kamp om utgivning :) Tack Malin, för att du tar tar min hand och drar upp mig när det behövs!

Pennelinas ordbruk för att hon är den mest modiga och starka människan man kan tänka sig. Alltid positiv och varm. Hon skriver också. Och sjunger.

Succé

Igår kväll läste jag mitt barnboksmanus för mina barn. Vilken respons jag fick, tänk om alla var så entusiastiska som de var. De skrattade mycket och tyckte om berättelsen. Nu är de ju aningen partiska eftersom de är mina barn och så känner de huvudpersonerna i boken, men ändå. De skrattade så hjärtligt och min äldste son som är tretton år och inte alls tillhör målgruppen (3-6 år ungefär) sa, den här måste du bara skicka den är jättebra. Mina två yngsta, som tillhör målgruppen, har pratat flera gånger om deras favoritdelar i berättelsen. Mina barn är de bästa barnen i världen och det säger jag inte bara för att de gillar min barnbok :) Vilken härlig känsla att få en sådan fin respons på något man skrivit. Nu känner jag mig redo att skicka den till förlag.

Is och vatten, vatten och is

Mitt läsande just nu är inte så prioriterat eftersom jag redigerar mitt första manus, avslutar min första barnbok och så har vi ju min numera berömda strykhög :) Därför går läsandet inte så fort framåt men ett eller två kapitel per kväll blir det i alla fall.

Nu har jag läst ut Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson. Ingen kan som Majgull Axelsson bära en berättelse där så mycket är dolt under ytan. Hon beskriver mänskliga beteenden och relationer på ett lysande sätt. I den här boken finns tvillingsystrarna Elsie och Inez och några av de människor som kretsar runt dem. Här beskrivs syskonkärlek som förstörs av den ena systerns val att lämna sitt barn för att uppfostras av den andra. Själv försvinner hon under långa perioder då hon jobbar på sjön. Det här påverkar alla på ett negativt sätt och känslor döljs men ligger hela tiden precis under ytan.

Jag tycker om språket och hur hon på ett nästan smygande sätt utvecklar berättelsen. Bitvis tyckte jag att det var för mycket beskrivningar av isen och forskningen på isbrytaren som har en central roll i boken. Kanske berodde det på att jag inte läste den i ett snabbare tempo. Jag tycker att den här boken är bra och mycket läsvärd men inte lika bra som Aprilhäxan.

Kuriosa:
Amanda Hellberg kommenterade i min blogg när jag höll på att slutredigera i augusti förra året. När hon såg små glimtar ur texten, skrev hon:

"Härligt! Bra jobbat! Jag läser nyfiket lösryckta meningar och tänker 'Majgull Axelsson...' (en ny Majgull är alla förläggares dröm att hitta).

Jag vet inte om det går att få en mycket bättre uppmuntran när man ska skicka sitt absolut första manus till förlag. När hon skrev det hade jag inte läst Majgull Axelsson på flera år men jag älskade Aprillhäxan. Jag läste Is och vatten, vatten och is utan att tänka på om det stämmer eller inte men i slutet kom det ett kapitel där jag faktiskt själv kunde se vissa likheter, utan att på något sätt försöka att jämställa mig med Majgull Axelsson. Det är något med de korta meningarna som gör att jag känner igen stilen. Lite spännande faktiskt!

Inspiration Award

Jag känner mig så stolt. Jag har fått två awarder i dag. Inspirational Award, given to blogs that inspire hope, love and joy in daily life! Känslan av att kunna inspirera andra gör bloggandet så mycket roligare. Jag fick en av Malin, Costa Brava och en av Ninas skrivarlya. Tack, underbara bloggvänner! Ni är stora inspirationskällor för mig.

Malin med motiveringen:
för att jag kan inte låta bli att inspireras av att hon kämpar med skrivandet med fyra ungar hemma. Anneli är en skrivande morsa att inspireras av tycker jag. När en av oss faller, sträcker vi ut handen till varandra. :)

Nina med motiveringen:
för att du alltid har en massa kloka ord och härliga youtubeklipp att dela med dig av. Jag får ofta en aha-upplevelse när jag läser din blogg och det gör att jag får ett annat perspektiv på mitt skrivande.

Nu ska jag skicka priset vidare till 3 personer som inspirerar mig. Det är lika svårt varje gång eftersom jag inspireras av så många bloggar. Men det blir:

Sofie Bager-Charleson för att hennes tankar om skrivande gör mitt skrivande både bättre och roligare. Hennes underbara kommentarer hos mig kan lyfta en hel dag. Vår kommunikation via bloggen är guld värd.

Kim M. Kimselius för hennes fantastiska tips om skrivande. Hon har en passion för skrivande som är otroligt inspirerande.

Annelie, Vägen till utgivning för att hon delar med sig av sina inspirerande tips om skrivande och för att hon och hennes framgång påminner om att det går att bli utgiven.

Min skrivarplats

Jag fick en uppmaning av Monika Häägg att visa min skrivarplats. Det är en riktigt kul idé att få ser var alla sitter när de bloggar eller skriver. Här sitter jag och skriver.

För det mesta i alla fall. Jag har sedan jul min lilla minidator som jag kan sitta med precis var som helst. Som mamma till fyra barn gör den mitt liv mycket enklare. Ofta sitter jag och bloggar framför tv:n på kvällen samtidigt som jag tittar. Då sitter jag här.

Nu är jag såklart nyfiken på fler skrivarhörnor så därför skickar jag uppmaningen vidare till: Min plats i solen, Life is like a box of chocolates, Vägen till utgivning och Malin, Costa Brava.

Ett välkommet slut

Idag kom äntligen slutet på min barnbok till mig. Efter mer än 1 ½ år så kom det till mig under en kall, grå och ruggig promenad längs havet. Nu är den äntligen färdig. Ikväll ska jag läsa den för barnen och se vad de tycker om den. Bilderna saknas men de känner ju huvudpersonerna så de kan nog fantisera fram bilder. Jag är lycklig! Dags att titta på förlag som ger ut barnböcker. Det är så spännande. Den här berättelsen innehåller bara 1 172 ord så det gäller att de håller måttet allihop.

Sagor och språk

Det har funderats och skrivits en del om svenska och engelska språket här bland bloggarna. Vissa ord är bara vackrare på ett eller annat språk. Jag ser orden framför mig på engelska och så fungerar det inte alls på svenska. Jag har en idé till ett barnboksmanus som har ett traditionellt sagotema. Jag har funderat mycket på språket då jag tycker att just sagospråket är vackrare på engelska. Mer sagolikt helt enkelt. Hur skriver man en saga på svenska utan att språket blir torftigt och rent av töntigt? Hur fångar man magin i en saga på svenska? Just nu går jag och smakar på ord. Engelska och möjliga svenska översättningar. Det är inte lätt. Jag ska läsa lite traditionella sagor på svenska och se vilket svenskt sagospråk de använder.

Klotter och snökonst på tegelvägg

Är klotter ett uttryck för att man vill skriva, kreativitet eller bara vandalism?

Här har någon klottrat på en barrhäck.

Den här snökonsten som jag såg på en vägg på barnens skola tidigare i vinter är definitivt ett uttryck för kreativitet.

Jag skojar inte

Om någon tror att jag skojar när jag säger att jag ligger efter med strykningen så kan jag visa att så inte är fallet. Precis så här ser det ut i min tvättstuga just nu. Ingen rolig syn och man måste undra vad vi har för kläder att ha på oss egentligen. Idag känner jag mig ganska effektiv. Jag stryker, hjälper barnen med ditt och datt, lagar mat, tvättar och så redigerar jag mitt manus emellanåt. Vilken lördag. Men det är inte så illa som det kan låta. Efter min promenad i solen där jag fick en massa energi går det riktigt bra faktiskt. Det gäller att stryka medan järnet är varmt. Åter till strykningen!

Och vinnaren är...

Lillkillen fick dra lotten ur den svarta hatten och det blev Malin, Costa Brava som vann bokmyspaketet. Maila din adress (här bredvid under Maila mig) så skickar jag det till dig.

Grattis!

Dansglädje

Att dansa gör människor glada. Det är ett billigt och lätt sätt att mota bort det mesta som är tråkigt och jobbigt. Här är en liten tjej som förmedlar den glädjen på absolut bästa sätt.

Vilken dag

Idag fick livsandarna en rejäl påfyllning av energi. Min promenad bjöd på sol och en djupblå himmel. Det var länge sedan jag såg något av dem. Dagarna har varit gråa och luften fuktig och tung. Idag kom den där fantastiska känslan som infinner sig när man kan ana att våren ligger och lurar. Fåglarna kvittrade och påminde vintertrötta öron om att just fågelsång kan vara den vackraste musiken som skapats. Det slog mig hur tyst vintern är. Våren bär med sig ljud som gör själen lycklig. Med våren väcks den slumrande jorden till liv igen. Vår magiska natur byter skepnad och använder palettens alla färger för att skapa en ny årstid och allt börjar om på nytt.

Man kan inte annat än att ryckas med i känslan. Att känna en ny tilltro till att allt är möjligt. Jag är en del av naturen, jag kan också måla min värld i alla de färger som just jag önskar. Jag känner det redan. Den spirande känslan i kroppen. Den som visar mig att vägen som ligger framför mig kan föra mig precis dit jag vill. Det är lättare att färdas på den vägen när omgivningen är full av färg och liv. Det gråa tynger själen. Jag ser fram emot att  resa mitt i fyrverkeriet av färger som både vår, sommar och höst erbjuder. Det är nu den resan börjar.

10 ½

Ben Okri igen. Hans ord får mig att rysa av välbehag. 10 ½ är hans råd om vad man bör läsa. Lyssna och njut när han läser sitt eget poem "10 ½ Intonations" (intonation - the variation of tone used when speaking).

Röda skor

Detta är det andra röda paret skor jag köpt på kort tid. De här skorna hittade jag helt i förbigående på rea när jag skulle köpa en blomma. Jag kan inte alls förstå varför eftersom jag inte gillar rött alls vad gäller kläder och inte heller i inredning. Utom möjligen på jul. Det enda röda som jag minns att jag ägt, förutom kläder jag haft vid jul, är en festklänning som jag hade på vår bröllopsresa. En djupt röd glansig klänning i tjockt lyxigt tyg. Den var snygg men jag har bara använt den en enda gång på en middag på vår Västindienkryssning. Vad har hänt i min hjärna när jag fastnar för röda skor. Är det något nytt som håller på att ta form. Det kanske bara är så att jag gilla röda skor. En svart klänning och röda skor är snyggt. Men ändå, man måste undra lite.

500 på 1 år

Idag är det ett år sedan jag startade bloggen. Vem hade kunnat ana vilket helt fantastiskt år det skulle bli? Inte jag i alla fall. Bloggen och alla fantastiska bloggare som finns runt mig har gett mig en extra boost i självförtroendet att skicka mitt manus till förlag och att fortsätta skriva. Jag kan inte ens beskriva min tacksamhet över att ni har kommit in på min blogg och in i mitt liv. Jag skulle vilja bjuda er alla på champagne idag.

Mitt allra första inlägg gjorde jag den 18 januari 2010 klockan 00.49 och jag skrev såhär:

"Kylan ligger envist kvar i luften. Vi skåningar längtar efter våren. Det här året känns vintern lång. Men kylan kan också kännas uppfriskande och sinnet öppnas. Jag tar långa promenader och rensar hjärnan. Får nya infallsvinklar. Att promenera är verkligen en lisa för själen. Mina bästa ideér kommer då och problem och trötthet skingras. Livet med fyra barn är en fullkomligt underbar röra. Men hjärnan blir full och ibland stressad. Då tar jag en promenad och får nya krafter. Tänk att så lite kan göra så mycket.

Förra året bodde vi på Mallorca. Ingen kyla. Ingen snö. Vi hade ett underbart, spännande och innehållsrikt år. Barnen gick på Svenska skolan i Palma. Livet var enkelt. Inte en massa kläder. Inte vara tvungen att sitta inne och kura i flera månader. Och vi njöt av allt det sköna, varma och ljusa. Jag längtar tillbaka ganska ofta. Glädjen och kreativiteten fanns kvar hela året. Ingen vintertrötthet störde sinnet. Min själ är lycklig där."

Nu, ett år senare har jag skrivit inte mindre än 500 inlägg. Det kanske inte är så mycket i bloggvärlden, men i min värld är det mycket. Det är många ord och tankar som tagit form just här. Så mycket glädje och inspiration finns i just min bloggvärld, som jag delar med er. Jag är otroligt glad och tacksam över att jag i min nyfikenhet då sonen startade sin blogg, också startade min. Min blogg som hjälper mig att följa mina drömmar.

Idag på bloggens 1-årsdag vill jag lotta ut ett bokmyspaket. Jag önskar jag fick ge ett till er alla men jag får nöja mig med ett den här gången. I paketet ligger Mari Jungstedts bok, Den dubbla tystnaden, en favoritchoklad Sensation caramelized almonds sea salt och en påse cashewnötter. Om detta är något som verkar trevligt så skriv en kommentar här så lottar jag ut paketet på fredag.

Nu ser jag mycket fram emot ett nytt inspirationsfyllt år här på bloggen tillsammans med er. Jag hoppas att vi alla får ett fantastiskt år med framgång i överflöd. Trots att det finns ojämna siffror i 2011. För min egen del ser jag fram emot att utvecklas i mitt skrivande och självklart att bli utgiven. Då så, då kör vi igång ett nytt härligt bloggår.

Redigering och horoskop

Ibland måste jag le när jag läser mitt horoskop på skoj.

Idag i Metro står det:
Du är ivrig att komma igång med vissa planer - först bör du dock fundera på om detta är vad du innerst vill!

Ja, det är precis vad jag vill. Jag har funderat klart för länge sedan.

I City står det:
Kanske blir det nu nödvändigt med en eller annan omväg mot den väg du hade tänkt dig om du ska lyckas med något du föresatt dig.

Om jag bara kommer fram så tar jag de omvägar som behövs.

Det blir lite roligt om man vet att jag just nu håller på att redigera mitt första manus. Jag skickade det till fem förlag för fyra månader sedan idag. Jag väntar fortfarande på svar från två. Under tiden har jag bestämt mig för ytterligare en redigering och är redo för att sätta plan B i rullning. Mitt favoritförlag är ett av dem som jag fortfarande väntar på svar ifrån. Det känns bra men hindrar inte att ha något i bakficka.

1av3

Image: jscreationzs / FreeDigitalPhotos.net

Dags för mig att gå med i min första community. Där ska man kunna snacka om skrivande och även lägga upp saker som man skrivit. Noveller, kapitel, dikter eller vad man önskar. Det ska bli spännande att se vad det blir. Sidan är ganska ny ännu. 1av3 heter den och de presenterar sig såhär:

Är du en av tre? 1 av 3 svenskar vill skriva och ge ut en egen bok. Men vägen dit kräver inspiration och kontakter. Det är det som nätverket 1av3.se handlar om: Att läsa, skriva, lyssna och synas - och till slut kanske bli publicerad.

Häng med om du gillar att skriva eller läsa.

Numerologi enligt mig

Jag har aldrig gillat ojämna nummer. Jag har faktiskt ingen aning om varför. För mig är ojämna nummer hårdare och mindre inbjudande än jämna nummer. Jämna nummer är runda och mjuka.  Det måste vara något med mitt sinne som gör att jag ogilla dessa ojämna nummer. För mig är det ordning och reda i jämna nummer. De är delbara och rättvisa. Ingen lämnas utanför.

Jag tänker faktiskt lite på att viktiga datum helst ska vara jämna. När mina barn skulle födas så ville jag inte att de skulle komma på ojämna datum. Mitt första barn föddes den 12:e, det var i december så det blev perfekt, 12/12. När mitt andra barn skulle födas så var det den 17:de. Man kan väl säga att när det var dags att föda så var datumet det sista som fanns i mitt sinne. Överlevnad är väl snarare rätt ord för just den tidpunkten. Men ändå. Dessutom september, 17/9, inte riktigt bra för mitt siffersinne. Tredje barnet föddes också den 17:de. Augusti den här gången, 17/8, hälften hälften och lätt att komma ihåg då två av barnen hade samma datum som födelsedag. Vår lillkille skulle födas i juni. Perfekt! Den 6 juni var jag livrädd att han skulle komma. Varför? Jo, året var 2006, 060606 kändes inte alls bra eftersom 666 sägs vara satans nummer. Här fungerar inte jämna nummer alls så jag var glad när den 6:e hade passerat. Han kom till slut till oss den 11:e. 11/6, hälften hälften och just den här gången helt ok, med tanke på omständigheterna runt 666. Fast den 12:e hade varit bättre för då hade vi haft två den 17:de och två den 12:e. Förlovningsdagen blev den 19/6 inte helt bra men den bestämde inte vi efter som vi skulle åka helikopter mellan Monaco och Nice just den dagen och där skulle vi förlova oss. Inga siffror i världen kunde göra den dagen mer romantisk än den blev. När vi gifte oss gick det helt snett. Ja, inte bröllopet, inte alls, det var helt fantastiskt. Men siffrorna 1997-02-15. En ynka 2:a blev rätt men det gick väldigt bra ändå. Den dagen man gifter sig har man en hel mängd andra saker att tänka på än siffror. Min födelsedag är den 7/7. Ojämnt, men ett extremt lyckonummer så det lever jag gott på.

Det var lite om siffror enligt mig. Lite på allvar men mest på skoj.

Redigeringar

Förra gången jag redigerade så såg det ut så här.

Det var augusti och jag satt utomhus i solen och värmen när jag jobbade med mitt manus. Jag behövde solglasögon och jag minns den overkliga känslan av att vara så nära till att skicka iväg till förlagen. Det var en blandad känsla av att vara riktigt nöjd över att ha ett färdigt manus och den läskiga känslan av att någon nu skulle bedöma det som jag skrivit.

Fyra månader senare sitter jag åter och redigerar. Nu lyser solen och värmen med sin frånvaro och tillvaron är istället grå och trist. Isen på gatorna utanför vårt hus gör det nästan omöjligt att gå. Solglasögonen ligger bortlagda i någon låda för en lång tid framåt. Men redigeringen är faktiskt riktigt spännande. Jag har inte läste ett ord på mitt manus på fyra månader. Det blev dock inte så sent igår som jag befarade för jag blev för trött. Att redigera kräver ett vaket sinne. Dessutom vet jag av erfarenhet, fast jag aldrig lär mig, att helgerna med barnen hemma inte alltid ger mig så mycket egentid. Det är så mysigt att ha dem hemma. och vi passar på att vara tillsammans. Det är tur att jag är positiv i alla fall,  i morgon kanske jag kan smyga till mig lite tid för mig själv och mitt manus.

Känslor mittemellan

Stuck somewhere between My Dreams and reality.

Det är ganska ofta som man befinner sig sådär mittemellan. Man vandrar omkring mellan att följa sin dröm och att obönhörligt finnas mitt i verkligheten. Att vara där kan kännas väldigt frustrerande men likaväl är det ett tillstånd som jag tror är ofrånkomligt och egentligen inte alls så illa som det kan verka. Livet innehåller så många komponenter som ska tas om hand på en och samma gång. Vi är inte alls ensidiga och om vi alltid befann oss mitt i drömmen så hade den inte längre samma dragningskraft på oss. Det är nog egentligen den där mångfasetterade sidan av oss som gör livet så härligt att leva. Skillnaden mellan jobb och frihet. Mellan kamp och belöning. Att följa vår dröm och samtidigt leva mitt i verkligheten. Det är inte så illa att finnas där mittemellan egentligen. Det betyder att man faktiskt får tassa omkring i den fantastiska värld som är vår dröm. Ibland. Jag är så lyckligt lottad som får leva i båda världarna. Jag känner att jag verkligen har allt. En underbar familj som betyder allt för mig. Ett liv som är välsignat och utan några stora sorger. Det är mycket att vara tacksam över. Och som grädde på moset så får jag göra det som gör mig lycklig och stundtals euforisk. Skriva. Hitta på nya världar och skapa liv.

Nu har jag snart väntat på svar från två förlag i fyra månader och det dags att sätta plan B i system. Jag börjar med att redigera mitt manus en gång till. Det finns alltid något att förbättra och det är precis vad jag ska göra. Den varma nyutskrivna manushögen ligger framför mig och jag anar att det kan bli en lång natt.

Ett sätt att lösa problemet

Cartoon by Dave Walker. Find more cartoons you can freely re-use on your blog at We Blog Cartoons.

Så vad göra?


Cartoon by Dave Walker. Find more cartoons you can freely re-use on your blog at We Blog Cartoons.

Fungerar rätt bra faktiskt :D

Grattis Malin!

Road to Success - Quotes - Pictures

Vad kunde stämma bättre på dig Malin än detta. Din framgång är inte något som bara dök upp. Nej, du har jobbat hårdare än någon annan jag vet, med att skriva. Ingen är värd att bli utgiven mer än du.

Jag har aldrig träffat dig på riktigt men jag har hängt med dig på din blogg och jag har fått läsa om din enorma energi och ditt otroliga driv. Många gånger har jag önskat ha bara en del av den energin i mitt eget skrivande. Det vi har gemensamt är de stora känslorna för skrivandet. Vi vet hur det känns när vi förvillar oss i ordens eufori. När ruset i skrivandet tar över våra tankar. Vi vet hur varje refusering gör en liten buckla i självkänslan, som vi sedan gör allt för att räta ut. Nu vet du också hur det känns att få det där andra svaret. Det som vi, alla vi som skriver och har skickat in vårt manus till ett förlag, väntar på. Jag är så glad över att just du får känna det och jag vill dansa med dig men får istället dansa för mig själv med dig i mina tankar.

Stort Grattis och Lycka till!!!!!

Från trött till pigg med ett klick

I morse när jag vaknade var jag så trött. Det är mörkt och grått när man ska stiga upp och vardagen har snabbt tagit ett hårt grepp om livet. Jag erkänner att jag inte är särskilt bra på vardag. Jag blir uttråkad och vill göra något nytt. Det där ekorrhjulet känns tungt att hålla igång ibland. Livet går så fruktansvärt fort när det inte händer något som bryter vardagslunken. Nu har jag klickat till mig enormt mycket energi genom att beställa en resa. Om fem veckor åker vi. Två veckor på Teneriffa. Ja, det blev Teneriffa igen av flera orsaker. Fast det var länge sedan vi var där nu. Mallorca kom emellan på ett mycket välkommet sätt. Vi har all inclusive så nu ska vi vila och bara vara tillsammans. Jag ska inte tänka på matlagning på två hela veckor. Jag hoppas kunna skriva lite också. Det ska bli underbart att sitta i värmen och skriva. Jag längtar verkligen, det ska bli SÅ skönt att slippa allt det gråa för ett tag. Jag har fullt med glädjefjärilar i magen.

Här ska vi vara:

I morgon när jag vaknar

ska jag också affirmera.

Stop making sense

Jag gillar verkligen det här klippet av många anledningar. Dels pratar han om att skriva och dels pratar han om livet. I synnerhet pratar han om vikten av att sluta vara så realistisk och jordnära. Vad är egentligen sanningen, finns det ens någon? Jag har inte läst Yann Martel´s bok Life of Pi av men jag ska göra det nu. Jag tycker om tanken på att vara helt obstinat och jag försöker verkligen att gå åt det hållet. Trots min svenska bakgrund som skriker, låt bli! Stanna kvar och gör som alla andra. Bara för att en stor mängd människor gör något eller tycker något så betyder inte det nödvändigtvis att det är rätt. Vikten av att tänka själv är nödvändig. Hitta på, fabulera helt ohämmat. Det är att vara författare. Tänk om, tänk fel, tänk helt tvärt om. Vänd upp och ner på världen och på dina tankar. Kanske trillar det ut något helt nytt, något du aldrig tänkt på från början. Du behöver inte vara säker på någonting i livet. Ta inte allt på så stort allvar. Lek med livet. Låt livet leka med dig

En mardröm som hänger kvar

Det var ungefär fem år sedan jag hade den här mardrömmen. Vi skulle boka en resa under sportlovet och vi brukade hålla oss till Teneriffa för barnvänlighetens skull. Den här gången funderade vi på om vi skulle åka till Egypten istället. Något nytt helt enkelt. På natten hade jag den mest fruktansvärda drömmen man kan tänka sig. Vi har precis checkat in på hotellet i Egypten och är på väg till vårt rum. Då smäller det en bomb bakom oss i lobbyn. Det är rök, skrik och  helt förstört. Då märker jag att vår äldsta son är borta. En total iskalla kyla sprider sig i min kropp när jag förstår att han kan ha blivit kvar därinne. Jag får panik och springer mot lobby där jag måste krypa in för att det inte går att se något. Jag gråter och ropar efter honom. Till slut hittar jag en liten barnkropp som ligger upp och ner. Precis när jag håller på att vända på den för att se om det är han så vaknar jag och hjärtat bultar så hårt samtidigt som ångesten är outlidlig. Gråtande berättar jag för maken som vaknat av mina ljud och han försöker att lugna mig med att det bara var en dröm. Jag gick in i barnens rum och pussade på dem, särskilt sonen. Det tog lång tid innan jag somnade igen men jag var så lycklig över att det bara varit en dröm och att vi var hemma i säkerhet.  Vi åkte till Teneriffa. Igen.

Jag kan fortfarande inte känna någon lust att åka till Egypten. Drömmen var så kraftfull och så ångestladdad att det bara inte går. Nu vill äldsta sonen åka till något nytt ställe och Egypten är åter uppe för diskussion men min motvilja sitter djupt. Det ser härligt ut men jag är tveksam, mycket tveksam.