Jahapp

dagens väder och så även känslan för dagen är grå. Grå, grå, grå! Inte ens makens semesterfunderingar lyckades ändra den känslan.

Fast det kom lite snö nu i eftermiddag. Lite vitt lyser upp en aning. I morse ville jag inte ens gå upp, det kändes som en dag att sova sig igenom. Det gjorde jag såklart inte. Varför det är så klart vet jag faktiskt inte. Jag ägnade därför förmiddagen åt strykning och tv-tittande under tiden. Har någon sett The Real Housewifes of Washington DC? OMG vilken serie, vilka människor, finns de på riktigt och i så fall varför och hur gick det till? Själv är jag hooked bara för att det är helt overkligt hur människor kan bete sig. Det är så sorgligt!

Jag har överhuvudtaget inga vänner som skäller på mig, hittar på saker om mig eller spelar att de gillar mig för att sedan berätta hur illa de tycker om mig när jag vänder ryggen till. Det sista kan jag ju inte vara säker på förstås, men jag hoppas inte det. Det lyser upp min dag!

Nu till dagen skrivtips. Skriv om det du känner till, det är inte så självklart som det låter för alla vet vi saker som vi faktiskt inte vet att vi vet, förrän vi skriver om det. Man kan verkligen hitta saker, kunskap och människor inom sig som man inte visste fanns där. Som små uppenbarelser. Hur coolt är inte det?

Åh nej,

nu vet jag inte om jag vill se mer av Downton Abbey. Efter att ha sett det inspelade avsnittet av Downton Abbey - julspecial, så känns det inte roligt längre. Det där slutet passar inte mig alls!

En inte så lång långfredag

Förr var långfredagen lång och tråkig. Man fick inte göra något roligt alls. På tv:n gick det bara tunga dystra filmer. Jag tittade i tv-tidningen idag och kunde inte hitta en enda tung, dyster film. Man kunde inte gå på bio och allt var stängt. Man skulle känna sig lite dyster helt enkelt.

Mamma berättade om, när hon var ung, hur de öppnade järnvägskiosken i tio minuter när tåget stannade och sedan stängde de igen. De äldre var till och med sorgklädda, helt i svart.

Det finns egentligen inget kvar idag som påminner om min barndoms långfredag. Allt är som vilken annan dag som helst. Det är väl bra på sätt och vis även om jag tycker att man behöver dagar i stillhet och eftertänksamhet. Det kan man ju ha när som helst. Det gäller bara att se till att ha det. Att verkligen ta sig tid för det. Efteråt känner man sig mycket mer harmonisk i sin tillvaro.

Måtte jag bara få utvecklas;
bli tryggare, mera anspråkslös -
lugnare, varmare.

— Dag Hammarskjöld – 1905-1961

Favoritprogram

Jag tycker att det är underbart att titta på alla typer av program där människor sitter och pratar med varandra. Kattis & Co, Efter tio, Teatersupén, Sommarpratarna, och Stjärnorna på slottet. Det är en sådan märklig känsla att sitta och höra på några mer eller mindre kända personers konversation. Det känns som en blandning mellan att tjuvlyssna och att faktiskt vara med.

Det är intressant hur ens uppfattning om kändisar kan ändras totalt när man får höra dem sitta och diskutera i avslappnad miljö om ditt och datt. En del blir en positiv upplevelse medan andra blir tvärtom. De flesta överraskar faktiskt på ett positivt sätt. Ofta tycker jag att de tar upp intressanta ämnen och blandningen av kändisar gör att det blir väldigt spännande tycker jag. Jag blir ganska förvånad över hur snabbt de öppnar sig inför människor de kanske inte ens känner och pratar om djupa och väldigt svåra saker. Jag tycker att man får höra viktiga och väldigt kloka saker som man kan ha nytta av själv i livet.

När det gäller Stjärnorna på slottet så gillar jag hela idén. Jag tänker helt fräckt sno den. När mina barn blir äldre så ska jag göra precis så tillsammans med mina vänner. Jag tycker att det är helt underbart. Man umgås på ett helt fantastiskt sätt och styr en hel dag var. Jag tycker att det är ett helt perfekt sätt att umgås på och att komma ännu närmare sina vänner. Jag längtar redan.

Lyckan talar

Lyckan har omringat mig den senaste tiden. Den finns överallt. TV, radio, bloggar och böcker. Jag läser en bok om lyckan ur ett vetenskapligt perspektiv. Mycket intressant och något man faktiskt inte kan debattera emot eftersom man verkligen har gjort forskning på var i hjärnan lyckan sitter och hur den fungerar. På TV i ett morgonprogram sitter en författare som skrivit en annan bok om lyckan. Jag har inte läst den, men några personer i det här programmet diskuterar lyckan och huruvida dessa lyckoböcker bara gör oss stressade och misslyckade eller om de hjälper oss att hitta verktygen som i sin tur hjälper oss att hitta vår egen lycka. Självklart måste båda dessa påståenden vara sanna eftersom människor uppfattar saker på så helt olika sätt. Lyckan är ju ingen bestämd känsla som vi alla måste uppnå. Den betyder helt olika saker för varje enskild människa. Lyckan kan vara ganska svårfångad och dessutom är man ju mer eller mindre lycklig i olika perioder i ens liv. För mig betyder lycka, förutom mina barn och min familj, inre harmoni. Att jag vilar i mig själv och att jag känner trygghet i det jag gör. För mig behöver inte lyckan vara himlastormande utan tvärt om, det är oftare som jag känner lyckan i de små sakerna. Men ibland så kommer den där fullkomliga underbara himlastormande lyckan och livet känns helt och totalt perfekt. Då njuter jag av det men den lyckan är inte bättre eller viktigare än den lilla tystlåtna lyckan som smyger sig in i hjärtat.