Jag såg ju filmen En enkel till Antibes i förra veckan och tänkte berätta vad jag tycker om den. Jag tycker att det är en fantastisk film. Vacker, sorglig, rolig och tänkvärd. En fin film om relationer, främst den mellan föräldrar och barn. Eller kanske snarare avsaknaden av den. Här har förälder och barn helt tappat bort varandra på deras väg igenom livet. Inget verkar finnas kvar av den närhet och kärlek som en gång fanns mellan dem. Hur blir det så? När halkar man längre och längre ifrån varandra, tills inget längre verkar finnas kvar som binder dem tillsammans. Den handlar också om livsval och förlorad kärlek. Men det är aldrig för sent att ställa allt tillrätta och att följa sin dröm.
