Äntligen bokmässa

för mig, för andra gången i mitt liv!

Förra året kände jag knappt en själ, men hade bestämt mig för att hälsa på alla dem jag mött via bloggen. Det var ett fantastiskt äventyr, min kropp var slut och mitt huvud var helt tomt när jag lämnade mässan för dagen på lördagen, men i hjärtat dansade det av glädje. Eufori är väl närmast vad jag kände. Jag somnade en stund på mitt hotellrum innan det var dags för nästa äventyr, Park. Vad visste jag mer än att det var där man skulle vara på kvällen. Jag traskade dit och kände mig ganska mycket som Bambi på is och hade ingen aning om vad som väntade mig. Jag såg underbara Susanne Boll som bjöd mig till sitt bord, vilket gjorde kvällen fullkomlig. Och där fick jag uppleva Park mitt i smeten tillsammans med helt underbara människor. På väg hem därifrån kunde jag bara le och den upplevelsen har inte lämnat mig ännu.

Det diskuteras väldigt mycket om det ytliga och det som inte är trevligt med bokmässan. Själv vill jag hävda motsatsen, kanske är jag naiv eller så ser jag helt enkelt inte det andra. Jag ser bara det positiva. Har bara upplevt det positiva. Jag tvekar inte för ett ögonblick över att det andra finns, men jag tänker inte ge det något av min tid. För om man vill och om man inte luras med i den där känslan av otillräcklighet eller tävlingsgrejen, så finns det oändligt med energi, inspiration och tillfällen till fantastiska möten.

Nu ser jag fram emot ännu en bokmässa som jag är säker på kommer att leva med mig i ett helt år. Tills nästa bokmässa. Jag ser fram emot att träffa en hel mängd fantastiska och inspirerande människor. Vi ses när vi ses och hörs när vi hörs!