Kors i taket

Idag har jag lyckats lägga in en del ändringarna i mitt manus i dokumentet. I 40 sidor närmare bestämt. Det känns så skönt och det närmar sig slutet med stormsteg. Läskigt och fullkomligt underbart. Jag är redo att låta den här berättelsen få stå på egna ben nu.  Jag måste erkänna att jag själv är redo för nya vägar, nya berättelser. Den här har levt i mig och med mig så länge nu. Missförstå mig inte, jag tycker väldigt mycket om den fortfarande, det är bara det att man nog ska skiljas åt innan man tröttnar på varandra. En liten separation på prov. Sedan får den gärna finnas hos mig för alltid igen.

Anledningen till att jag kunde skriva och redigera alls, är underbara dottern och maken. Ja, alla har faktiskt dragit sitt lilla strå till stacken. Dotter har bytt alla våra lakan. Och de är många i vår familj. Maken har städat så att det blänker och skiner i vårt hem. Småkillarna har städat på tomten. Äldsta killen har plockat undan. Vi får en övernattningsgäst om en liten stund. Makens bror kommer på snabbvisit. Det ska bli riktigt trevligt.

Min älskade familj, ni gör mitt liv lättare, så mycket bättre och så mycket rikare!

Mitt jobb som stylist

är något som bara mina barn får använda sig av. Dottern är på maskerad, och idag är hon Madonna, som hon såg ut på 80-talet.

Jag tror jag lyckades ganska bra för en lyckligare partytjej får man leta efter. När hon kommer hem igen, har hon säkert en massa saker hon vill berätta om. Så ikväll blir det mys med familjen. God mat och en film. Härligt!

Jag har några redigerade sidor kvar att lägga in i mitt dokument. Helgerna innehåller sällan någon skrivtid för mig, men det gör inget, för det är så viktigt att leva mitt i livet. Det är ju där man hittar många saker som man sedan använder i sitt skrivande. Jag älskar hur Howard Jacobson beskriver skrivandet. Om hur man kan hitta saker i sitt minne som man inte ens visste fanns där.

Ta det lugnt när du skriver. Ha inte bråttom, njut av det och ha roligt. Låt det ta den tid det behöver, låt det leva sitt eget liv, var vän med orden, låt orden vara din vän.

Så lysande, så enkelt, så rätt!

Fredag och dags att

röra på påkarna. Den här fredagen är det dags för lite pardans. Bjud upp till dans, eller dansa själv, så kör vi igång helgen!!

Fonter och följebrev

Jag läste på Arriba Förlag om manus och började fundera lite över fonter. Själv använder jag Times New Roman för enkelhetens skull.  Arriba skriver såhär:

"Amerikanska manus ska vara skrivna med Courier, men så strängt är det inte i Sverige. Courier är visserligen praktiskt - lätt att läsa och lätt att se fel i - men du kan använda något annat typsnitt om du vill, bara det inte är för snirkligt eller konstigt. Och undvik Times New Roman, dels för att det är fult och dels för att alla har sett det till leda (t.ex. på internet). Du får ett snyggare manus om du tar exempelvis Garamond, Palatino eller Century School­book." 

Nu ska jag försöka bestämma mig för vilken font jag gillar bäst.

Sedan var det det här med följebrevet. Igen! Helt färdig blir man nog inte med det, förrän man skickar iväg det. Kanske skulle man beställa den här boken. Query Letters that Rock.

Annars hittade jag den här sidan. Här finns många tips om hur man ska skriva ett följebrev. Det brevet har fått väldigt mycket plats i mitt liv.

Det som fastnade mest hos mig var "The Hook". Ja, bara namnet säger ju allt. Kroken som ska fånga förlaget.

"The Hook

Your very first line should grab an editor's attention. It must demonstrate that you can write effectively, and that you understand your market.
There are several ways to approach the "hook," including:
The problem/solution hook. This defines a problem or situation common to the publication's audience, then proposes an article that can help solve that problem. Here's an example:

The pet magazine market is an ideal place for newer writers to "break in". However, it is constantly flooded with inappropriate submissions. To break in, one must understand what these magazines want, and what they won't accept. ("Writing for Pet Magazines," sold to Byline.)

The Informative Hook. This usually presents two or three lines of useful information (e.g., facts, statistics), followed by an explanation of how this applies to the target audience. For example:

Thanks to a translation glitch, Microsoft was forced to pull its entire Chinese edition of Windows 95 from the marketplace. Microsoft recovered -- but that's the sort of mistake few small businesses can afford! ("How to Localize Your Website," sold to Entrepreneur's Home Office -- see Sample.)

The Question. Often, this is a problem/solution or informative hook posed as a question, such as:

Did you know...?
What would you do if...?
Have you ever wondered...?

The personal experience/anecdote. Many writers like to take a personal approach, as it immediately establishes the credential of "experience." Be sure, however, that your market uses more personal articles, or first-person accounts, before attempting a hook like this:

Forget-me-nots. I love their wistful name. I love their tiny blue flowers. And yes, I love that growing them is as simple as pie. ("Forget-me-nots: Simply Unforgettable Spring Flowers," by Mary R., sold to Fine Gardening.)

The attention-grabber. The goal of this type of hook is to make the reader sit up and take notice -- hopefully long enough to read the rest of the story. This might be a good "hook" for a query about parachuting in Yosemite:

As I fell from the top of Yosemite's El Capitan, I wondered if my life would truly flash before my eyes -- or if I would stop screaming long enough to notice.

Hooks to Avoid

Certain hooks scream "amateur" and are guaranteed to speed a query to the rejection pile, including:

• The personal introduction. Never start with a line like "Hi, my name is John, and I'd like to send you an article about..." Don't offer irrelevant information, such as "I'm a housewife and mother of three lovely children. Recently I decided to pursue my lifelong dreamof writing..."
  
  
• The "suck-up" hook. Yes, editors want to know that you've read their publication, but they also want you to prove it by offering an appropriate query -- not by saying, "I've been a subscriber for 20 years and just love your magazine..." (This is even less effective if your query goes on to prove that you've never actually read the magazine!)
  
  
• The "bid for sympathy". Don't tell an editor that you've never been published before, or that you need to sell this piece or your children will starve.
  
  
• The "I'm perfect for you" hook. Never sing your own praises: "I am a highly experienced professional and will be an asset to your magazine". Don't inform the editor that your article is "perfect" for his readers. Never declare that your article is "wonderful" or "fascinating." Prove it -- with a good query.
  
  
• The "I'm an amateur" hook. Never announce that you have never been published before, or that you've tried to sell the same article to 20 other magazines, or that your writing teacher (or mother or spouse) suggested that you send this to a magazine. Even if you haven't sold anything before, you can still act like a professional." 

Lika barn

och djur, leka bäst! :D

Följebrevet

Min dag har varit produktiv och fylld av ord från alla håll och kanter. Jag har fortsatt att läsa mitt manus högt för mig själv OCH jag har skrivit det ödesmättade följebrevet. Jajjemen, det känns helt otroligt, för jag har funderat på det länge och väl. När jag vaknade i morse hade jag upplägget helt klart för mig. Så helt olikt mig, morgontrött som jag är, for jag upp ur sängen som ett skott, för att börja min dag. Jag känner mig riktigt nöjd. Nu hoppas jag att det håller och att det skapar nyfikenhet och en vilja att läsa mitt manus.

Hur är då livet som publicerad författare? Hur ser ett skrivande liv ut egentligen? Själv tycker jag att det här känns väldigt nära verkligheten.

En enkel till Antibes

Jag såg ju filmen En enkel till Antibes i förra veckan och tänkte berätta vad jag tycker om den. Jag tycker att det är en fantastisk film. Vacker, sorglig, rolig och tänkvärd. En fin film om relationer, främst den mellan föräldrar och barn. Eller kanske snarare avsaknaden av den. Här har förälder och barn helt tappat bort varandra på deras väg igenom livet. Inget verkar finnas kvar av den närhet och kärlek som en gång fanns mellan dem. Hur blir det så? När halkar man längre och längre ifrån varandra, tills inget längre verkar finnas kvar som binder dem tillsammans. Den handlar också om livsval och förlorad kärlek. Men det är aldrig för sent att ställa allt tillrätta och att följa sin dröm.

Kort glädje

Ibland får man uppleva den. Glädjen. Just den här glädjen gäller ålder. Under samma vecka fick jag vara både ung och gammal. Här går det undan i svängarna.

Först var det en klasskompis till min dotter som var så trevlig när jag skulle hämta dottern i skolan. Lillkillen var med och den här klasskompisen kom fram och började prata. Hon tyckte att lillkillen var så söt. Jag fick svara på många frågor. Hon undrade om vi inte borde skaffa ett barn till, nu när vi bara har en flicka. Hon tyckte att en flicka var för lite, och dessutom orättvist. Hon undrade hur gammal jag var och blev chockad av mitt svar :) Du ser ut som 29, sa hon när hon hämtat sig något. Ops! Ja, det var ju onekligen ett tag sedan jag var 29, så jag blev lycklig som attan. Den klasskompisen gillar jag. Jag gick med spänstiga steg hemåt, tillsammans med dottern

Några dagar senare var jag och hämtade min näst yngste i skolan. Jag stod utanför klassrummet under tiden som de plockade undan efter sig. När han kom ut och jag kramade honom kom en flicka fram och frågade i förbigående om jag var hans mamma. Ja, sa han. Fin mamma, sa hon. Inte illa tänkte jag :)

Men man får inte vara glad länge. Nästa gång jag hämtade min näst yngste, så kom en annan liten tjej fram och frågade om jag var hans mormor. Tjohejdu! Den satt mitt i medaljongen!

Nej, jag är inte särskilt åldersfixerad egentligen. Man är den man är, där man är, hur man än försöker att ändra på det. Självklart vill jag se ung ut så länge som möjligt och ålderskrämpor kan jag definitivt vara utan. Men annars ser livet ut som det gör. Ungdomen är en mycket kort tid av ens liv. Medelåldern är fantastisk, då slipper man alla jobbiga saker som man måste gå igenom som ung. Mognad anser jag är mycket roligare än ungdom. Och mycket, mycket enklare.

Något skumt med kommentarerna

Jag fick veta att det inte går att kommentera på min blogg. Så vill jag verkligen inte ha det. Jag älskar ju kommentarer :)

När jag kollar, så verkar det vara så att det inte fungerar att kommentera, i alla fall inte som anonym, om man använder sig av Internet Explorer, däremot fungerar det när man använder sig av Google Chrome. Själv har jag haft en del problem med Internet Explorer och har därför börjat använda Google Chrome istället. Nu fungerar det mycket bättre för mig.

Jag hoppas att alla kommentarer kan komma fram, för jag vill verkligen läsa dem.

Jag gillar måndagar

för då kan jag hålla på med skrivandet. Idag har jag läst drygt 60 sidor högt för mig själv. Det är lite speciellt att läsa högt så längre, men nu är jag på gång i alla fall.

Följebrevet däremot, har jag inte börjat med än, men jag funderar uppenbarligen väldigt mycket på det. Det är ju det som ska locka förlagen till att läsa hela mitt manus. Det känns tungt. Men jag har en och annan idé att jobba med.



Att skriva är att leva. Så sant, så sant. Ett manus innehåller så mycket av en själv och det är det som gör det så svårt. Man blir beskyddande och har svårt att släppa något som innehåller en hel massa bitar av en innersta väsen. Trots det, så måste man låta berättelsen stå på egna ben till slut. Det är det enda sättet om man vill bli publicerad, och publicerad vill jag bli. Hur mycket jag än älskar att skriva, så vill jag dela mina ord med andra. Annars lever de ju bara hos mig.

Om att hitta tid

tid som man har för lite av för det mesta.



Jag har inte läst mitt manus idag heller, precis som jag trodde att det skulle bli. Men som tur väl är så är tid det enda vi får ny av precis hela tiden. Den vi får måste vi använda på det sätt som känns bäst och ger mest glädje just då. Prioritering kallar vi det populärt. I dag har jag prioriterat promenad, vila och mys med familjen i tv-soffan. Vi hade en riktigt lyckad fest igår innehållande alla önskade ingredienser. Sådana kvällar/nätter gör en ganska så trött dagen efter. Söndagar är mysdagar. Så får det vara, för så vill jag att det ska vara.

I morgon är det däremot en annan dag, måndag. Den gilla jag, då ska jag börja läsa mitt manus en andra gång högt för mig själv. Sedan måste jag få ihop det där lysande följebrevet också. Lite läskig är just den här delen i skrivandet, men också alldeles, alldeles underbar!

Att fixa en fest

kan innebära mer eller mindre jobb.



Nej, den här har jag inte gjort idag. Men det skulle vara kul att kunna. Det får bli någon gång i framtiden, när jag har oändligt med tid över. Typ, när helvetet fryser till is!! :D

Men jag har lagat mat i alla fall. Créme Ninon, som blivit en favorit hemma hos oss. Sedan en gryta med fläskfilé och kryddiga korvar som kommer att serveras med ugnsbakad potatis. Till efterrätt blir det daimtårta. Det kan nog bli bra! Vi blir 8 vuxna och 10 barn. Fullt ös med andra ord. Vi ska umgås, äta, leka och dansa. Jag längtar redan!

Läsandet fick därmed vänta, även om manushögen ligger på fåtöljen bredvid min säng och frestar mig hela tiden. Hur kul festen än kommer att vara så ser jag fram emot morgondagen, då jag ska börja läsa. Hoppas jag. Hos oss kan man aldrig riktigt vara säker på sådana saker som egentid.

Nu blir det förfördrink med maken, innan gästerna kommer. Nu börjar partyt!



Jag älskar att dansa. På en fest förra året var det en tjej där som var dansare, och hade dansat bakom Tina Turner, som tyckte att jag dansade grymt bra. Vad sägs om det va!!?? Jag kände mig stolt som en tupp. Anyway, jag ÄLSKAR att dansa och har gjort det så länge jag kan minnas. Jag började gå ut på disco när jag var 14 år och har inte slutat dansa sedan dess. Det var på den gamla goda tiden då det var disco på riktigt! Jag var en äkta discobrud som hade som mål att någon gång få dansa på Studio 54 i New York. Jag var lite för ung och missade hela den grejen. Då ville jag starta ett eget Studio 54 tillsammans med mina kompisar i Karlskrona. Drömmar, drömmar, drömmar! En del blir uppfyllda och en del inte. Nu har jag en helt annan dröm!