jag har nått det nu. Yay!
Eller slutet och slutet, det vet jag inte om man någonsin kommer till, men jag har läst igenom hela manuset. Igen! I morgon blir det en rejäl genomgång av de 30 första sidorna. Igen! Och så behöver jag skriva ett följebrev.
Jag tänkte på det där om att man säger att man ska vilja kräkas på sitt manus, då är man färdig. Jag känner inte så. Har aldrig känt så för något av mina manus. Och så tänker jag på att våra manus är som våra barn. Jag har aldrig velat kräkas på mina barn heller, hur jobbiga de än skulle kunna vara. Hur mycket jag än är tillsammans med dem så njuter jag lika mycket hela tiden. Så känns det med mina manus. Så jag har bestämt mig för att jag är en sådan sort. Hoppas jag inte är ensam. Hoppas jag inte har fel.
Dagens grateful.
Dag 21:
Snölyktor. Jag tycker att de är helt underbara. Tänka att lite snö kan skapa en sådan mysighetskänsla.
Idag blir det musik. En låt som finns i mitt soundtrack för manus nummer två. "Utan dina andetag" med Kent.
Eller slutet och slutet, det vet jag inte om man någonsin kommer till, men jag har läst igenom hela manuset. Igen! I morgon blir det en rejäl genomgång av de 30 första sidorna. Igen! Och så behöver jag skriva ett följebrev.
Jag tänkte på det där om att man säger att man ska vilja kräkas på sitt manus, då är man färdig. Jag känner inte så. Har aldrig känt så för något av mina manus. Och så tänker jag på att våra manus är som våra barn. Jag har aldrig velat kräkas på mina barn heller, hur jobbiga de än skulle kunna vara. Hur mycket jag än är tillsammans med dem så njuter jag lika mycket hela tiden. Så känns det med mina manus. Så jag har bestämt mig för att jag är en sådan sort. Hoppas jag inte är ensam. Hoppas jag inte har fel.
Dagens grateful.
Dag 21:
Snölyktor. Jag tycker att de är helt underbara. Tänka att lite snö kan skapa en sådan mysighetskänsla.
Idag blir det musik. En låt som finns i mitt soundtrack för manus nummer två. "Utan dina andetag" med Kent.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEn skön känsla när man är färdig! Får sätta punkt och slå ihop laptopen! Det där med kräkkänsla har jag aldrig känt.
SvaraRaderaKRAM Anna
Det är en riktigt skön känsla! Fast jag slår inte ihop laptopen, inte bara för att jag inte använder en sådan, utan för att jag fortsätter med nästa projekt. Nästa manus. :) Skönt att det inte bara är jag som inte känner kräkkänslor.
RaderaKramar!
Brukar inte känna kräkreflexer inför manus. Eller inte när jag är klar i alla fall. Möjligen i nån hopplös redigering som inte vill fixa sig. Eller nä, inte ens då. För det fixar ju sig på nåt sätt. Är alltså inte heller av den sorten. Och hurra för dig som läst igenom!
SvaraRaderaTack! Skönt att hör att jag inte är ensam. Självklart känner man tvivel på olika sätt under vissa perioder. Men man kommer över det, det måste man ju om man ska våga skicka vidare till förlag.
RaderaHåller med dig om att ett manus är som ett barn, inte något man kräks över, bara läser, njuter och mår bra av. Önskar dig all lycka till! Ser fram emot att läsa din bok och få recensera den på min blogg :-)
SvaraRaderaKram Kim
Tack snälla du! Jag skulle vara så stolt om mina alster recenserades på din blogg. : ) Visst är det så, våra barn betyder ju allt för oss. Känslan för våra manus ligger väldigt nära. Något man njuter av att få uppleva.
RaderaKram!
Stort lycka till nu med detta manus! Det är din tur nu!!
SvaraRaderaTack snälla du! Jag hoppas så att du har rätt!
RaderaJag tror på ditt manus, det kommer räcka hela vägen!
SvaraRaderaTack för att du tror, det betyder oerhört mycket!
RaderaKram!