Award fylld av glädje

Den härliga bloggvärlden fortsätter att förgylla mina dagar. Jag har fått två awarder.

En från fina Helena med bloggen Förändrad - Förvandlad - Förädlad med motiveringen:

Anneli för att hon är så duktig på att fokusera sina blogginlägg på skrivandet och allt som där kommer till + att hon delar med sig av lite annat från livet i övrigt.

Den andra fick jag tillbaka av underbara Frida med bloggen Valadonastories med motiveringen:

Anneli igen. Jag tror hon är en riktigt estet, skönhetsjunkie som jag. Och så inspirerar hon också, inte bara till skrivande utan till en skönare tillvaro med musik, vackra ting och välgörande aktiviteter.

Jag tackar allra mjukast!

Man ska, om man vill, svara på dessa frågor. Mina svar, som jag redan skrivit i ett tidigare inlägg, finns här.

1. Varför började du blogga?

2. Vilka bloggar följer du?

3. Vilka favoritfärger har du?

4. Vilka favoritfilmer har du?

5. Vilka länder drömmer du om att besöka?

Jag vill skicka denna award vidare till några fantastiska bloggare som jag följer med stort intresse:

Susanne Boll, för att hon låter oss följa med i sin skrivande värld och vidare in i livet med små barn och mycket annat. En härlig blandning!

Det kan glimra, det kan skimra ..., för att hon skriver om sin vardag ärligt och nära. Jag blir glad av att besöka henne.

Perny leker vuxen,  för att hon skriver om sitt skrivande, och allt annat i livet, på ett mycket underhållande sätt. Och så har hon alltid de coolaste naglarna, ever!

Ord, idéer och inspiration, för att hon skriver så intressant och inspirerande om att skriva. Vi delar upp- och nedgångarna som man måste ta sig igenom under hela skrivprocessens väg.

Boknördar

I går var dottern och jag och shoppade. Både hon och jag älskar att läsa. Vi hade tur och hittade en bokhandel som hade utförsäljning, allt för halva priset. Jag köpte två böcker som jag aldrig hört talas om. Det ska bli spännande att läsa dem. Summan av kardemumman av Zack O´Yeah och Pioner av Isabella Varricchio.

Dottern hittade den här, Flickan och havet av Kathi Appelt

Hon köpte också en bok som hon själv ska fylla med egna ord. En dagbok.

Dessutom väntar hon på en bok som hon fick av oss i födelsedagspresent men som inte hann komma. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian

Jag har fortsatt med mitt högläsande av mitt manus idag. Några sidor fick jag tid att läsa trots att en del av dagen tillbringats med barnen i soffan framför en film. Dessutom har jag rensat vårt löjligt överfyllda skåp med handdukar. En stor kasse har fått lämna oss. De har liksom gjort sitt nu. Nu kan jag dessutom lägga in de som vi faktiskt använder på ett trevligt sätt. Det känns så skönt. Det har varit kallt och grått idag. Precis en sådan dag då man vill krypa upp i soffan och mysa. Mitt manus kryper jag upp med i fåtöljen i vårt sovrum och så mycket mys är det väl inte, men ett viktigt arbete i alla fall. Funderar fortfarande mycket på de första 10 sidorna. De som måste wow:a läsaren. Fånga in dem i ett nät av ord som de sedan inte kan lämna. Jag ska läsa dem en gång till när jag läst igenom allt en gång.

En alldeles speciell dag!

I dag fyller vår älskade dotter 11 år. Åh, vad hon har längtat efter den här dagen. Vi har haft en härlig dag tillsammans. Uppvaktning på morgonen med efterlängtade presenter. Sedan åkte bara hon och jag och shoppade för pengar hon fått, annars har vi ju huset fullt av killar som inte älskar att shoppa :) Jag kan inte med ord beskriva hur värdefullt det är att få ha tid med barnen var och en för sig. Mysigt! Sedan hem och äta lunch med killarna. Efter det överraskade vi henne med ett biobesök hela familjen. Spy Kids 4D, så mycket 4D kan jag väl inte påstå att det blev men en spännande 3D i alla fall. Nu fortsätter firandet med önskad pizza och mer film.

Livet pågår

här hos oss. Dottern har födelsedagskalas och det är fredag och dags att dansa.
Då kör vi!!

Jag läser

mitt eget manus högt för mig själv. Jag har gjort i ordning en egen liten hörna med en fåtölj och sängen som fotstöd i vårt sovrum. I bakgrunden har jag stillsam musik på låg volym. Det känns ovant och konstigt eftersom jag inte läser andra böcker högt. Men det gör det lättare att se och höra vad som inte fungerar i berättelsen.

Förra gången jag skickade in mitt manus så var jag inte alls färdig. Så är det. Inget att skämmas för alls. Jag ville skriva men hade inte lärt mig något av allt det som jag faktiskt har lärt mig sedan dess. Man måste börja någonstans och jag började där. Nu när jag läser så tänker jag på allt det som jag har sett och hört om att skriva. Det gör att osäkerheten vill göra sig hörd. Är det tillräckligt bra? Kommer de att läsa mer än 10 sidor? Tänk om de aldrig kommer till mitten där jag har ett kapitel som jag verkligen är extra stolt över. Att veta en massa saker är nog bra men inte gör det mitt arbete lättare :)

Jag läser vidare och hoppas att jag kan få fram ett manus som jag kan vara nöjd med. Det jag vet är att jag har använt otroligt mycket av det som finns inom mig. Känslor av rädsla, sorg, lycka och en hel massa glädje. Och jag är otroligt lycklig när jag skriver.

Award fylld av lycka

Jo, jag kunde bli lyckligare! Jag har fått två awards med helt underbara motiveringar. Så nu lyckodansar jag mig fram :D Jag kommer nog aldrig att sluta förundras över alla fantastiska människor som man får träffa här bland bloggarna Helt sagolikt underbart!

En fick jag av härliga, underbara Maria Engelwinge som skriver såhär:

Anneli - är klar med sitt manus nu. Jag håller tummarna! Skulle vara så roligt att få läsa din roman i hårda pärmar:). Du är så positiv, rar och go. Pussar kärlek till dig med!

Nästa fick jag en av varma, fantastiska, inspirerande Lotta, Min plats i solen. Om det finns någon som kan lyfta en upp till skyarna i glädje så är det hon. Hon motiverar såhär:

Underbara Anneli, som precis som jag befinner sig i en skrivbubbla och som på sin fina blogg delar med sig av sin väg mot sina drömmars mål: att få sina böcker publicerade. Vi får följa hennes tankar och funderingar kring skrivande, publicering, skrivprocess och refuseringar. Om hur denna fantastiska kvinna trots motgångar inte ger upp utan kämpar vidare mot sitt mål. Skrivandet blandas med familjeliv, resor, vardag och helg. Om goda tider men också om svåra tider, svåra beslut och sådant som gör ont. Anneli, du inspirerar och jag tror på dig och ditt skrivande. Jag hejar på dig hela vägen och ser fram emot dagen då dina böcker finns i min bokhylla. Världen behöver dina historier!

1. Varför började du att blogga?

Min äldsta son började och jag blev nyfiken. Mest på att göra en egen sida, konstnärssjäl som jag är :) Det kändes pirrigt och lite läskigt att lägga in det allra första inlägget. Nu kan jag inte tänka mig att sluta. Jag älskar datorn och bloggen - mina vänner bor ju där :D

2. Vilka bloggar följer du?

Mest är det självklart bloggar om skrivande. Jag får så mycket stöd och hjälp med den, ibland ganska tunga processen med att skriva och att försöka bli utgiven. Jag gillar att ha en blandning av allt i det jag läser. Heminredning. Foto. Mode. Humor. Allt som är skrivet på ett intressant sätt. Jag gillar att läsa sådant som känns äkta och nära.

3. Vilka favoritfärger har du?

Jordfärger. Brunt, beige och grönt.

4. Vilka favoritfilmer har du?

Jag gillar snyftiga, sorgliga filmer. Amerikanskt tjafs, sådant gillar jag. Feelgoodfilmer låter förstås trevligare. Barnfilmer kan vara fantastiska. Gamla amerikanska filmer.  Jag har ingen speciell favoritfilm som jag kan komma på. Jag älskar att se på film och att få försvinna in i en annan värld en stund.

5. Vilka länder drömmer du om att få besöka?

Delar av Afrika, för att det verkar vara så spännande och vackert. Ungern, för att min pappa som jag aldrig fick träffa kom därifrån.  Annars besöker jag gärna länder som jag redan varit i flera gånger. I USA finns det mycket jag vill se. Det finns flera västindiska öar som jag vill komma till, både nya och redan besökta. Hawaii känns också lockande. Spanien är alltid underbart att få komma till och då alldeles särskilt Mallorca. Jag älskar att resa och vill helst se hela världen!

Så ska jag skicka den vidare till 5 underbara bloggare. Nu har redan några andra av mina favoriter redan fått awarden så jag passar på att ge den till några fler. Förutom dem och Maria och Lotta som jag fått awarden av så vill jag ge den till:

Skrivarvisioner, goaste Ebba som alltid har något fint att säga. Hon skriver också och delar färden i berg- och dalbanan med mig. Hon lyfter mig och hjälper mig att föra mina tankar vidare till en högre nivå.

Kim M. Kimselius är här nu, fina Kim som alltid så generöst delar med sig av skrivtips och skrivtankar. Intressanta inlägg låter oss ofta följa med henne runt jorden och i Sverige. Uppmuntrar och ger tips och råd. Härligt!

Malin Roca Ahlgren, gulligaste Malin som har haft en överjordiskt fullmatad tillvaro den närmaste tiden. Hon har flyttat från Spanien till Sverige, sökt jobb, fått jobb, sökt lägenhet, fått lägenhet, gett ut en barnbok!!?? Jag hoppas att livet snart får en mänsklig fart i hennes liv. Vi delar upp- och nergångarna i skrivandet. Erbjuder varandra en hand när livet vill dra oss neråt.

Valadonastories, söta Frida, alltid lika vaken och allert. Ger en alltid ett och annat att tänka på. Det är bra så att vi inte sitter och stelnar till vid våra datorer. Skriver också på ett eget manus.

Alla har en bok inom sig, Amanda för att hon är den coolaste författaren, ever! Ger fantastiska skrivtips och hjälper gärna författarwannabes som mig. Skriver superbra och har en härlig humor!

Äntligen

Jag har redigerat hela mitt manus. Går det att vara lyckligare. Imorgon ska jag läsa. Jiihaaa!!!

Det har varit svårt och tidskrävande men nu är jag igenom. Det blir sen middag för barnen eftersom jag inte kunde sluta när jag var så nära. De klagar inte. Klagar aldrig! Mina älsklingar. Nu vill jag ge ut boken för deras skull. För deras tålamod med mig. Och jag kan knappt vänta tills i morgon!

Tills dess funderar jag över följande:
Det saknas några punkter i mitt manus som ska bockas av för att lyckas med att skriva en bästsäljare. De flesta tror jag att jag faktiskt har lyckat bocka av under min redigering. De som saknas nu är:

Humor, vet inte, klart det kan finnas humor även i det som är tungt och svårt, men nej, jag har inte lyckats få in någon humor.

Kreativitet (nyskapande), temat är vad det är, så inget nyskapande tyvärr. Det är en berättelse ur livet och där har jag svårt att hitta något direkt nyskapande. Inte den här gången.

WOW-känsla, vad kommer att göra att läsaren säger åt sina vänner att de måste läsa din bok? Där har vi det allra största problemet för de flesta som skriver. Min lektör blir överraskad men inte omkullslagen. Det är stort att kunna slå omkull. Men vad innebär det?

I övrigt tycker jag att jag har full koll på vad en bästsäljare behöver innehålla. Om jag sedan har lyckats att fånga läsaren återstår att se. Men jag tror. Det kommer man bra bit på :D

Dagens skrivmusik sätter punkt för den här gången.

Imponerande

sätt att använda orden på.

En dag fylld av ord

Min dag har fyllts till brädden av redigering och ord. Nu har jag passerat djup sorg och är inne i hoppets tid. Snart nalkas nya moln på himlen, men just nu är livet fyllt av glädje för dem som befolkar min berättelse. Det går långsamt att redigera. På 7 timmar har jag redigerat 24 sidor och jag har tagit bort ett okänt antal ord. Antalet tillkomna ord är idag 798 stycken. Det känns bra. Jag närmar mig slutet och alla upp- och nergångar måste få ett värdigt slut. Jag gillar det slut som jag redan har skrivit, så det kommer definitivt att få vara kvar. Vägen fram till slutet måste kanske redigeras något. Några saker måste skrivas till. Händelser som behövs för att göra berättelsen bättre och djupare. Och självklart mer gestaltning. Jag har fortfarande problem med tanken som lektören tog upp om ordningen i berättelsen. Jag kan inte se den göra berättelsen bättre. Kanske ser jag på det på fel sätt. Eller så är det såhär min berättelse ska se ut.

Dagens skrivmusik är även den fylld av ord.

Och skrivandet fick vänta

Den här dagen fick bli en dag för återhämtande och eftertänksamhet. Därför har jag inte skrivit idag heller. Vädret har varit helt fantastiskt och jag och familjen har tagit en promenad i det ljuvliga solskenet. Vi hade så trevligt med våra gäster att tiden gick osannolikt fort igår. Klockan två råkade någon titta på klockan och vi förstod inte alls var tiden tagit vägen. Fast vi förstod hur den kunnat gå så fort. Många intressanta samtalsämnen låter gärna tiden rusa iväg i en fasansfull fart.  Mellan halv tre och tre när jag förstått hur trött jag var, stapplade jag i säng.

Idag har tankarna och minnet tagit oss 10 år tillbaka i tiden. Själv har jag bitvis följt med i tv-sändningarna om och från New York. Så mycket sorg. Och alla andra känslor som finns att tillgå för oss människor. Jag hoppas innerligt att vi slipper se fler fruktansvärda terrordåd. Tror väl inte att en sådan önskan kan gå i uppfyllelse riktigt ännu. Men på sikt måste man tro. En dag! Om man inte tror på att medmänskligheten, empatin och godheten ska vinna, så finns det inget hopp kvar för mänskligheten. Så jag tror, och tänker fortsätta att göra det så länge jag andas.

För många år sedan var jag högst uppe i det ena av tornen. Med det så finns en liten, liten del av mig kvar där. Jag har upplevt väggarna, utsikten och atmosfären. Jag kan inte ens föreställa mig den ångest som fanns där för 10 år sedan. Jag hoppas allt det nya blir en tröst, om än liten, för alla dem som förlorade någon där.  Den dagen förändrades nog de flesta liv på ett eller annat sätt. Själv var jag hemma hos mina föräldrar i Uppsala när det hände. Jag satt på golvet framför tv:n med min dotter, som skulle fylla 1 år 6 dagar senare. Jag vet inte varför tv:n stod på, antagligen hade vi något barnprogram på. När jag såg det som hänt framför mig, så trodde jag inte att det var sant. För mig var USA ointagligt. Det gick inte att ta till sig. Till slut var man ju tvungen. Det var sant, det hade verkligen hänt. För oss blev den största förändringen resandet. Vi hade rest till London varje januari i 10 år. Nu ville vi inte riskera något. Särskilt inte med barnen. Vi har inte varit i London sedan dess. På senare tid beror det inte på den händelsen, men oviljan och rädslan vaknade då. Vi tänkte, och tänker fortfarande, mycket noga efter, innan vi väljer resmål. Det är ingen stor och livsavgörande förändring, men ändå en förändring.

Imorgon är det måndag och jag ser fram emot att få ta mig in i min magiska skrivvärld igen. Vardagar är skrivtid för mig. Nu hoppas jag kunna komma igenom sorgen och komma in i hoppets tid.

Bilden är lånad från nätet.

En lördag mitt i livet

En lördag full av matlagning. Vi ska ha gäster och bjuder på Créme Ninon till förätt, Inbakade spättafilér med lax och spenat till varmrätt. Till det bjuder vi på prästostgratinerade potatistoppar och dragondoftande vitvinssås. Till efterätt blir det Jordgubb, blåbär och hallon parfait med maränger och salmiakströssel och till det en hemgjord kolasås. Vi har haft fullt upp idag kan man väl med gott samvete påstå. Skrivandet får vänta tills i morgon. Nu kommer snart gästerna. Dessutom håller jag på att färga håret. Dags att skölja ur så att det inte händer en olycka :D

Så mycket sorg

finns i min berättelse just nu. Redigeringen har gjorts med den sorgligaste musiken jag har. Nu har vi snart klarat av det värsta och därför avslutar jag dagens skrivande med den här musiken :



Let me rest in pieces, är allt min huvudkaraktär önskar sig just nu. Det får hon göra tills i morgon. Då ska vi ta oss vidare, hon och jag. Det som hon ska göra härnäst är något som skulle vara min egen värsta mardröm, så det blir inte helt lätt varken för henne  eller för mig.

Nu blir det mys med barnen. Det är min absoluta favoritsysselsättning.