Mina kära svärföräldrar har passerat oss på vägen från Uppsala till Lund och har ätit middag med oss ikväll. Sådant gör att vardagen byts ut mot en härlig helgkänsla. De kommer tillbaka på lördag och då stannar de till måndag. Vad lite som behövs för att vardagsmönstret ska brytas.
Däremot har jag inte hunnit redigera något idag. Det är synd för jag har många tankar runt det. Fast i morgon är en annan vardag. Jag hann i alla fall ta min dagliga promenad och under den så såg jag en flyttbil till vilken de bar ut möbler. Det triggade igång fantasin till en helt ny berättelse. En väldigt spännande idé som också innehåller min allra första manliga huvudkaraktär. Jag tror att han heter John, precis som min morfar. Det innebär att det är en viktigt berättelse att berätta, eftersom min morfar betydde väldigt mycket för mig.
Det jobbiga är bara att man lämnas med en härlig känsla av kreativitet som spritter inuti, samtidigt som man blir så frustrerad. Hur ska jag hinna skriva ner alla fantastiska berättelser som dyker upp i mitt sinne. En dag i taget, en berättelse i sänder. Så får det bli. Det får vara gott nog.
Kanske får den nya berättelsen heta "Han bor inte här längre". Vem vet?
