.

.

torsdag 6 september 2012

Alltid du


Mitt i familjeidyllen står han plötsligt där, tonårsförälskelsen hon aldrig glömt …
Caroline är visserligen lyckligt gift, men hon har aldrig riktigt glömt sin ungdomskärlek Adam. När han av en slump kliver in i hennes liv igen vänds tillvaron upp och ner. Livet, som mest bestått av välling, blöjor och livspusslande, får plötsligt ny glans när Adam börjar flirta hejdlöst med Caroline.
När hon dessutom får erbjudande om arbete på hans familjeföretag, med Adams fru som närmsta chef, blir hon mer och mer insnärjd i sina egna känslor – och i hans. Men ska hon verkligen riskera allt hon har för Adam?

Alltid du är en relationsroman om den klassiska 35-40-årskrisen, som kan få oss att göra de mest ogenomtänkta saker …
Texten är lånad från Printz publishings hemsida.

Alltid du är skriven av Pernilla Alm som drev bloggen Skrivarmamma under många år.

Det här är en av de få böcker jag läst som fått mig att må fysiskt illa. Och då menar jag det faktiskt på ett positivt sätt, eftersom det visar att händelserna, de svåra valen och alla känslorna verkligen når fram. När man ställs inför val som man vet kan tillintetgöra hela ens existens så borde man alltid backa och tänka både en och två gånger extra. Caroline i boken verkar snarare gömma sig i sanden och försöka blunda för hur hennes val kommer att förändra livet för många människor. Man vill prata med henne och rent av skrika åt henne att stanna upp och göra bättre val. Val som inte förstör och skapar sorg och förödelse.

Alltid du är en bok som skapar tankar om livets skörhet och om att vara beredd att ta konsekvenserna av sina val. Den får i alla fall mig att krama maken lite extra mycket, pussa mer på mina barn och att helt enkelt uppskatta min vardag väldigt mycket mer.

Boken börjar så här:
Hon såg direkt att det var han. Att hon blev chockad syntes säkert på henne, för det var som om allt blod hade lämnat huvudet. Kanske vinglade hon till och med till lite. Hon tog tag i dörrkarmen, som stöd. Det var han som fann sig först. Så hade det alltid varit.

11 kommentarer:

  1. Jag är nyfiken på den här boken (bara att den kallas feel-bad känns spännande), men eftersom min hög av olästa böcker här hemma svämmar över har jag tänkt att det får bli något annat år.
    Men kanske köper jag den på mässan ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Feel-bad genren känns ganska ny. Fast den har nog funnits ett tag utan att ha ett namn. Den där högen med olästa böcker växer snarare än minskar hemma hos mig. Fast en del böcker måste man ju bara läsa.

      Radera
  2. Jag fick samma känsla när jag läste boken. Man vill bara ruska om Caroline och be henne sansa sig och tänka ett varv till vad hennes val innebär för alla.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gav verkligen en riktigt obehaglig känsla att läsa den. Men det var ju säkert också meningen, har jag en känsla av.

      Kram!

      Radera
  3. Samma känsla här, hade lust att skaka om henne och skrika på henne då och då. Det är bra att läsa sådant ibland, så att man tänker till och uppskattar vad man har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En riktigt obehaglig känsla. Men precis som du säger så uppskattar man sitt vardagliga liv mycket mer när man har läst den.

      Radera
  4. Hoppsan. Gick in för att läsa din blogg och här var jag. Lustigt. :)
    Och sorry för illamåendet. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här var du! : ) Det är ingen fara, jag har återhämtat mig.

      Radera
  5. Precis så som livet är. Fullt av irrationellt handlande. har inte läst Alltid Du ännu.. Men är grymt sugen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Men vi gör så gott vi kan för att hålla oss på banan : )

      Radera