Jaha

så kan det också gå. Jag skulle ju inte alls vara med i Icakurirens skrivtävling för jag tyckte inte att jag skulle hinna, men i går innan jag somnade så kom det en berättelse om väntan till mig. Så då måste jag ju skriva den, sedan får jag se om jag hinner och om jag skickar in den. Det kändes i alla fall helt underbart att få skriva igen.

Utöver de 1136 ord jag skrivit om väntan så har jag tagit tag i träningen igen. Ett pass på gångbandet och ett pass kettlebell. Att träna med kettlebells är väldigt bra och rolig träning som ursprungligen kommer ifrån Ryssland.

Jag var helt slut efter men det var så skönt att vara igång. Efter det har jag gjort tre tårtbottnar och lagt in lax för gravning. Det går framåt. När jag gick på gångbandet lyssnade jag på musik och hörde då tre nya låtar som hamnar på sountracket till mitt första manus. En av dem fick mig att gråta en skvätt och det känns helt otroligt att känna så mycket för sin huvudperson. Hur skumt var inte det att gå där och svettas samtidigt som tårarna kom. Nåja, den låten var Some die young med Laleh. En helt underbar låt alldeles oavsett min huvudkaraktär.

   

 Sedan hörde jag låten som samanfattar hela mitt manus och som nu ligger på Spotifylistan med mitt manus soundtrack. Stronger med Kelly Clarkson. Vilken powerlåt det är.

 

En speciell dag

Just idag, den 16:de november 1983 blev vi tillsammans, maken och jag! Vi har gjort en lång fantastisk resa ihop. Jag önskar mig mest av allt på jorden att vi får många, många fler härliga år tillsammans med vår numera utökade familj med fyra barn. Det ska vi fira! Maken står för maten och jag har ingen aning om vad det blir så det blir riktigt spännande. Han som älskar att träna ska få en kettlebell. Det är en typ av vikt som ska vara ett väldigt bra träningsredskap. Han kommer att älska den. Här på bloggen får han musik som talar om hur mycket han betyder för mig.