.

.

söndag 25 april 2010

Vad händer om det som inte kan hända verkligen inträffar?



Vi lever i ett extremt sårbart samhälle och det är skrämmande att tänka på vad som kommer att hända när det otänkbara händer.

Andreas Cervenka skriver på E24 bland annat det här:

Frågan är vilken omöjlig händelse som snabbast skulle få störst effekt över hela världen om den faktiskt bestämde sig för att vara möjlig?

Fundera då följande fråga. Hur länge kan du vara utan flygtrafik innan livet blir outhärdligt? Och hur länge kan internet ligga nere innan det börjar koka i skallen? Tio sekunder, en halv minut, en timme?

Internet är för många av oss på samma nivå som syre och vatten, en grundläggande förutsättning för modernt liv.

Vi behöver det för att jobba, för att använda våra pengar, för att kommunicera med våra vänner, för att utöva våra medborgerliga rättigheter.

Allt fler viktiga funktioner är mer eller mindre beroende av ständig uppkoppling; telefoni, el, vatten, sjukvård, börser. Många myndigheter, företag och människor har sina viktiga dokument på nätet.

Ett totalt stopp för internet skulle på några minuter få stora delar av samhället att stanna upp, åtminstone tillfälligt. Det skulle kasta oss trettio år tillbaka i tiden, till en värld av faxar, kontanter, kartor och stadsbud. Att kunna googla fram en lösning på ett vardagsproblem skulle vara ett minne blott.

Det finns knappast ett enda bolag på Stockholmsbörsen vars verksamhet inte skulle påverkas. Att SAS är nästan lika beroende av internet som av öppet luftrum tänker kanske inte många på. Närmare 40 procent av bokningarna sker online. För Ryanair är siffran 99 procent.

Till skillnad från jorden har vi lagt vår framtid i händerna på en enskild teknologi. Det finns många som pekar på att internets infrastruktur inte är gjord för de senaste årens enorma tillväxt.

Trafiken mellan länder passerar ofta via ett begränsat antal knutpunkter. Sammanbrott har redan skett. I december 2006 skadade en jordbävning en undervattenskabel och slog ut nätet i stora delar av Asien. Häromåret hände något liknande i Mellanöstern.

En forskare på Intel konstaterade nyligen i en rapport att en större internetkrasch bara är en tidsfråga. Experterna viftar förstås bort detta.

Läs hela artikeln här.

9 kommentarer:

  1. Ja, det är ingen lek... längre.
    De är inte så himla länge sedan vi var uppkopplade per minut.

    Krma åsa

    SvaraRadera
  2. Åsa: Man fattar inte riktigt hur beroende vi är av tekniken runt om oss.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Samtidigt som det också kan föra något gott med sej.

    SvaraRadera
  4. Trolligt: Säkert men det kommer nog att förekommas av en ganska jobbig tid. Vi kan nog inte ens ana hur mycket som hänger på tekniken i våra liv. Ganska läskigt faktiskt.

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Verkligen ett tänkbart inlägg! Ser även att vi tagit sikte på samma typ av knoppar i vår våryra!

    SvaraRadera
  6. Sofie: Just de här knopparna kommer i från Mallorca förra våren. Men alla knoppar är lika underbara tycker jag.

    SvaraRadera
  7. Det ligger mycket i det. Vet av egen erfarenhet hur sårbara vi har varit de gånger vår dator har brakat ihop. :( När man driver eget företag idag är man helt beroende av att ha dator och internet som fungerar. Tänk bara om hela internet brakade ihop världen över. Vilket kaos det skulle bli! En annan intressant tanke är ju också, tänk vad mycket tid många människor skulle få över till annat. ;)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  8. Lotta: Som med allt annat finns det ju både för och nackdelar med teknologin i våra liv. Man spenderar i allafall väldigt mycket tid vid datorn så man skulle hinna en hel del annat utan datorn. Fast den sparar ju också tid : ) Som sagt för och nackdelar.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Så sant, så sant! Reagerade särskilt på formuleringen: "Att kunna googla fram en lösning på ett vardagsproblem skulle vara ett minne blott." Något jag själv gör hela tiden. Och det är precis som du skriver Anneli, att vi inte ens tänker på hur mycket våra liv hänger på tekniken. Märkligt vad snabbt beroende man blir...
    Tack för intressant läsning!

    SvaraRadera