På min dagliga promenad lyssnar jag på radio. Idag fick jag tårar i ögonen två gånger. Först är det den hjärtskärande reklamen för Ronald McDonalds husen. Den när anhöriga pratar i telefon med ett sjukt barn som ligger ensam på sjukhus. Mamman sjunger en vaggvisa tills barnet somnar och lägger sedan på luren. Det kan inte finnas något viktigare för sjuka barn än att ha sin familj hos sig när de är sjuka. Jag kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste kännas att ligga där, liten och övergiven och vara jättesjuk. Därför tänker jag skänka pengar till Ronald McDonaldshusen i fortsättningen.
Sedan kommer Pink och låten Family portrait, som är så sorglig och också får mig att tänka på alla barn som har det jobbigt. De som inte ens har sin familj att luta sig emot. De som knappt vågar gå hem för de är rädda för vad som ska hända när de stänger dörren bakom sig när de kommer hem. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att alla barn fick ha en lycklig barndom.
