Refusering och drömmar

Jodå, idag dök det upp en refusering till. En standardrefusering som talar om att förlaget inte tror på utgivning av mitt manus på deras förlag. Jag har väntat på att få de refuseringar som ska skickas ut innan jul, för jag antar att förlagen vill kunna hålla det så rent som möjligt när det nya året startar.



Nåja, det är ett nytt år som startar för mig också. Ett nytt år som kommer att bli mitt år. På ett eller annat sätt! Ge upp? Jag! Nej, jag tror inte det!

Dagen har fyllts av pyssel med julkorten som skulle skickas senast idag. Typiskt mig att vara så sent ute, men mina tankar har funnits så mycket i mina berättelser och skrivandet den senaste tiden. Jag har gett upp skrivandet för nu, men ser mycket fram emot att få fortsätta så fort som möjligt. Så fort julen är över.

Jag hade den märkligaste drömmen igår natt. Jag var hemma hos svärföräldrarna, i deras hus som det flyttade ifrån för några år sedan. Plötsligt dök det upp kor i trädgården och jag undrade varifrån de kom. Samtidigt som jag tänker den tanken så har de kommit in i huset. Jag tyckte att det var så märkligt. Där står de bara och stirrar på oss. Sedan växlar det till en lägenhet där golvet är fullt av små, små bitar av pappersskräp. På mina kläder sitter det fast en massa små pappersbitar som jag försöker få bort. Det fungerar inte alls. Till slut tar jag av mig kläderna så att jag lättare ska kunna få bort det irriterande skräpet. Samtidigt som jag jobbar med det, så ser jag en stor orm ringla runt på ett bord. Jag blir superrädd såklart och tränger in mig i hörnet. Samtidigt dyker det upp fullt med små svarta ormar på hela golvet. Jag hoppar upp på en stol men de små ormarna blir bara fler och fler. Så där står jag på en stol, med mina kläder i handen som är täckta av pappersbitar, i bara trosor och bh. Samtidigt som jag ropar på hjälp undrar jag vad de som bor i lägenheten ska säga när de får se mig utan kläder i deras lägenhet. Vad gör jag där? Och varifrån kommer alla ormarna egentligen? Sedan vaknar jag.

Drömmar är det märkligaste som finns. Man kan inte låta bli att undra över vad som pågår i ens egen hjärna när man sover. När jag sökte på drömtydning angående ormar så finns det en del olika förklaringar. En förklaring är att mitt liv behöver förändras. Man ska göra sig av med det gamla och välkomna det nya i livet. Ja, jag har känt en lätt rastlöshet och en önskan om att göra något nytt och att vandra vidare de senaste dagarna. Jag har lite svårt för det där när livet går på i samma välkända spår allt för länge. Kon å andra sidan kan betyda att livet är lugnt och behagligt just nu. Det stämmer ju det också. Sedan har vi skräpet som verkar symbolisera att man går igenom motgångar och att livet inte är så kul för tillfället. Nej, det stämmer verkligen inte alls. Det ska vara refuseringarna då, de är ju tråkiga motgångar om något :)  Vilken fruktansvärt motsägelsefull dröm det blev :D Oavsett vad allt kan betyda, eller om det betyder något alls, så var det en mycket märklig dröm.

Den sista advent

för den här julen. Det fjärde ljuset är tänt och man kan märka på barnen hur förväntningarna ökar i takt med att julafton närmar sig. Jag älskar att se det glittriga i barnens ögon.

Födelsedagsfesten för sonen och maken igår med släkten gjorde att jag fastnade i köket mest hela dagen. Vardagsrummet såg ut som en krigszon efter målandet av fönsterkarmar vilket gjorde att maken fick jobba med att städa där istället för att hjälpa mig. Men det var så fint när festen började och maten var väldigt god. Idag har vi tagit det lugnt och sett på film. Vädret var så tråkigt så det blev tyvärr ingen promenad. Det blev inte heller någon tid för mitt manus. Jag har motvilligt fått inse att det inte går att hinna med allt. Julen närmar sig oss med blixtens fart. Den nyss överfulla presentjulkalendern gapar nu tom på större delen av den. En mycket synbar påminnelse om att julafton snart är här.

Christmas dance

on a friday!

Jag är färdig med min julklappsshopping och därför är jag väldigt, väldigt glad. Men kanske skulle jag ta och åka ut till vårt shoppingcenter och bara njuta av att inte behöva hitta presenter, inte stå i kö, inte slå in paket och framför allt inte svettas floder under tiden. Jag kan istället ta på mig min finaste jultröja, ha kul bland alla som fortfarande shoppar och dansa runt i en härlig fredagsdans.

Nu är det helg och inte alls långt kvar till julafton. Och vi behöver starta upp helgen med en riktigt svängig juldans. Då kör vi!

Vem tänder stjärnorna

egentligen? Jag måste ju dela med mig av hur det egentligen går till. För nu vet jag. Min lillkille som är fem år har upplyst mig. ♥



Jag gick och sjöng på Vem tänder stjärnorna när vi pysslade, lillkillen och jag. Jag frågade honom vem det egentligen är som tänder stjärnorna. Han tvekade inte länge innan jag fick svaret. Tomten, det är tomten som tänder stjärnorna såklart! Jaha, sa jag, varifrån tänder han dem? Från Nordpolen. Ja, varifrån trodde jag, det är ju där han bor. Lillkillen upplyste mig också om vad solen är för något. Guld som limmats ihop till en rund sol och ljuset kommer bakifrån. Månen vet jag också vad den är gjord av nu. White stone, ja han sa så, white stone! Det låter vackert tycker jag. Regnet har ni kanske också undrat över någon gång, ingen fara, för lillkillen talade om att det var tomten som fixade det också. Hur? Jo, han har en hink med vatten som han häller ut över oss uppifrån Nordpolen. Han måste vara snabb för han häller ut vattnet över kanten, och så springer han iväg och hinner fylla på mer för att hälla ut nytt innan den första hinken når oss. Vid ösregn vågar jag inte ens tänka på vilket jobb han måste ha, stackars tomten. Kanske hjälper nissarna honom då.

Ja, det är ju klart att det skulle bli lite trist att jobba bara på julen, det förstår jag ju. Jag är så glad att jag äntligen vet hur allt det där fungerar :D ♥

Den första dagen

på det nya året.

Idag fyller älskade maken år. Vi har hängt ihop i många år nu. I vått och torrt. For better and for worse. Jag är så glad att jag får vandra på livets stig med just honom. Han gör mitt liv tryggt att leva. Gör glädjen ännu större och kärleken oändlig.



Så idag är det fest igen. December är ett enda långt firande för oss. Och tiden fortsätter att rasa i ett vansinnigt tempo. Julkorten är fortfarande inte färdiga men granen kläddes igår till småkillarnas stora glädje. Den är så fin och nu luktar det jul hos oss. Barr och hyacint.

Tiden på overdrive

Tiden går så fruktansvärt fort och nu har halva december redan rasat förbi oss. Granen ska kläs, barnen hoppar av förväntan inför det. Själv ska jag iväg på smyckesglögg i kväll. Ja, lite glöggmys med några tjejer samtidigt som man kan köpa smycken. Det ser jag mycket fram emot.

Vill, vill,vill sitta en liten stund varje dag med mitt manus. Men det verkar hopplöst, för tiden har lagt in overdrive växeln. Idag lyckades jag, men bara precis. Fyra sidor har jag läst, så mycket blev det verkligen inte. Men ändå något att mata min stora glupska önskan om att skriva med.

Dagens redigeringsmusik stämmer fint in på det som jag läser i mitt manus just nu.

Några nya ord

mitt i julstöket.

Jodå, några ord blev det och några sidor blev genomlästa idag. Fast det är inte lätt att få till någon tid för skrivandet nu i december. Idag kom dessutom våra nya fåtöljer som ska ersätta soffgruppen i vardagsrummet. Då behöver det bäras och grejas en del. Men det är kul och spännande. Hoppas att det blir precis så bra och fint som vi har tänkt oss.

Gårdagen var så mysig och jag tog helt sonika ledigt från bloggen en stund. I huvudet surrar tankarna om nästa skrivprojekt. Ska jag ta tag i något redan påbörjat eller något helt nytt? Jag måste erkänna att något helt nytt lockar mest, av olika anledningar. Sedan vill jag skicka mitt andra manus till lektör. Kanske är det ingen större idé innan jul. Eller så är det det, om det kommer in nya efter jul när alla haft tid att skriva. Då kanske det är bättre att ha skickat innan. Man kan aldrig veta säkert.

I november började jag lägga in en skrivserie här på bloggen, som jag nu tänker avsluta med den sista delen som handlar om redrafting. Det passar ju för mig just nu då det är i den fasen jag är just nu. Här ges många bra tips.

Kom ihåg, clarity, construction och colour. Väldigt bra ord att tänka på när man läser igenom sitt manus.

I natt för fjorton år sedan

förändrades mitt liv för alltid. Och blev en miljard gånger bättre (minst). Jag blev mamma för första gången. ♥

Då föddes vårt första mirakel, vår äldste son. Vi fick stanna kvar på BB i sex dygn, på grund av några små komplikationer. Tiden var stillsamt fridfullt, trots vårt lite långsamma tillfrisknande. Nätterna fylldes av mysiga stunder, i det milda ljuset av adventsljusstaken, tillsammans med vår alldeles nyfödde helt underbara lille son. Jag var fullkomligt salig och överväldigad av den stora kärlek som jag kände för detta lilla, lilla barn. Nu får jag tillbaka samma känsla som jag hade då, varje kväll som jag ser det varma ljuset i fönstret vid jul.

Idag har han fått sitt första Visa-kort. För mig är det ett liten steg mot självständighet och ett eget liv för honom. Fast jag hoppas dröjer väldigt länge än, för jag kan faktiskt inte se hur mitt liv ska se ut den dagen som mina älskade telingar inte längre alltid är vid min sida. Kluvenheten kan väl inte bli större än hos en förälder som tampas med  att vilja ha kvar och nära och samtidigt vilja ge sina barn starka bärande vingar.

Jag än oändligt stolt över den människa som han har blivit. En varm, snäll och go kille som bryr sig om andra människors väl. Än så länge har vi inte behövt tampas med några jobbiga tonårsproblem och det gör mig så glad. Jag hoppas att det går att växa upp utan att behöva revoltera mot oss föräldrar allt för mycket, för vi har det så mysigt och tycker om att göra saker tillsammans. Han har valt att ha en mysig kväll med god mat hemma med familjen framför fest med kompisar. Och jag njuter och är glad så länge det varar, för jag är fullt medveten om att vi lever i den närheten med honom på övertid just nu. Snart är det annat som drar och vi får nöja oss med det vi får. Men nu är han här hos oss och det gör mitt mammahjärta varmt och fyllt av kärlek. Av den oändliga kärlek som alltid kommer att följa med honom, vilka vägar han än väljer att gå i livet. ♥

Så går en dag

ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. Det låter lite dystert men är dessvärre sant. Men så länge vi gör det bästa av alla våra dagar så är det inte så illa ändå. Det är ju alla de där dagarna som är livet!

Idag har jag inte skrivit och inte redigerat. Däremot har det varit full rulle på andra sätt. Maken har spacklat och slipat våra fönsterkarmar. Sedan ska de målas. Det var vad vi behövde göra efter att vi satte in nya fönster i somras och det har gjorts lite i omgångar för att inte bli så överväldigande. Vi har 33 fönster så det blir en del jobb. Vi har också köpt en av de sista julklapparna och en fin julgran. Fast nu är det hur stökigt som helst i vardagsrummet. Det är smutsigt efter slipandet, julgranen ligger på golvet och julkartongerna med julpyntet står utspridda på golvet. Inte kul, men maken är som tur väl duktig på att få snyggt snabbt. Själv har jag sett på en film med dottern samtidigt som jag har jobbat med julkorten. Jag brukar göra en 40 stycken så det tar en stund. Det känns skönt att vara igång med det. Snart måste de iväg.

Igår kände jag mig lite lättirriterad, det var så länge sedan jag gjorde det nu. Men jag kom på vad det är med mig. Jag saknar att skriva. Att redigera är inte alls tillräckligt inspirerande och roligt. Jag vill skriva igen. Så nu måste jag snabbt komma igenom min sista genomläsning av mitt andra manus för att kunna komma vidare. Men så är det det där med julen. Den tar ju en hel del av tiden som man har i december. Det är barnens tid på många sätt och jag vill ju ge barnen en härlig, mysig december. Det är viktigt. Men januari är mycket välkommen när den kommer. Då är allt tillbaka i vanliga gängor igen. Fast nu ska jag njuta av den ljussprakande, glittrande julen och allt vad det innebär. Kanske kan jag smyga in lite skrivtid här och där ändå. Dessutom kan tankarna jobba i det tysta, inne i huvudet får den nya berättelsen hitta sin plats. Det är spännande när en ny berättelse ska få komma på pränt. Jag undrar vad det ska bli för någon den här gången.

Juldekorationen på den översta bilden är dessvärre inte från vårt hem utan från Sofiero för några år sedan. Men vacker är den.

Wow vilken överraskning

I går eftermiddag var det full fart hos oss. Först var vi på vår nästygstings skola på adventskaffe. De hade bakat själva, de är så duktiga de små sötnosarna. Sedan sjöng de så fint. Julsång, fiol och annat kul. Det var så mysigt!

Sedan skulle vi på konsert på kvällen. Jag, maken och de två äldsta barnen. Småkillarna skulle tas om hand av barnvakten. Det är en konsert som vi brukar blir bjudna på av banken och förut har det varit julkonsert. I år var det något som hette Marching for life. Jag hade inte brytt mig alls om vad det var eftersom jag tycker att allt sådant är trevligt. Jag tänkte mig att det skulle vara lite härlig gospel men hade inga förväntningar på det överhuvudtaget, mer än att det nog skulle svänga. Vilken överraskning det blev. Vilken show. Som en fantastisk julklapp som öppnades upp efterhand. Jag blev helt salig av upplevelsen. Triple and Touch tillsammans med en förening som heter Star for life med en sång- och dans grupp från Sydafrika, plus en stor lokal kör, lyckades få ett helt golv med människor att gunga. Dessutom dök Molly Sandén och Gladys del Pilar upp och sjöng. Wow!  Att sjunga för livet! Star for life är en organisation som jobbar för bekämpningen av hiv och aids i södra Afrika. Deras tour är slut för i år men får ni chansen att se dem nästa år, så gör absolut det. Jag var så lycklig när jag gick därifrån! Att vända  sorg, smärta och elände  i värden med hjälp av  positiv och medryckande sång och dans, det är lysande!

Bäst att skynda sig

att lägga in en fredagsdans innan det dyker upp någon tråkig refusering så här på fredagen :)

Här blir det mycket jul idag. Jag vill bara påminna om att inte glömma att dekorera utsidan av huset också. Lite trevlig belysning ute kan lysa upp vår annars så gråa vardag.



Så, nu är det då äntligen fredag igen. Fredagsdansen går i julens tecken men också godhetens och livsglädjens. En klass gjorde en musikvideo till sin lärare som skulle sluta. En sådan skola måste man ju bara önska att ens barn fick gå i. Nu dansar vi in helgen!

Tankar om genrer

Jag tycker att det kan vara svårt att sätta en genre på det jag skriver. Det betyder att det inte är en deckare, inte romance och inte en ungdomsbok. Då har man ju renast bort några som det INTE är. Men vad det är vet jag inte riktigt. En blandning skulle jag kanske säga. När man ska skicka in sitt manus till förlag önskas det en genre på underverket. Själv har jag hoppat över det eftersom jag för det första inte vet och för det andra har jag överlag lite svårt för det där med att kategorisera och lägga in i bestämda fack. Det känns inte så dynamiskt. Och litteratur borde väl få vara dynamiskt om något.

Jag har också funderat lite över begreppet crossover litteratur. Det känns lite nytt och modernt på något sätt. Jag vet nu att det är litteratur som är skriven för unga vuxna 17-27 år men som också kan läsas av vuxna. Jag tycker att det är en ganska svår bedömning att göra. Ibland måste gränsen vara flytande där också. Mitt andra manus handlar om en ung tjej på 20+ som förvillar sig bort i livet i sin längtan efter det som är hennes dröm. Ni vet det där livet som man lever runt 20 när man försöker hitta både sig själv och sin egen väg. Jag har tänkt mig den som en vuxenbok men problemen som min tjej lever med, skapar känslor och tankar som både unga vuxna och vuxna kan känna igen sig i. Nej, det är inte lätt att sätta en genre alla gånger. Jag kanske struntar i det den här gången också :)

Idag har jag bara kommit igenom ca femton sidors läsning i mitt andra manus, som inte har en genre :) Men det beror på att jag har skrivit nytt samtidigt, ungefär 800 nya ord. Det känns rätt kul. Det finns alltid något litet nytt som vill få komma med.

Dagens redigeringsmusik är helt utan värmande solsken men är väldigt vacker och sorglig musik. Och i mitt manus försvinner både det ena och det andra.