Då var vi där igen

en hel vecka har rusat igenom mitt liv. Sedan har det ju hunnit bli februari också. Just nu känner jag att jag håller på att bli förkyld och det är inte roligt alls. Det har jag verkligen inte tid med, jag behöver min kraft och min inspiration.

Jag försöker att hitta inspiration i musik och dans denna kväll. Ja, det hann bli kväll innan dansen kom på plats eftersom min dator krånglar. Konstigt eftersom den är nästan ny. Den har gjort det några gånger nu, den flimrar till  några gånger och så kommer det upp en helt blå sida med varningstext över hela skärmen. Lite domedagskänsla faktiskt. Som om hela datorvärlden stängs av och vi får klara oss helt själva, utan information och kommunikation från cyberspace. O hemska tanke!!! Maken kollar var felet ligger och försöker åtgärda.

Under tiden ska jag dansa. Man kan aldrig bli för gammal för det och det kan inte stängas av, i värsta fall om musiken inte går att få fram, så kan man till och med sjunga själv. Det känns i alla falla tryggt!

Tålamod

Jag har verkligen försökt ha tålamod. Nu börjar det ta slut. Man kan inte längre kommentera på alla bloggar. Man kan inte ens svara på kommentarena på sin egen blogg. What´s up with that! Meningen med att blogga försvinner ju då. Om man inte kan föra en dialog med sina läsare, då blir det ju supertråkigt. Nej, nu hoppas jag att blogger snart, och då menar jag mycket snart, har löst alla de problem som uppstått den senaste tiden.