Igår när äldsta sonen skulle städa buren till sitt älskade djur, hamstern Puff, låg han livlös men andades väldigt lätt. Jag hörde sonens panik och han tog upp Puff och lät honom ligga i en varm handduk. Och han hoppades och hoppades att han skulle vakna upp och vara vanliga pigga Puff igen. Jag ringde veterinären som var ganska övertygad om att han var döende och att allt de kunde göra var att avliva honom. Så jag fick förbereda sonen för vad som skulle komma. Inte lätt och det gjorde ont, både i honom och mig. Sonen satt med Puff och klappade honom ända tills han tog sitt sista andetag. Då brast det och tårarna kom.
Sonen älskade verkligen det lär lilla djuret och kom hem då och då på rasterna för att vara med Puff en stund. Han skötte honom så fint och tyckte om att ha honom runt sig när han läste läxan. Nu är det tomt i hans rum och det känns dystert för oss alla men framför allt för honom. Det är otroligt vilken stor plats ett djur tar i en familj och vad tomt det blir när de är borta. Och barnens tårar och sorg gör oändligt ont i mig.
På natten låg Stella, som vår lilla misse nu heter officiellt, hos sonen. Hon stannade hos honom hela natten. Jag tror att det var väldigt skönt för honom att få ha henne nära just då. Själv fick jag umgås med alla jobbiga tankar som det för med sig att förlora något. Att veta hur föränderligt och förgängligt livet kan vara. Mina tankar spinner vidare i det otänkbara att det skulle hända mina barn något, hur omöjligt det känns att överleva något sådant. Även småkillarna fick sådana tankar. Vad händer när man dör och när ska vi dö? De grät båda två och hade lite svårt att somna på kvällen. Och jag behöver krama mina barn extra mycket och extra länge.
Åh, nu sitter jag här och gråter. Så sorgligt. Stor kram till er!
SvaraRaderaTack gulliga du, det värmer verkligen!
RaderaKram tillbaka!
Åh, lilla gubben. Det finaste du kan göra som mamma är att låta honom sörja sin hamster (inte trösta med en ny förrän han har sörjt klart den första. På det sättet lär man barn att ingen är utbytbar.) Är du intresserade finns mängder med fin information på sorg.se där jag har utbildat mig.
SvaraRaderaKram
Du har så rätt och han är så klok själv. Han vet inte om han någonsin kan ha en ny hamster eftersom han tyckte så mycket om Puff. Jag låter honom sörja och finns nära när han behöver mig. Fast jag hoppas att han vill ha en ny hamster tids nog, jag tror att det är bra för honom att ha ett eget litet djur att ta hand om. Barn lär sig så mycket av att älska och sköta ett djur.
RaderaTack för tips på information, jag ska titta in där.
Kram!
Men fy, så jobbigt för er alla! Ett hamsterliv är inte långt men de hinner sätta ordentligt avtryck i ens hjärta.
SvaraRaderaOch så blir jag, som alltid, imponerad av Åsas klokhet.
*varma kramen*
Mycket jobbigt! Det är så svårt att se sina barn sörja. Och djur sätter verkligen spår i ens liv väldigt fort.
RaderaÅsa är väldigt klok.
Kram!
Usch så tragiskt! Puff var ju inte så gammal! Här hemma har vi en liten djurkyrkogård med både hamstrar och kaniner! Betyder mycket den lilla ceremonin! Få gråta och bli tröstad!
SvaraRaderaNu vet vi att det finns en liten Puffängel i himlen! KRAM Anna
Så supersorgligt! Han var inte gammal alls. Puff ligger nu begravd i trädgården med en massa rosor uppe på. Att få gråta och bli tröstad är så otroligt viktigt.
RaderaVi hoppas alla att Puffängeln har det bra i sin himmel!
Kram!
Det värker i hjärtat, stackars sonen din.
SvaraRaderaDet är tungt när ens djur dör. Det kom alldeles för tidigt den här gången.
RaderaStackars liten! Min son funderar mycket över döden nu också. Jag tror faktiskt inte att jag är förberedd på att klara av om vår hund skulle avlida nu. Du verkar ha klarat det bra, kanske ännu bättre med hjälp av Stella? Djur är outstanding på att trösta. :)
SvaraRaderaDet är så jobbigt! Man är liksom aldrig förberedd och just den här gången kom det verkligen överraskande plötsligt. Men så kan det ju också vara. Barnen funderar ju i perioder över döden och de reagerar väldigt olika när det händer. Jag tror att Stella har hjälpt oss väldigt mycket och alldeles extra har hon hjälp äldsta sonen. Han låg och klappade henne väldigt länge i sängen innan han somnade igår.
RaderaOh, så sorgesamt - för sonen och er alla.
SvaraRaderaSnart är det ett år sedan som vår älskade hund "Razz" dog. Alla mina fyra barnbarn pratar fortfarande om honom ... så sent som igår förhörde sig min fyraåriga dotterdotter varför han dog. Både hon och min sondotter var ju bara tre år då.
Men min sondotter som hittills inte haft ett så utvecklat språk som dotterdottern vet vad det vill säga när ett djur dör. Hennes storebrors hamster "Leo" dog strax efter "Razz". Hon såg med egna ögon vad det vill säga att vara död - precis som din son nu också vet.
Förövrigt var det ett av de ord som hon uttalade helt rent och med en verklig innebörd. Hon pekade in på "Leos" bur och sa: "Död!"
Så sondottern (i jämförelse med dotterdottern) har haft lättare att förstå och ta in att hennes (vår) älskade "Razz" också är död precis som "Leo".
Alla mina barnbarn är så underbara när de pratar om mina hundar - jag tror att de lärt sig mycket på vägen som de kommer att ha nytta av längre fram ...
Kramar
Mycket sorgligt! Han älskade verkligen sin lilla hamster och han fick ha honom så kort tid. Han behöver sörja och jag finns nära när han behöver mig. Han tycker att det är så tomt i hans rum. Tur att Stella finns för att trösta honom och kanske fylla upp en del av tomrummet.
RaderaJag tror också att barn lär sig mycket om döden när ett djur dör. Då får de fundera, prata om det och fråga om allt de undrar över. De lär sig så mycket om livet av att leva med och ta hand om djur.
Kramar!
Ja, det där känner jag igen. "Pappa, Ludde rör sig inte. Han ligger alldeles stilla i buren."
SvaraRaderaBarnens gråt när de förstår gör ont i fadershjärtat.
Ja, det gör ont ibland, både i barn- och föräldrahjärtan.
SvaraRadera