.

.

måndag 12 april 2010

Hjärta, smärta och livet

Jag tänkte på hur lätt gammal smärta kommer upp till ytan. Det behövs bara något som påminner om det. En bild, en doft, ett ord eller en känsla. De små taggarna som omger hjärtat börjar så lätt riva igen. För varje jobbig och smärtsam upplevelse i livet skapas en ny liten tagg. Hur stor och vass den är beror bara på hur svårt händelsen eller upplevelsen påverkat en. De kan vara små men vassa. Stora och trubbiga. Ett har de gemensamt. När de väl vuxit runt vårt hjärta så finns de där för alltid. Man kan arbeta bort det som får smärtan att komma tillbaka på olika sätt men de försvinner aldrig helt. När man minst anar det så finns påminnelsen där och det gör ont. Kanske känns det bara obehagligt, men det känns.

Det finns lika många livsöden som det finns människor. Därför är det viktigt att aldrig vara snabb att döma andra. Man kan aldrig veta vilka känslor som bor i andra människor innan man gått mil efter mil i deras skor.

Livet är vackert men skört. Jag tror på hårt arbete för att ta sig ur alla negativa krafter som oinbjudna dyker upp i våra liv och jag tror på vikten av att ta ansvar för det liv som vi fått. Det går så otroligt fort. Från spädbarn till barn och en tid när livet är oändligt. Ungdom som är en tid av odödlighet och glädje i bästa fall. Ett vuxet liv med ett allt snabbare tempo och fortare än man någonsin anar är man medelålders. Till slut har man nått vad vi kallar ålderns höst och jag tror att många undrar vad som egentligen hände med livet. Var det allt, var det det här som var livet?

Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat. Jag vill inte missa något. Inte ångra något. Jag vill leva varje dag. Varje dag ska ha betydelse. Kanske är det våren och allt nytt liv som spirar som väcker mina känslor om dödlighet. Inget vara för evigt. Hur mycket jag än skulle vilja just det. Det enda jag kan göra är att följa mina drömmar. Göra allt det som jag önskar. Leva mer i nuet. Vara mindre rädd.

Livet består inte av att ha bra kort på hand utan av att spela dem man har väl.
Josh Billings

5 kommentarer:

  1. Så fina ord. Nästan som poesi!

    kram!

    SvaraRadera
  2. Många fina ord och visa..../ Kramkram Anne

    SvaraRadera
  3. Fint och mycket tänkvärt...synd att man är så glömsk ibland att man glömmer "här och nu".

    Kram Adela

    SvaraRadera
  4. Tack för fina ord.
    Här och nu är det enda vi har.

    Kramar!

    SvaraRadera