Fun house eller inte

Precis så känner jag det ibland när jag går omkring i vårt hus. "This used to be a fun house. Now it´s full of evil clownes". Det är gammalt och behöver ständigt renoveras. När man är klar med en sak så dyker något nytt upp som behöver göras. Då känns det jobbigt med vårt gamla hus. Det tar liksom aldrig slut. Dränering, nytt tak, nya fönster det dyker ständigt upp nya projekt som lägger sig till listan. Till och med inredningen känns tråkig och andefattig. De är våra "evil clowns". Då vill man ha något nytt och modernt som man inte behöver göra något alls på. Man kan leva det liv som man vill göra. Skriva på sin bok, måla, scrappa, läsa sitta på altanen och dricka champagne.

Kanske något i denna stilen från Villa Nordic.



Vi var faktiskt och tittade på ett modernt hus utanför stan. Det var jättefint och bra på alla sätt men kändes litet. ETT litet förråd! Vi har en hel källare fylld med prylar. Det mesta skulle man säkert inte sakna om man eldade upp det, men ändå. Och så älskar jag läget på det här huset. Nära till stan, nära till havet och nära till skogen. Läget är oslagbart. Nej, en inte så jätte extreme home makeover skulle kunna funka också. Vi åker på semester i två, tre veckor till, låt oss säga Västindien, och när vi kommer hem har vi ett helrenoverat hus. Det skulle funka för mig!

Drömmar, drömmar, drömmar! Det är faktiskt ett riktigt bra hus med ett perfekt läge. Vi får fortsätta med det oändliga projektet. Det får ta den tid det tar. Just nu är det det bästa vi kan ha. Det fungerar för vår stora familj så vi stannar nog ett tag till.

Sorgligt

På min dagliga promenad lyssnar jag på radio. Idag fick jag tårar i ögonen två gånger. Först är det den hjärtskärande reklamen för Ronald McDonalds husen. Den när anhöriga pratar i telefon med ett sjukt barn som ligger ensam på sjukhus. Mamman sjunger en vaggvisa tills barnet somnar och lägger sedan på luren. Det kan inte finnas något viktigare för sjuka barn än att ha sin familj hos sig när de är sjuka. Jag kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste kännas att ligga där, liten och övergiven och vara jättesjuk. Därför tänker jag skänka pengar till Ronald McDonaldshusen i fortsättningen.

Sedan kommer Pink och låten Family portrait, som är så sorglig och också får mig att tänka på alla barn som har det jobbigt. De som inte ens har sin familj att luta sig emot. De som knappt vågar gå hem för de är rädda för vad som ska hända när de stänger dörren bakom sig när de kommer hem. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att alla barn fick ha en lycklig barndom.