Hemma

Då var man tillbaka i verkligheten igen, en verklighet som är riktigt stressig. Vi kom hem vid åtta i går kväll och ska ha 70-årsfest för pappa hemma hos oss idag. Förfördrinken börjar redan halv två sedan ska vi bowla. Efter det börjar fördrinken klockan fem och så är vi igång. Någon rast och vila blir det inte riktigt ännu. Imorgon får jag återkomma med en riktig uppdatering av de senaste två veckorna. Och så måste jag ju se vad som har hänt här i bloggvärlden medan jag har varit i en helt annan värld. :)

Snart

Om några timmar ligger vi här! Det ska bli så skönt att få värma upp alla stelfrusna leder. Det ska bli så härligt att få vara riktigt nära hela min familj i två veckor. Som vanligt går charter på tider när ingen vettig människa är vaken. Vi ska upp i ottan, det känns sådär men när man vet vad som väntar så....

Farväl du kalla nord för ett tag, nu ska både min kropp och själ få sol, värme och vila.

Det kan jag behöva. Efter tre veckor fick jag min första refusering av barnboken. Trist som tusan!  Men, men, det är fyra förlag kvar, så någon måste väl kunna se hur lysande den är :D

Om att vänta

I fem månader har jag väntat på svar från två förlag. Hur kan man låta bli att spekulera? Är det ett dåligt eller ett gott tecken? Är det många som läser mitt manus just nu eller ligger det bara i en stor hög och samlar damm? Och så alla historier om borttappade eller bortglömda manus. Klart det skulle kännas snopet om det bara försvunnit någonstans.

Det är tre veckor sedan jag skickade barnboksmanuset till förlag. Går det fortare att hantera ett barnboksmanus på bara några sidor, eller tar det lika lång tid?




Anyway, det är mycket på gång nu ändå. Det är ju inte så att jag saknar sysselsättning precis medan jag väntar. Just nu skriver jag på en saga och två romaner. Hur gick det till egentligen. Jag skulle ju göra en sak i taget för att det inte skulle bli så att inget blev avslutat. Men jag måste ju ta tillvara på alla berättelser som dyker upp. Jag testar ett nytt system ett tag. Skriver ner allt efterhand som det kommer. Jobbar med det som känns roligast och mest intressant. Jag kanske kan skriva flera berättelser parallellt. Det skulle vara spännande.

På fredag ska jag äntligen få lapa sol igen. Det ska bli ljuvligt. Särskilt som det har blåst en iskall vind som kryper ända in i märgen här i Skåne de senaste dagarna. Elementet fungerar inte i arbetsrummet längre så där går knappt att sitta. Det får fixas när vi kommer hem. Av strykning blir man varm :) Nu åter till packningen!

Vår dag

Det är en alldeles speciell dag idag. Det är vår bröllopsdag. Maken och jag har varit tillsammans i 28 år och gifta i 14. Var alla åren har tagit vägen har jag ingen aning om, men vi är lika kära nu som då. Vägen hit har varit en fantastisk resa som jag är så lycklig över att få vara med på. Nu ser jag fram emot många nya härliga år tillsammans.

Det är hektiska tider som det alltid är hos oss dagarna innan vi ska resa, så dagen har till största delen tillbringats med att stryka kläder. Samtidigt har jag sett gamla inspelade avsnitt av Lost. Skrivandet ligger helt på is idag, men igår lyckades jag skriva ner hela början och slutet på Ett liv. Det är så spännande och jag längtar efter att få veta vad som ska hända där emellan.

Nu blir det champagne, sen middag och myskväll när barnen kommit i säng.

Ett slut

Å hej å hå, vad tiden går! Maken tycker att det är dags att börja packa nu. Vi åker till Teneriffa på fredag. Han har nog rätt men det är så mycket jag vill hinna innan. I dag var promenaden isande kall (som synes på bilden). Trots det så dök slutet upp på den berättelse som jag berättade om i går. Vilken häftig känsla! Nu har jag skrivit början och ska försöka hinna skriva slutet. Sedan är det bara de cirka 60 000 orden där emellan kvar. Men jag är så spänd på att få veta vad som ska hända i de 60 000 orden. Hoppas jag hinner skriva lite på resan. Med fyra barn ständigt runt mig känns det som en ganska utopisk önskan. Men skam den som ger sig.

Så nu, skriva slutet på manuset som går under namnet Ett liv. Tvätta den sista maskinen sommarkläder. Stryka. Börja packa. Fira alla hjärtans dag med familjen.

Jag ser dig.

Jag tror att jag snart får dra ner på mina powerwalks, för nya berättelser poppar ständigt upp under dem och staplar upp sig en efter en. Jag blir smått frustrerad för att jag inte har tillräckligt med tid för att skriva dem färdiga så fort som jag önskar. Jag vet snart inte hur jag ska hantera dem. Jag har skrivit ner det som dykt upp på papper förut men jag känner att jag nog får göra ett eget dokument för varje berättelse och skriva alla de ord som redan formats i mitt huvud. Sedan får den ligga och vänta på sin tur.

Idag kom de första två meningarna som triggades fram av en människa som jag passerade idag.

Jag ser dig. Ser du mig?

Ska bli kul att se vad jag och musiken kan göra med det.

En ganska otrolig historia

Man måste fortsätta att tro! :D
Själv har jag redigerat mitt manus färdigt idag. Nu har jag fortsatt en del funderingar kring hur jag ska gå vidare.

Den livgivande solen

I morse smög sig solen genom persiennerna. Jag fick känna den känslan som varit borta i så många månader. Den speciella känslan som man får av att vakna när solen träffar ansiktet. Plötsligt vet man precis hur det känns när det är vår även om den fortfarande är en bit bort. Det är 5 grader kallt och det ligger lite snö på marken igen. Men nu har känslan börjat ta plats i kroppen och hoppet om solen, ljuset och värmen har definitivt kommit för att stanna. Det är en fantastisk känsla!

Viktigt

Det har blivit lite för mycket, eat, pray and love för min del de senaste åren. Så nu är det dags för lite, diet, pray and love istället. Kanske är det också början till en ny berättelse. Konceptet är ju redan vedertaget. Nu ska jag bara hitta min egen vinkling på saken. Två flugor i en smäll. Jag blir smärt och tjusig OCH så skriver jag bästsäljaren som säljs över hela världen, Diet, pray and love, och bli snuskigt rik. Så får det bli och så får det vara!

Varför skriver du?

Så många underbara tankar och anledningar till att skriva!

Själv skriver jag för att jag måste. För att huvudet är fullt med berättelser som vill komma ut. För att orden är magiska. För att det inte finns ett bättre rus än att skapa världar och känna fingrarna dansa över tangenterna. För att orden gör mig yr och varm och champagnebubblande lycklig. För att det gör mig till en mer harmonisk människa.

Varför skriver du?

Osannolik talang

Det finns talang och det finns TALANG. Själv lyfter jag nästan från stolen när jag lyssnar på henne. Hon heter Jackie Evancho och är 10 år!!!???

En saga

I dag har det gått som en dans med både skrivandet och redigerandet. Jag känner mig så nöjd. Tyvärr på bekostnad av den dagliga powerwalk som jag försöker att ta varje dag.  Jag fastnade helt bland orden.  Men vad gör väl det en dag som denna. Jag har nu bara 40 sidor kvar att redigera. Men framför allt har jag börjat på sagan som jag berättade om här. Sagotemat har förbryllat mig en aning, i alla fall när det gäller språket. Jag har börjat skriva och så får jag se hur jag tycker att det flyter och om orden är tillräckligt magiska. Än så länge är jag nöjd och jag tycker att det känns precis så sagolikt som jag har tänkt mig. Det är så spännande att börja på något helt nytt och jag ser verkligen fram emot att få se var berättelsen tar mig den här gången.