Längtan efter tid

Det är inte bara klimatet som jag saknar. Det enkla livet som vi levde på Mallorca gjorde att jag kunde skriva i flera timmar per dag. Nu är den nästan helt förlorat. Där hyrde vi en lagom stor lättskött lägenhet. Här har vi ett stort hus att ta hand om. Där sköttes omgivningarna av personal. Här ska trädgården skötas och snö skottas. Där hade vi med oss lagom mycket kläder som tvättades med jämna mellanrum. Här är garderoberna fulla och tvätthögarna växer oss över huvudet. Där var livet i all dess enkelhet ett stort äventyr med allt det nya. Här hotar vardagstristessen och alla måsten att ta över, varje dag.

Jag är helt medveten om att man kan göra mycket här också men det innebär att börja om från början. Man måste göra sig av med allt onödigt och sådant som tynger ner. Det går absolut men det tar tid, ännu mer tid av den tid som jag inte längre har.

Det är nog inte så konstigt att jag hittade tillbaka till mig själv på Mallorca. Jag hade tid. Egen tid. Jag saknar min tid något alldeles förtvivlat. Och jag saknar Mallorca.

Askungar

Nu har jag läst Askungar av Kristina Ohlsson. Ännu en kväll blev till natt eftersom jag var tvungen att veta hur det skulle gå. I den här boken finns ännu en av alla föräldrars mardrömmar. Barn försvinner för att snart hittas döda. Den är obehaglig på många sätt och när ondskan osedd smyger runt och sprider skräck vill man själv bara att barnen ska hittas i tid. En gåta utspelar sig som verkar olöslig. Det finns så många hur och varför att det inte går att gissa sig till svaret. När man väl börjar ana sammanhanget blir det om möjligt ännu mer obehagligt. Jag tycker att den är otroligt spännande och har dessutom ett mycket välformulerat språk och en behaglig berättarröst.

Enchant the human hart

Så vackert beskrivet om att skriva av Ben Okri som skrivit boken Starbook. Om det fantastiska livet som berättare. Hur välsignad är inte den som behärskar den ädla konsten att berätta en historia som förtrollar det mänskliga hjärtat och sinnet? Däri ligger också mitt mål och min önskan.

Tårarna kommer

Vad kan jag säga, jag har ganska nära till tårarna och detta är precis vad som rör mitt inre. Även om det bara är en sång och en film som vill visa oss vad den äkta julkänslan innebär. Det är nog därför jag älskar julfilmer, där kan jag frossa i allt det som ska leda fram till den perfekta julen.

Våren

Om drygt 80 dagar är det vår igen. I alla fall om du bor i Skåne.
Våren kommer i snitt:
Malmö 22 februari
Göteborg 28 februari
Stockholm 16 mars

Första advent

Vilken fantastisk känsla det är att få fira första advent i ett snötäckt landskap. Idag blev det mer pulkaåkning och ännu mer inomhusmys. På eftermiddagen gick vi ner på stan och upplevde den första skyltsöndagen för i år. Hjälp vad mycket folk det var. Känslan av riktig vinter är påtaglig och den verkar påverka befolkningen positivt. Vi gick in i kyrkan en stund och tände ett ljus för dem som inte är med oss längre och vi tittade på julkrubban. Stämningen i kyrkor är alldeles speciell.  Det råder stillhet och lugn och det är något alla stressade nutidsmänniskor behöver få uppleva då och då.

Första ljuset är tänt och nu börjar nedräkningen. Inte minst för barnen som ser fram emot julafton på det lite otåliga sättet som bara barn kan. Själv vet jag hur fort tiden kommer att gå så jag känner att jag måste ta tag i alla julgöromål i god tid. Jag vill verkligen att december ska vara en härlig skön tid. Jag vill slippa känna galenskapen, som man lätt känner vid för mycket stress. Jag vill njuta tillsammans med barnen, av alla ljus alla dofter och allt gott som man bara äter i december. Jag vill köpa julklappar i glädje och förväntan, inte i stress och förtvivlan. Jag vill ha en fridfull december.

Peppermint winter

Härlig ny julmusik från Owl City, Peppermint winter.

Vi har haft en helt ljuvlig dag. Efter vår vanliga helgmysfrukost så gick vi iväg till en liten backe som ligger nära oss och åkte pulka för första gången i år. Barnen var så lyckliga. Lyckliga barn ger lyckliga föräldrar. Det finns inget bättre än att uppleva barns glädje och skratt tillsammans med dem. Efter det gick vi hem och eldade i öppna spisen. Vi grillade korv över elden och drack varm choklad och egenhändig blandning av, rött vin, glögg och en aning socker. Det blev en perfekt blandning som vi drack varm. Supergott! Vi lyssnade på julmusik och bara njöt av livet. Just nu pysslas det lite allmänt här hemma. Ute blåser det kall vind och det snöar. Man får precis en sådan känsla som man önskar sig till julafton. Man vill vara ute en liten stund i den kalla, friska luften. Ta en promenad i den gnistrande snön för att sedan gå in och kura ihop sig och mysa. Efter pysslandet ska vi se på film under sköna filtar i soffan. Life is good!

Dare to suck

Att våga skriva dåligt är förmodligen det enda sättet för att så småningom kunna skriva väldigt bra. Skriv och skriv om. Och så skriv om igen. Oavsett hur många gånger man skriver och skriver om så är det viktigaste ATT skriva. Det är en del i en utbildning. Att smaka på ord. Leka med meningar. Skapa innehåll.

Jag läste på Sofie Sarenbrants blogg Magstarkt om hur hon, när hon besökte sitt förlag, såg högarna med manus som ligger och väntar på att läsas. Hon berättar att hon aldrig trodde att hon skulle bli antagen. Det blev hon och hon önskade alla i den stora högen lycka till. Vilken otroligt konstig känsla det är att veta att mitt manus kan vara ett av dem som ligger och väntar på sin tur. Häftigt och otroligt skrämmande! Idag är det tio veckor sedan jag skickade till förlagen och väntar fortfarande på svar från tre.

Lidande konstnär

På min promenad idag såg jag detta fina konstverk vid havet. Självklart ville jag ha ett foto på det så jag tog mig långsamt ner på den glashala stegen ner mot vattnet. Det gick bra och jag var nöjd över att det gått så bra. Så när jag står där och tar mina foton kommer det en jättevåg ifrån ingenstans och slår upp över bryggan och dränker mina fötter i iskallt vatten. Det var svallvågor från någon stor båt som dykt upp utan att jag sett dem. Jag skyndade mig så gott det gick upp i den isiga trappan. Som tur var klarade sig kameran som jag tagit bilderna med från att bli blöt. Väl uppe går det en dam förbi och ler. Hon tyckte att det var modigt gjort hon trodde att hela jag skulle bli dyngsur. Hon höll med om att det var ett vackert konstverk som naturen fått fram.

Dags för dans

Måste fokusera mera

Myspace Quotes Graphics

Mina fynd och julpynt

Det finns mycket att handla på Gekås. Jag köpte inte så mycket juldekorationer trots att jag älskar julpynt. Det är så lätt att jullådan blir mer och mer fylld med saker och sedan måste man till slut rensa bort. För några år sedan rensade vi i jullådan och då bestämde jag mig för att hålla igen lite på nyinköpandet. Numera köper jag bara några få nya julsaker som jag inte kan motstå varje år. Med devisen "less is more" försöker vi att julpynta lagom, med saker som vi verklig tycker mycket om. Det känns bra för själen när det är lagom mycket som omger oss. När man kan se varje sak och det inte finns julsaker precis överallt. Det passar oss. Dessutom gillar jag inte att plocka bort julpyntet och då är det skönt att det inte finns för mycket framme. Jag brukar känna mig väldigt glad och nöjd över att jag pyntat lagom när julen ska läggas undan till nästa år.

Jag köpte saker som passar både vid jul men även annars. De stora ljusstakarna i tre storlekar har jag letat efter och de här hittade jag till min stora glädje till ett mycket bra pris. Så blev det också en fin lyckta med silvermönster i glaset.

Jag köpte också papper till julkorten. Jag brukar göra fyrtio stycken så det behövs en del papper. Nu är det bara att sätta igång och pyssla. Jag har inte riktigt bestämt hur de ska se ut i år ännu men jag vill verkligen vara ute i god tid i år. Jag brukar sitta och hysteriskt försöka få ihop de sista några minuter innan posten går den dagen som är den sista för att skicka julkort. Det är som en tradition kan man säga, inte en särskilt kul tradition men ändå en tradition. Här är några av mina föregående års julkort.

Nu är jag på gång

I dag har två av mina barn studiedag. Jag har länge lovat dottern att åka och shoppa så idag passade det utmärkt. Det var perfekt att göra det just idag, en vanlig vardag precis innan julhetsen börjar. Det var lugnt och trivsamt och vi kunde shoppa loss i lugn och ro. Vi lyckades hitta ännu några julklappar som nu kan strykas från listan. Dessutom lunchade vi och hade det riktigt mysigt ihop på tu man hand, dottern och jag. Underbart!

Oj, oj, oj

I dag har jag varit på Gekås i Ullared. Jag har shoppat, handlat och shoppat lite till. Det blev en och annan bra julklapp som kom med hem. Jag blir så glad för varje julklapp som jag hittar. Det är så otroligt mycket som ska göras i december ändå så för varje sak som kan bockas av på listan blir jag en liten aning mer avkopplad. Tänk om det skulle fungera ett år till slut. Att inte stressa i december. Vilken ljuvlig tanke!

Om att skriva

Att hitta bra tips när jag skriver är väldigt viktigt för mig nu när min författarresa precis har börjat. Jag är som en svamp som suger i mig allt som handlar om att skriva. Jag tror att jag hoppas hitta nyckeln som öppnar dörren till perfektion. Många tips är bara saker jag vill förankra i mitt eget skrivande. En del är hur andra hanterar sitt skrivande. Att vandra omkring i tips och berättelser om att skriva tillsammans med att läsa andra författares böcker är ett sätt för mig att hitta min egen väg. Det är lite som att förbereda sig inför en resa genom att läsa och se filmer om resmålet. När man gjort det är men mer förberedd och kan uppskatta  och njuta av resmålet på ett bättre sätt. Jag vill uppleva resan med alla mina sinnen.

Måndag igen

Jag kan verkligen inte fatta var tiden tar vägen. Det hinner knappt bli fredag så är det måndag och så hinner det knappt bli måndag så är det fredag igen. Lite läskigt är det när tiden bara rusar förbi. Det är inte lätt att leva i nuet för nuet försvann precis och blev nyss.

Lite gulliga djur kan vara trevligt att bli road av en stund i nuet (som snart är nyss).

The Writer's Rap

Ett leende

Myspace Quotes Graphics

Snöyra

Den första snön är magisk för barn (och även en hel del vuxna). Igår snöade det för fullt och ett lätt snötäcke lade sig uppe på vårt gräs. Barnen tittade ut med näsorna mot fönstret och längtade ut. Det var sent och mörkt men jag övervägde ändå att låta dem gå ut en stund i snöfallet. Jag vet hur svårt det kan vara att vänta på saker när man är liten. Vi bestämde istället att de skulle gå ut direkt efter frukosten idag. Jag har sällan sett mer förberedda barn än mina var i morse. Hela gänget åt en snabb frukost och klädde sedan på sig hela arsenalen av vinterkläder. Sedan var det snöfest. Marken var kladdig och snön var blöt men roligt hade de. De kom in dyngsura, rödrosiga om kinderna och varma efter snöleken. Det fanns ju inte jättemycket snö men de fick ihop till en stor snöboll som de gjorde om till en rutschkana. De är påhittiga mina barn.

Snö och skrivglädje

Så här ser det ut hemma hos oss just nu. Snön har även kommit till Skåne. Kylan är jobbig men snön är välkommen. Det blir ljust och julkänslan har lättare att ta sig in i sinnet. Jag hoppas, precis som jag gör alla år, på en vit jul.

Idag är det 9 veckor sedan jag skickade iväg mitt manus till förlagen. Jag har fått två refuseringar och väntar på svar från tre. Jag är fortfarande hoppfull och tror på att det ska gå vägen. På ett eller annat sätt. Idag har jag skrivit så att det glöder på mitt andra manus. Just nu har jag kommit över 11 000 ord. Jag är på god väg men har fortfarande långt kvar. Det känns bra och jag är så lycklig när jag får sitta vid min dator och bara fingra på mitt tangentbord. Tänk att en samling ord kan ge så mycket glädje. Nu ska jag skriva en stund till sedan blir det pizza, Idol och mys med barnen och maken. Jag läste nyss i Aftonbladet på nätet att Idol-Jay har blivit positivt drogtestad. Det känns onödigt och otroligt synd när det gått så bra för honom. Hoppas att han får den hjälp han behöver till ett bättre liv.

Så lite inspiration om att skriva och vikten av att verkligen tro på sig själv för att nå de mål man vill nå.

Vecka 36

Jag har läst Vecka 36 av Sofie Sarenbrant. Det är verkligen en riktig "page turner" och inte alls förutsägbar. Det var svårt att lägga ifrån sig boken för man vill verkligen veta hur det ska gå. En förälders och även en makes värsta mardröm hjälper till att göra berättelsen outhärdligt spännande. En kvinna som är gravid i vecka 36 försvinner till synes spårlöst. Kvar finns bara frågor som långsamt besvaras. Riktigt spännande!

Fredag och dags att dansa

Att röra på sig är jättebra och nyttigt för kroppen. Att dansa är dessutom superkul så häng på, nu kör vi!

Vilken dag

Vilken dag det blev. Somnade klockan 4 i morse efter ett evigt snurrande och funderande över nästa kapitel i min andra bok. Upp halv åtta och iväg för att lämna dottern i skolan och sedan iväg på den dagliga promenaden som var riktigt skön och uppfriskande. Hem och iväg för att storhandla. Det började gapa tomt i skåpen. Tillbaka hem för att göra lunch. Baka muffins till dotterns klass. Det är öppet hus i barnens skola i kväll. Hämta dottern i skolan. Fixa något ätbart åt barnen eftersom det blir sen mat i kväll. Alldeles snart iväg  till Öppet hus. Jag är trött, trött, trött! Nu äntligen har jag en liten stund vid datorn. Det blev ingen tid alls idag för att skriva. Det finns inte mycket som är mer frustrerande än när man har något att skriva som ligger och väntar på att få komma ut och så har man ingen tid att sätta sig ner och göra det. Funderade på att skriva ner det i natt men med så lite sömn bakom mig känns det ganska omöjligt. Men, men, imorgon är en annan dag! Den här låten brukar jag sjunga på när det blir lite upp och ner i livet. Det ordnar sig alltid!

Andra refuseringen

Så var det då dags för andra refuseringsbrevet. På mail den här gången och även denna gången standardbrev. Nu ligger mitt hopp kvar på tre förlag.

Lite kuriosa, läste mitt horoskop idag som jag alltid gör på kul.

I Metro står det:
Du får nog acceptera att ett och annat nu sker i sin egen takt och knappast låter sig skyndas på.

I City står det:
Kräftans självförtroende förefaller lite naggat i kanten. Försök bringa klarhet i något som inte lämnar dig någon ro.

Jag kan inte låta bli att dra på smilgroparna. Så absolut rätt det blev idag.

I övrigt har jag fortsatt att skriva på mitt andra manus idag. Jag försöker att hålla Jante ifrån mig med all kraft jag har. Det som inte lämnar mig någon ro (som det står i horoskopet :) ) är att man inte vet om ens manus ens blir läst. Visste man att det inte når upp till den standard som krävs så har man ju ett svar. Nu finns det bara en massa frågetecken. Är mitt manus bedömt?  Är det inte tillräckligt bra eller har det inte ens fått en chans? Alla dessa tankar gör att jag lutar åt att skicka till lektör. Jag vill verkligen få en rättvis bedömning av mitt manus. Jag vill veta vilka brister det har och hur det kan bli bättre. Tills vidare jobbar jag på med mitt andra manus för oavsett vad som händer så är författandet det roligaste jag gjort på mycket länge. Att skriva gör mig glad och mycket lycklig så det ska jag fortsätta med länge än. Nämnde jag att jag är envis!

Avstånd

Det blev bubbel och sushi. Supergott! Maken är inte superbra på presenter, han ger oftast praktiska saker. Det han däremot är superbra på är att ge komplimanger. Jag tror att han lyckas säga något snällt och gulligt till mig varje dag. Det är en present som är viktigare och mer värdefull än alla andra presenter i världen.

Den 18 november 1983 var maken tvungen att lämna mig. Han skulle göra sin fortsatta militärtjänst på en isbrytare långt uppe i norr. Då börjar en lång tid av jobbig längtan för oss. Han var bara ledig var tredje helg och den tiden skulle han dela mellan mig och sin familj. Många, många brev blev skickade mellan oss. Vi pratade i telefon så ofta som det var möjligt. De helger som han var hos mig blev det bränsle som jag skulle leva på tills nästa gång vi fick träffas. Han muckade i mitten av juni 1984 och vårt liv tillsammans kunde börja på riktigt. Vi bodde 60 mil ifrån varandra och vi var så trötta på att vara ifrån varandra så jag flyttade de 60 milen till honom med lätt hjärta. Det fanns liksom inget val, det fick bära eller brista. Det bar fantastiskt bra!

En speciell dag

Just idag, den 16:de november 1983 blev vi tillsammans, maken och jag! Vi har gjort en lång fantastisk resa ihop. Jag önskar mig mest av allt på jorden att vi får många, många fler härliga år tillsammans med vår numera utökade familj med fyra barn. Det ska vi fira! Maken står för maten och jag har ingen aning om vad det blir så det blir riktigt spännande. Han som älskar att träna ska få en kettlebell. Det är en typ av vikt som ska vara ett väldigt bra träningsredskap. Han kommer att älska den. Här på bloggen får han musik som talar om hur mycket han betyder för mig.

Lost and found

När jag kom hem från min promenad i morse passerade jag en äldre kvinna och ett barn i 5-årsåldern nära vårt hus. Jag tog för givet att det var en farmor eller mormor med sitt barnbarn men jag reflekterade över att hon inte höll barnet i handen när hon gick över gatan. Jag passerade dem och gick in på vår tomt för att ge vår kanin lite hö då jag ser att kvinnan och barnet stannat vid vårt hus. Kvinnan säger att hon hittat barnet sittandes gråtande på trottoarkanten vid den stora vägen en bit upp. Hon undrar om jag vet vet var barnet hör hemma. Jag känner inte igen flickan och går fram för att prata med henne. Hon pratar bara engelska, säger kvinnan. Flickan verkar helt desorienterad och pekar än hit och än dit när vi försöker få reda på var hon kommer ifrån och hur hon kom bort från sina föräldrar. Kvinnan berättar att hon ska till sjukgymnasten men hon vill inte bara lämna flickan. Jag säger att jag kan ta hand om henne men tänker febrilt på vad man bäst gör med en borttappad flicka i ett bostadsområde. I affärer är det ju lätt när man kan gå till kundtjänst och be dem ropa efter deras föräldrar. Men här finns ingen kundtjänst och man kan inte bara irra omkring med henne i området. Jag tänker att jag kanske får ringa polisen eller sätta mig med henne en stund där hon hittades och hoppas att någon förälder ska dyka upp. Precis när jag ska ta med henne in och prata med maken så dyker det upp en man en bit bort. Han ropar och vinkar. Flickan verkar först tveka så jag frågar om hon känner mannen, misstänksam som jag är när det gäller barn. Då lyser hon upp och säger att det är hennes pappa. Den äldre kvinnan går med barnet till pappan som kramar kvinnan i tacksamhet och säkert enorm lättnad. Han tar upp flickan i famnen sedan går de iväg och jag hör pappan prata med barnet om vad som hänt. Jag går in till mig, lycklig över att barnet hittat tillbaka till sin pappa. Glad över att allt åter är som det ska vara. Jag vet vilken panik som jag själv skulle ha känt i samma situation. Med lätt hjärta går jag in och kramar min lillkille som är den enda av mina barn som är hemma.

Tre enkla tips

När man skriver måste texten vara fyllig och orden måste ge läsaren en chans att skapa sig en bild av vad man vill berätta. Ord använda på rätt sätt kan vara ren lycka. Man måste färdas framåt i bokstäver. Bokstäver måste bilda ord som i sin tur bildar en lysande berättelse. Även den hemskaste beskrivning ska kännas poetisk. Det vackra måste vara så målande att man inte vill sluta läsa. Man ska fånga läsaren i ett grepp som är omöjlig att ta sig ur.

Det är inte lite som förväntas av en författare men icke desto mindre nödvändigt. En bok måste gripa tag, slå an strängar och ge läsaren en fantastisk upplevelse.

Live your dream

Myspace Quotes Graphics

Sommarminnen

I dag har det verkligen varit grått, trist och regnigt och jag har längtat tillbaka till sommaren. Det är härligt att titta på bilderna som man tog för då kan man nästan vara där. Man kan i detalj känna känslan av härlig, varm sommar.

Fars dag

Hitta din röst

Hitta din röst och håll dig borta från alkohol. Det finns så många bra råd och tips på vägen mot att skriva precis så bra som man vill göra. Jag tror att man aldrig kan bli fullärd, det finns alltid något nytt att lära. Att hitta sin röst kan vara mycket svårare än man kan tro. Man tycker ju att man har en röst som man använt under en väldigt lång tid. Din skrivröst är inte detsamma som din vanliga röst. Man måste hitta ett sätt att översätta sin inre röst till sin skrivröst. Inte helt lätt. Det är den man förhoppningsvis hittar genom att skriva, skriva och åter skriva.

Skriva och skriva om

Så är är man då färdig med sitt manus. Man har levt i en värld som man själv har skapat under en väldigt lång tid och den finns i ens blod och i hela ens väsen. Tvivel måste motas bort för att man överhuvudtaget ska få mod att gå vidare. Man tvingar sig själv att komma över den höga tröskeln för att kunna skicka sitt manus till förlag. När man väl gjort det så följer en märklig väntan. Det är overkligt att man faktiskt skickat sitt manus till någon som nu ska bedöma om det duger. Väntan blir lång och trots att oddsen för refusering är skyhög så lever man på hoppet. Kanske har just du lyckats med det näst intill omöjliga. Så kommer refuseringen och det självförtroende man så omsorgsfullt byggt upp får sig en riktig känga och man vacklar för ett ögonblick. Nu finns det två vägar att gå vidare på. Antingen ge upp eller att envist fortsätta att tro på sin berättelse. Jag väljer att fortsätta att tro. Jag väntar på svar från fyra förlag till och kanske, bara kanske är det just jag som lyckats komma igenom nålsögat. Idag är det 8 veckor sedan jag skickade in mitt manus till förlagen och allt är fortfarande möjligt.

Just nu är det svårt att veta vad mitt nästa drag ska bli. Kanske ska jag invänta svar från de övriga förlagen som jag redan skickat mitt manus till eller så ska jag skicka till fler förlag på en gång. Väntetiden är så lång att jag vill förminska den så mycket jag kan. Några favoritförlag har jag dessutom som jag hoppas ska gilla min berättelse. Ska nästa steg bli att skicka till lektör eller helt enkelt att gå igenom berättelsen själv ännu en gång för att försöka göra den ännu bättre? Hitta svagheter som kan stärkas. Jag vet inte riktigt än vad mitt nästa drag blir i denna livets schackmatch. Författarwannabe vs förlag. En match som faktiskt båda kan vinna. Samtidigt!

Till hjälp tar jag de råd och tips som jag hittar på vägen. Här har jag hittat något om att skriva om och förbättra i sitt manus.



Bilden är lånad från nätet.

Fredagsdansen

Den sötaste fredagsdansaren någonsin. Inte bara söt utan också en otrolig talang. Glöm inte kolla överraskningen i slutet.

From Good to Great

Always belive. Never give up!

Skön kille

Han är ju bara för skön. Han har ju funnits på youtube ett tag och nu har han dessutom fått besök hemma i pojkrummet av 50 cent himself. Ganska coolt!

Tjuvstart i rosa

Julen närmar sig med riktiga sjumilasteg. Jag älskar att förbereda, juldekorera och pyssla men jag har kommit på att det är bättre att börja tidigt. Jag njuter mer i början av december innan stressen gör sitt bästa för att få ett hårt grepp om mig. Jag försöker att minimera alla saker man måste göra för att få mer tid till det som är jul för mig. Ljus, pynt, mys och förväntningar. I år börjar jag extra tidigt. I princip tycker jag att statskottet går vid första advent. En del saker är dock svåra att motstå. I år, precis som alla andra år, blir jag barnsligt glad när skumtomtarna äntligen dyker upp igen. Idag både köpte jag och smakade på två stycken. Den första förnimmelsen av jul finns i min kropp. Den söta julstjärnan i ljusrosa kunde jag heller inte motstå. Den står nu på bordet med ett härligt löfte om en perfekt jul. Jag vill fira den i lugn och ro med nära och kära. Njuta av glittret i ögonen hos mina barn när någon av deras önskningar går i uppfyllelse. Jag vill njuta av stillhet och värme och jag vill läsa bra böcker uppkrupen i soffan. Jag vill gå på sköna promenader för att sedan komma in i värmen och dricka varm choklad. Landa i soffan med barnen och se på film. Lyssna på alla härliga jullåtar. Äta god mat och bara vara tillsammans.

En stark början

Jag håller redan på med mitt andra manus där jag verkligen gillar den röda tråden. Trots det har det varit segt att sätta sig ner och skriva. Det har varit vår stora fest, refusering, och utvecklingssamtal i skolan. Det är muffinsbakning till skolan och läxor. Det är en ständig ström av matlagning och tvätt som faktiskt aldrig tar slut hur mycket jag än skulle försöka. Kort sagt så ligger verkligheten ständigt på mina axlar. Jag undrar hur jag ska få eller ta mig tiden till att göra det som jag verkligen älskar. Att skriva!

Idag på min promenad fick jag dessutom en fantastisk idé till en ny bok. Jag har funderat mycket på det där att hitta något som inte skrivits om förut. Hur ska man hitta ett ämne som det inte redan skrivits om? Jag tror att jag har hittat ett. Nu har jag plötsligt två berättelser som jag vill skriva. Kan man skriva på två samtidigt? Jag tror inte att det funkar för mig men jag måste nog i alla fall försöka för jag är extremt nyfiken på den nya berättelsen. Nu gäller det bara att hitta en riktigt bra början och att verkligen få ner bakdelen i stolen och börja skriva.

10 000

Under tiden som mina tankar upptogs av min första refusering så passerade besökarantalet sedan starten 10 000. Jag tycker att det är helt fantastiskt eftersom jag inte hade några som helst förväntningar eller ens en aning om vad jag skulle skriva om när jag startade min blogg. Jag hade heller ingen aning om hur roligt och inspirerande det skulle vara att leva här i bloggvärlden. Den dagen jag började så gjorde jag det bara för att jag var nyfiken på hur den skulle kunna se ut och hur det fungerade. Min äldsta son hade precis startat sin blogg och jag blev nyfiken, så jag testade jag också. När jag väl hade startat bloggen var jag ju tvungen att testa att skriva ett inlägg också och på den vägen är det. Här i bloggvärlden har jag fått förmånen att "träffa" en massa fantastiska människor. Det stöd, den uppmuntran och den outsinliga inspirationen man får bland alla härliga bloggare är helt ovärderlig. Jag har hittat en värld som jag inte vill lämna nu när jag så lyckosamt men helt oavsiktligt har hittat den.

En ny dag

En ny dag är här och allt är möjligt! Nu lägger jag i en ny växel, vänder på, det numera berömda bladet, och går vidare. Tack  för alla underbara och uppmuntrande kommentarer, de gör min väg framåt, vidare och uppåt så mycket lättare.

Första refuseringen

Första refuseringen har landat i min brevlåda idag. Standardrefusering. Jag har undrat hur lång tid det skulle ta att få ett svar och nu vet jag. Det första tog 7 veckor. Brevet gjorde min resa som författarwannabe verklig. Mitt manus har hamnat på någons skrivbord och jag har fått min första respons på det. Inte den respons jag hade hoppats på men nu tillhör jag en grupp. Nämligen gruppen författare som blivit refuserade. Nu ser jag framåt och är fortsatt positiv för jag tänker inte ge upp. Min inställning är klar. It's Not Over 'til I Win! I´m HUNGRY!!!

Överenskommelser

Jag har precis läst ut Överenskommelser av Simona Ahrnstedt. Jag har aldrig, vad jag kan minnas i alla fall, läst någon historisk romancebok förut så det var spännande att börja läsa den här boken. Jag hade läst om andra som hade haft svårt att lägga den ifrån sig och jag kan bara sälla mig till den skaran. Berättelsen är så otroligt fängslande att man bara måste fortsätta att läsa och man måste få veta hur det går. Det betyder i sin tur att boken tar slut alldeles för fort. Språket flyter som rinnande vatten och orden beskriver så levande tid, rum, plats, människor och kläder att man faktiskt befinner sig just där, just då. Det är en fantastisk känsla att få försvinna in i den här underbara berättelsen som jag bara kan beskriva som ljuvlig. Den ger definitivt mersmak och jag väntar otåligt på Simonas nästa bok.

Måndag

1/7 av våra liv består av måndagar så det gäller att alltid försöka göra det bästa av dem!

Så var det roliga över

Söndag kväll och i köket finns det fortfarande disk kvar. Festkvällen blev mer än lyckad och vi är glada, nöjda och trötta. Maten blev uppskattad och glädjen stod högt i tak. Ljudnivån var så hög som den bara kan bli med ett gäng människor som trivs tillsammans.



Barnen ville ha lite halloweentema så vi gjorde lite svart pasta och fingerkorvar. Läskigt gott!


Självklart blev det också dans. Barnen hade disco på vinden och vi vuxna i vardagsrummet. För att undvika att alla byter musik titt som tätt så fick alla välja två, tre låtar var och lägga i höstfestlistan på Spotify och så dansade vi till den. Alla fick välja sina favoriter och alla var nöjda. Perfekt!

Idag har vi haft en extremt slapp dag. Några av gästerna har droppat in för att hämta överblivna saker. Vi har tagit en skön promenad i ett fantastiskt höstväder. Precis vad man behöver en dag som denna.


Nu är det slapp i soffan. Höstlovet är över och i morgon börjar verkligheten igen. Inte särskilt uppskattat för alla i familjen. Själv kommer jag att sakna att ha barnen hemma men snart är det jullov. Det ser hela familjen fram emot.

Att läsa när man skriver

Man måste läsa för att få en känsla av hur en bok är skriven. Egentligen måste man läsa en massa böcker för att få en oändlig mängd av intryck och en känsla för olika författares sätt att skriva. Hur börjar man, hur hittar man rytmen, hur håller man läsaren intresserad hela vägen och hur skriver man slutet. Allt det där får man en känsla av när man läser och för varje bok man läser så får man ny information. Att läsa är en del av min utbildning till att bli författare. Förhoppningsvis gör också läsandet mig till en bättre författare. Eftersom jag älskar att läsa så är det en mycket angenäm uppgift. Det innebär att jag går i världens bästa skola. Långt in i böckernas värld.

Just nu läser jag. Jag lagar mat och jag läser. Överenskommelser av Simona Ahrnstedt är svår att lägga ifrån sig vilket gör att jag är vaken alldeles för sent på kvällen/natten. Jag har sovit för lite och undrar nu lite över hur jag ska orka hålla mig vaken i morgon på vår höstfest. Fast det brukar ordna sig. När festen väl är igång så är jag det också :D

Tiden går och vi med den. I dag är det 7 veckor sedan jag skickade mitt manus.

Fredag och dags att dansa

I Sverige har det varit delade meningar om när man firar halloween. Den 31 oktober är det datum man firar halloween i USA och andra länder. I Sverige vill vi koppla det till Alla helgons dag. Jag tycker inte att halloween har något med Alla helgons dag att göra så för mig gäller 31 oktober. Här kommer fredagens dans där scary och rytmisk musik blandas i en härlig mix.

Pust

Nu har jag:
Gjort 4 liter hjortronparfait.
Stekt fyra fläskfiléer som ligger i marinad.
Marinerat champinjoner.
Förkokat trattkantareller till svampsåsen.

Nu är det bara resten kvar. Lördagen närmar sig med stormsteg.

Bild lånad från nätet.

Det är aldrig för sent

En mycket inspirerande historia för oss andra "late bloomers". Våga följa din dröm!

(Ljudet är dåligt så man får höja en aning.)

Sötare än sött

Finns det något mer smittande än barnskratt?

Mycket löv

Det är väldigt mycket löv som ska krattas just nu! Vädret som växlar mellan soliga härliga höstdagar och regniga gråa dagar gör att man får passa på när vädret tillåter. Vår äldsta son har tagit på sig ansvaret att hålla efter löven och två stolta föräldrar ser att det fungerar utmärkt. Förmiddagen var fin men nu regnar det så barnen är inne och myser igen.

Blonde

Blonde av Joyce Carol Oates är en bok som drabbade mig på djupet. Jag tror aldrig att jag läst en sorgligare berättelse i hela mitt liv. Inte ens alla de obehagliga verklighetsbaserade barndomshistorier jag har läst har skrivits på det här svarta, djupt obehagliga sättet. Joyce Carol Oates skriver fantastiskt och använder orden så som vilken annan författare som helst skulle vilja kunna göra. Orden fyller historien på ett så självklart sätt. Trots att berättelsen ger en obehaglig känsla i kroppen så är hennes beskrivning av en trasig människa så otrolig att den med hennes ord blir sann.

Boken är en tolkning av Marilyn Monroes liv. Den börjar när hon är barn och slutar när hon dör. Den beskriver en mycket komplicerad människa som desperat längtar efter kärlek. En människa som gör vad som helst för att behaga. Hon spelar sina roller och få får se den som är Norma Jean Baker, den som hon är på riktigt. Den beskriver på ett mycket cyniskt och rått sätt hur männen runt omkring ser på henne. Hela boken genomsyras av hennes längtan. Längtan efter kärlek. Från sin mor. Från sin far, som hon inte får veta vem det är. Från männen runt henne. Från publiken. Från barnet hon inte får. Det är en hjärtslitande längtan som långsamt tar hennes liv.

Jag har alltid fascinerats av Marilyn Monroes liv. Det är klart att jag förstod att hon hade en plågad själ och att livet inte alltid behandlade henne milt. När jag läste Blonde så blev jag illamående på riktigt. Beskrivningen av många kända namn gör att jag förlorar en del av mystiken och glamouren som jag har från den tiden. Jag har alltid älskat gamla filmer och känslan av oskuldfullhet. När jag läst den här boken finns ingen sådan känsla kvar. Nu är det ingen sann berättelse, i alla fall inte allt och man kan inte låta bli att undra vad som är sant och vad som är påhittat. En del människor som beskrivs i boken har fått hoppa ner väldigt många hål på min hjälteskala. Jag blev helt tagen av den cyniska människosynen som beskrivs och jag hoppas att det mesta av det är påhittat. Jag vill behålla min barnsliga tro på den tidens oskuldsfullhet. Den tiden när filmstjärnor var stjärnor på riktigt och "bigger than life".

November

Jag försöker att vara lite positiv här. November är väl inte min favoritmånad precis men snart är det december och då ska det ska julpyntas. November är en månad som spenderas inomhus till största delen. Det är bra. Då kan jag skriva mer.

Vi har höst lov och det gråa trista vädret gör att barnen mest är inomhus Igår gjorde dottern en trerätters middag som hon bjöd familjen på. Hon är så duktig och hon var stolt som en tupp under middagen. Efter det blev det tv-tittande och alla var ganska trötta så det blev en drägligt tidig kväll. På lördag ska vi ha höstfest så planerandet inför den är i full gång. Det finns en liten stund efter att man bjudit alla när man inser hur mycket jobb som ligger framför en som man undrar vad man egentligen gjort. Vi blir 25 personer (vuxna och barn). När allt börjar komma på plats och vi har lite koll på allt så känns det bra igen. Jag har inte kommit riktigt dit än.